Här är han – den finaste lille 13-åring man kan tänka sig. Pigg och glad på när den här bilden togs, till skillnad från så många andra dagar i hans vardag. Han har tre diagnoser, varav en ger honom kraftig huvudvärk.
Huvudvärken orsakas av högt tryck i den vätska som går upp mot hjärnan. I sju år har han haft denna huvudvärk och det påverkar hela hans liv. För några år sedan fick han en shunt inopererad i hjärnan. Shunten ska dränera vätskan som trycker på hjärnan och föra ner den i magen. Tyvärr fungerar inte shunten som den ska och det har hittills blivit 15 operationer för honom under bara några år – utan några riktiga resultat.
Mio är en helt fantastisk liten kille som tyvärr har legat hemma och varit sjuk större delen av sin barndom. Han har mirakulöst nog, med hjälp av undervisning i hemmet, klarat av skolan – men det blir svårare och svårare ju äldre han blir. Att se kompisarna vara ute och leka medan han själv inte orkar, gör honom väldigt ledsen. För två år sen fick han även diabetes typ 1 vilket också är en kamp varje dag, men någonting som han måste acceptera att leva med. Det som däremot är svårt att acceptera är att han aldrig blir av med sin huvudvärksproblematik. Vissa dagar är det bra och då får han känna på ett helt vanligt liv som alla andra, men de flesta dagar på året ligger han hemma sjuk. Med en fruktansvärd huvudvärk som gör att han inte kan göra någonting alls. Hans högsta önskan är att vara som vilken 13-åring som helst.
Att kunna gå i skolan varje dag, vara med sina kompisar, spela fotboll. Fotbollen, var hans stora passion som han fått sluta med. Allt fokus ligger på att klara skolan. Ingen har under de här snart sju åren kommit på varför han har ett högt tryck, eller varför det inte fungerar med shunten.
För ett år sen fick vi, tack vare en vän, kontakt med en neurologisk barnklinik i Tyskland där de är villiga att ta in honom för en två veckors lång utredning. Det är bara det att kostnaden ligger på 300,000 kronor!!
Det enda Mio, och vi andra, vill är att få reda på vad det är som är fel och försöka råda bot på det så att han kan få ett liv som alla andra. Det är så stora delar av hans barndom som har spenderats hemma i sängen och soffan. Han vill bara få vara någorlunda frisk <3
När Mio var 9 år så upplevde han den lyckligaste dagen i sitt liv – Han blev, efter att ha provspelat i en månad, uttagen till MFF. Fotboll har alltid varit hans stora dröm och passion och han var överlycklig när samtalet med “Ja, du har blivit uttagen” kom. Det här är en dröm som tyvärr har krossats nu efter att han inte har kunnat spela på flera år. 
Jag är sååå tacksam – och vet inte hur jag nånsin ska kunna tacka ordentligt – att ett gäng vänner drog igång den här Facebookgruppen för att försöka hjälpa Mio att komma till Tyskland. Förstår ni hur fint det är? Tack! Ni är helt fantastiska. Jag visade Mio allt engagemang igår och han blev helt chockad och väldigt, väldigt glad. ♡
<3 <3
Strykekramar till er alla och hoppas att dagen han kan spela boll igen kommer snart
Har bidragit med det lilla jag kan och håller givetvis alla tummar och tår att han inte bara kan utredas utan också bli frisk nog att spela fotboll: heja, heja er! <3
Det är så sorgligt. Och även jag hoppas förstås att Mio ska kunna spela fotboll igen! Kanske att det är möjligt att få den kostnaden betald av försäkringskassan. Kolla upp villkoren, de säger att om inte ditt sjukhus kan hjälpa dig så kan du söka vård i ett annat land. Absolut värt att kolla!
Hej Alexandra!
Jag heter Peter och läste artikeln om din son i dagens Sydsvenskan. Otroligt vad din lille kille får kämpa på med olika krämpor. Ja, det går ju inte att undgå att bli ordentligt berörd av vad som stod i tidningen.
Jag känner igen det där med att läkarna och sjukvården står maktlös, för det var precis så det var för min egen del för nu många år sedan tillbaks, och det är därför jag skriver dessa rader till dig.
En besvärlig period i min egen barndom drabbades jag nämligen också av oerhört svår huvudvärk, ja, den var så fruktansvärd att jag bara föll ihop och blev liggandes, vilket ju knappast var normalt för en grabb i cirka elva års ålder. Läkarvetenskapen testade allt vad som stod i deras makt. Jag fick huvudet röntgat, man tog bl.a. ryggmärgsprov, vilket man bör undvika på en växande individ eftersom det kan hämma tillväxten så som jag förstått det hela. Nåväl, när sjukvården och den tidens läkarvetenskap slutligen gav upp fick jag prata med någon psykolog eftersom man då vart övertygad om att huvudvärken helt enkelt var inbillning.
När inget tycktes hjälpa och läget verkligen såg mörkt ut greppade min då hårt prövade moder det sista halmstrået så att säga och kontaktade en mycket känd kiropraktiker som hade sin verksamhet i Skånska Hörby. Eftersom jag var minderårig och alltså ordentligt ung fick vi faktiskt förtur till Glistrups kiropraktik och bara några dagar senare placerades jag i ryggläge på en brits i Hörby medan morsan satt på en stol vid min fotända. Ett par stora varma händer höll mitt bakhuvud och om nacken på mig. Den äldre mannen som utstrålade trygghet bad mig strax att slappna av, varefter han hastigt och oväntat drog i mitt huvud och samtidigt vred en aning. Jag minns att det kändes lite obehagligt och värkte till. Även ett svagt minne av ett knäppande ljud dyker upp, men där är jag lite osäker.
”Ja, då var det klart” yttrade den äldre mannen och som vidare instruerade mig om att svängandes snurra med och motsols med huvudet ibland. Min förbluffade mamma satt kvar på sin stol och bara stirrade, för hon kunde bara inte tro att denna vänlige och långe man på två röda sekunder hade fixat sonens fruktansvärda huvudvärk. Men det var precis vad Glistrup hade gjort. Och det säger jag, den mannen räddade mitt liv och är honom evigt tacksam. Förklaringen vi fick var att jag vid något tillfälle antagligen ramlat och vid fallet en nerv eller flera kommit i kläm mellan kotorna, vilket alltså resulterat i en fruktansvärd huvudvärk. Lika förbluffad såsom min ömma moder, tycktes även den samlade läkarkåren ha blivit, alltså att jag blev helt botad från min svåra huvudvärk av kotknackaren i Hörby.
Tanken som slog mig när jag läste lördagens Sydsvenska om din sons stora lidande, är att huvudvärken kanske inte alls har något samband med avlägsnad ryggtumör eller trycket i huvudet och övriga ingrepp. Möjligheten kanske finns att det även i Mios fall är någon nerv som kommit i kläm mellan någon nackkota, vilket alltså kan ge väldigt svår huvudvärk som i mitt fall när jag vart i Milos ålder.
En skicklig kiropraktiker skulle kanske kunna ta en titt på Mio vilket i bästa fall skulle kunna hjälpa din fantastiske lille kille. Gudskelov för min egen del, blev jag alltså helt fri från min huvudvärk, vilket jag av hela mitt hjärta hoppas att även Mio snart blir.
Avslutningsvis vill jag önska Mio och hela er familj ett stort lycka till. Med vänliga hälsningar
Peter
Tack snälla för din historia. Vi var faktiskt och kollade just det för några år sen, men allt är fortfarande möjligt eftersom vi inte vet. Tack <3