Vårt pitchmöte idag blev inställt på grund av att han som vi skulle träffa var tvungen att vabba. Sjuka barn är nåt jag känner till (lite grann sådär) så jag har full förståelse förstås även om det är trist att vi inte kunde köra idag. Istället för att passa på och vara effektiva tog vi det riktigt lugnt på morgonen och pratade en massa privat i över en timme innan mötet drog igång.
Jag försöker ofta vara så effektiv som möjligt men oj vad det är värt ibland att inte vara det. Det vore ju trist att springa genom hela livet med målet att vara effektiv. Målet borde istället vara att njuta så mycket som möjligt på vägen. I alla fall för såna som jag, som har hög fart för det mesta.
Jag hann tyvärr inte med en ordentlig lunch utan fick ta det på sjukhuset (blä!) medan vi väntade på att Mio var inne på sin magnetröntgen. Allt gick bra idag. Alvin fick röntga sitt ben, och läkaren sa att det fortfarande läker fint och att det nu är dags för sjukgymnastik. Det kan vi tack och lov göra här i Malmö. Finfint att slippa köra till Lund varje vecka i… ja hur länge kommer han gå där? Det har jag ingen aning om än. Målet nu är att han ska börja belasta benet helt och hållet, och att han sen kan börja småjogga och till slut springa som vanligt och även spela fotboll. Men ett steg i taget är tydligen kodordet för att det här ska funka utan bakslag.
Det blev en lång eftermiddag på sjukhuset – jag kom hem först nu typ. Efter Mios magnetröntgen fick vi sitta och vänta ett bra tag på neurokirurgen för att en läkare skulle komma och kolla shunten. När man gör magnetröntgen finns det stor risk att shunten ställs om på grund av magneten – och det var vi tvungna att checka innan vi åkte hem. Den här gången hade den inte ställts om. Yay! Det händer nästan aldrig att den är oförändrad.
Nu är jag som sagt hemma igen. Barnen har jag lämnat hos pappa Jonas eftersom jag måste jobba ikväll och ta igen all missad tid idag.