Jag har startat några företag, dels så har jag haft två startups – ett som fortfarande lever kvar (mestadels i USA) och som jag har sålt av lite grann och ett som jag la ner för ett och ett halvt år sen när jag valde att satsa på Mama Said. Vilket bra val by the way. Mama Said och tjejerna där är definitivt den bästa arbetsplatsen man kan tänka sig. Jag hoppas att vi får in lite fler kunder nu i höst så att vi kan bli ännu mer stabila men i övrigt så känns allt faktiskt helt perfekt. Nu under sommaren, när vi är ifrån varandra, så inser jag ännu mer hur mycket jag saknar gänget när vi inte jobbar tillsammans. Vi är grymma helt enkelt.
Se bara här – de (eller ja vi då) har till och med fått en hedersplats i hyllan här hemma. (Sorry tjejer, ramen som jag fick av er gick sönder i flytten). Ni ser där nere till vänster va? Det är Anni, Sanna, jag och Amanda. Vi måste få med vårt senaste tillskott Matilda också.
Hur som helst – nu var det ju inte det vi skulle prata om. Utan om affärsidéer. Jag får ofta höra att man borde sälja sin affärsidé. Ibland kan det vara någon som hör av sig till mig och vill ta en kaffe för att diskutera en affärsidé. Och när jag säger att jag tycker att den är bra så säger de att de vill sälja den till någon och undrar hur de ska gå tillväga. Och där har jag ett väldigt enkelt svar: Det går inte att sälja en affärsidé!
En affärsidé är ingenting värt utan någon som orkar driva igenom den. Någon som orkar älta idén dag ut och dag in under lång tid, någon som orkar ta reda på om det finns nån marknad, som vågar ta risken och släppa den fasta inkomsten utan att veta hur det kommer se ut på kontot i slutet av månaden, som orkar jobba väldigt mycket och aldrig kunna vara helt ledig, som är beredd på att ha ont i magen för jämnan (ja men tills det lyfter och är stabilt menar jag – och det kan ta många år), som vill ha sitt jobb som sin livsstil, som är beredd på att offra mycket annat – ja för dygnet kommer alltid bara ha 24 timmar, och ska man satsa 100% på sin idé så måste något annat prioriteras bort.
Mitt första företag som jag satsade 100% på var Foap – som det skrevs och pratades mycket om i tidningar och TV i hela världen. Himla kul men jäkligt slitit. Mest mentalt eftersom det inte funkade mellan oss grundare till slut. Men det var en lärorik resa!
Ja men ni fattar min poäng va? Det är inte bara att få en affärsidé i knäet och vips så är man hemma. Nej, det krävs som sagt så otroligt mycket. Så att försöka sälja sin affärsidé går bort. Då är det bättre att lägga den energin på någonting annat. Och om man går och bär på en idé som man själv vill genomföra så behöver man inte heller – i de allra flesta fall – vara hemlig och förtegen. Det är oftast helt onödigt, beroende på vad det är för idé förstås, det finns alltid undantag. Tänk vad mycket det skulle krävas av dig (i tid, engagemang, pengar och intresse) om du skulle satsa på en idé och driva igång ett företag. Du skulle ju inte göra det bara för att någon annan har en bra idé, eller hur?
Min andra startup var NewsHubby, som jag alltså la ner när jag bestämde mig för att enbart satsa på Mama Said (som jag då bara drev med vänsterhanden)
I början, på Mama Said, var det bara jag och Anni – denna underbara människa, vän och kollega. Tänk vad mycket som har hänt sen dess.
Jag kommer ihåg att Vanja pratade i ett poddavsnitt om hur hon inte svarar på frågor som “Hur startar man en webbshop?” eftersom det ju krävs ett jäkla googlande, forskande, frågande, undersökande och så vidare innan man kan starta igång nåt. Det är ju det som är grejen – att man måste lägga ner oändligt med timmar på att ta reda på saker. Det finns aldrig nån genväg att gå, utan man går snarare omvägar vilket man kan se några år senare. Hade man gått genvägen hade man kanske kommit dit man är nu på bara ett par månader, men det är det som är att vara entreprenör och driva företag: Man måste gå omvägar för att hitta fram. Och (som också var Vanjas poäng) om man inte ens orkar googla sig fram till hur man startar en webbshop – ja men då kommer man sannolikt inte heller orka driva igenom sin idé år efter år. För det är ett jäkla slit, tro mig.
Det jag vill säga är att en affärsidé är ingenting värt – det är bara några ord på ett papper – det är själva genomförandet som är the shit! Och är man beredd på det så är det en himla rolig och spännande berg-och-dalbana.
Uteliggare. ??