Månad: november 2017

Lite av varje

Så kan du sätta upp en tavla utan spik eller skruv

Av Alexandra Bylund / 27 november 2017, 11:02

Jag har hittat världens bästa grej! (Ja det ser ut att bli många shoppingtips så här i juletider. Jag är sällan ute och shoppar annars men nu blir det ju mer av den varan) Såna här “damage-free” små grejer att hänga upp tavlor med på väggarna. Det är svårt att förklara hur de funkar men jag skulle säga att det som känns närmast är att det är nån slags kardborre. Det står att man kan hänga upp max 5,4 kg med såna här, det låter väldigt mycket – jag vet inte om jag hade vågat det – men jag har satt upp planscher och barnens fotbollströjor och halsdukar med dem och det funkar utmärkt.
Jag ska testa att sätta upp en liten tavla också, en som jag inte är rädd om, och inte ovanför en säng (Hjälp!) Men alltså de är grymma, och de förstör inte heller väggarna. Love it!
Så här ser de ut. Jag hittade de på Clas Ohlson för 69,90:- och de räcker till en tavla så det är klart, de är kanske inte i det billigaste laget men istället för att borra liksom… (ja jag kan inte det där med att borra i betong)
 
 
 

Kommentera (0)
Lite av varje

God morgon decembervecka

Av Alexandra Bylund / 27 november 2017, 06:00

Tjohoo! Nu går vi in i december – årets mysigaste månad. Idag har vi vårt vanliga måndagsmöte och sen ska vi ha ett möte kring vår nya kund som vi ska göra videos för på tisdag. Det ska bli såå kul att stänga in oss i en studio och vara kreativa. Självklart kommer jag visa resultatet när det är klart. Och jag tror att ni kommer att se filmerna ute i butiker också… om ni gillar godsaker i alla fall 😉
Det är alltid kul de dagar då vi är utanför kontoret. Det ger så mycket mer inspiration och man blir mycket mer kreativ. 
Men jag gillar också att sitta en hel dag – utan ett enda möte (vilket sällan sker) – på kontoret och grotta ner mig i saker. To do-listan känns alltid så mycket lättare efter en sån dag. 
På fredag har vi julfest, vilket ska bli fantastiskt kul. Förra året körde vi Fuelbox under julfesten men i år har vi bestämt oss för att inte ha några såna djupa diskussioner – vi känner redan varandra så bra – utan ska istället skriva egna frågor som är väldigt mycket roligare och kanske ibland över gränsen. Men det gör inget – det är ju bara vi. 
Vi startar hemma hos mig och ska sen vidare till MJ's här i Malmö. Vi har blivit bjudna på hela kalaset av en kund. Fint va?
På onsdag ska jag återigen ha en öppen utbildning i hur man kommunicerar för att nå ut i sociala medier. 
Om du inte redan har bokat, och känner att du har lust att gå, så är det hög tid nu. Här anmäler du dig. Du får lära dig allt om hur du ska tänka när du skapar content, och hur man gör för att sen nå ut med det på till exempel Facebook och Instagram.
På fredag ska jag köra ett webinar för ett gäng (närmare 100 personer!) som jobbar inom turismen. Det är en del av den där andra upphandlingen som vi vann. 
På fredag är det PT-dag, webinar och lunch med Johanna Kajson. Och så julfest på kvällen då. Wiiii!
 
 

Kommentera (0)
Entreprenörskap

Ni som bloggar – svarar ni på kommentarer?

Av Alexandra Bylund / 26 november 2017, 17:04

Det är mycket vanligare nuförtiden att man inte kommenterar i bloggar, och jag tycker att det är synd. Jag vet att det är rätt jobbigt att klicka sig in och kommentera – och framförallt väldigt mycket svårare än att dubbelklicka för en like som man gör på Instagram, jag förstår det – och jag kan själv gå vidare ibland, utan att kommentera, fast jag egentligen skulle vilja svara på det som jag läser i en blogg.
På Instagram går det på en millisekund att visa sitt engagemang. Klick-klick så ger man en like ❤️
Så jag vet att det inte är så “enkelt”. Men det jag vill säga är i alla fall att jag blir väldigt glad över alla kommentarer, och jag läser de alltid. Och svarar också alltid. Jag tycker att allt annat är ohyfsat och nästan lite konstigt. Om vi ska få en härlig community-känsla så vill det ju till att vi kommunicerar, eller hur?
Att bara stå bakom en skärm utan att ha en relation med läsarna skulle vara urtrist.
Nu förstår jag så klart att vissa – de som är väldigt stora eller som får extremt många kommentarer – inte hinner svara, men nu pratar jag utifrån mig och mitt perspektiv. Jag vill svara på alla kommentarer och ser det som att vi pratar snarare än som ett jobb i att “jag måste svara på kommentarer”, och skulle det vara så att jag får alldeles för många en dag så att jag inte hinner med så tänker jag att jag försöker svara på dem som har nån fråga eller så i sig, och sen kanske försöker svara i form av inlägg på andra (om det är många som säger en och samma sak)
Hur tänker ni kring kommentarer? Både ni som bloggar och ni som “bara” läser bloggar.
Även när jag föreläser, som ändå är ganska enkommunikativt, så försöker jag få med publiken. Det är liksom roligare om man pratar med varandra än att det bara är en som predikar.
 
 

Kommentera (0)
Lite av varje

Veckans träningsfråga: Hur ska jag göra för att gå ner i vikt?

Av Alexandra Bylund / 26 november 2017, 11:00

Jag märker att de flesta av era träningsfrågor har med ytliga saker att göra, och jag ska absolut inte påstå att det inte finns något som helst ytligt mål i min träning, men jag har ändå märkt att jag har en mycket bättre inställning och tycker att det är mycket roligare att träna sen jag slutade tänka på de ytliga målen och istället, på djupet, ha ett helt annat varför. Jag har skrivit en hel del om hur man får (eller skaffar sig rättare sagt) motivation tidigare, och också om hur man får den att vara bestående. Så det ska vi inte prata om idag. Jag kommer dock göra ett inlägg längre fram om hur man hittar sitt eget varför. För så fort man har gjort det går träningen som en dans. Inte bara den här och nästa vecka… Men nu till det som var poängen med det här inlägget:
 
Veckans träningsfråga lyder: Hur ska jag träna för att gå ner i vikt? Jag tycker att jag har testat allt! Jag har provat alla dieter du kan tänka dig, men ingenting funkar i längden. Jag kanske borde satsa mer på träningen och äta “som vanligt”? Och om jag ska satsa på träningen, borde jag satsa på löpning, styrketräning eller powerwalks då? Jag hatar att springa men kan ändå tänka mig att göra det om jag vet att jag kommer gå ner i vikt. 
 
☆ Om du inte orkar läsa hela långa texten så har jag summerat den lite längre ner ☆
Först och främst – jag lägger ingen värdering i vare sig man vill gå upp eller ner i vikt så den diskussionen tänker jag inte ta här och nu. Vill du gå ner i vikt så ska du få konkreta tips!
Tänk på vad du äter!
Innan vi går in på träningen så vill jag först säga att maten, det vet vill säga det du stoppar i dig, är väldigt avgörande. Egentligen är det så enkelt som att de kalorier du stoppar i dig måste du göra av med för att inte öka i vikt. Och vill du gå ner i vikt så måste du göra av med fler. Det finns inget annat sätt. Det finns ingen diet som är bättre för viktnedgång än någon annan, det har i såna fall att göra med vad du gillar att äta. För det är fortfarande så att, vilken diet du än väljer, så måste du göra av med mer energi än du stoppar i dig. En sak som är viktig är att om du vill gå ner i vikt så måste du äta! Du behöver en viss mängd kalorier varje dag för att organ och annat ska fungera normalt i kroppen. Det som du “automatiskt” förbränner, trots att du inte rör på dig, kallas basalmetabolism. Du kan lätt räkna ut här hur många kalorier du behöver utifrån hur mycket du rör på dig.  Så. Då vet du hur mycket du ska äta. Sen kan du välja precis vilken diet du vill. Eller ingen diet alls. 
För att göra det väldigt enkelt så kan du första veckorna ta bort allt godis, snacks och kakor. Allt! Sen, när du märker att det inte ger resultat längre så tar du bort 500 kalorier per dag. 500 kalorier är till exempel två korvar med bröd, en 100-grams chokladkaka eller 1 dl bearnaise-sås. 
Nötter, olivolja och avokado är sånt som många tror är bra att äta eftersom det är bra fetter. Det är bra fetter, men om du vill gå ner i vikt så ska du vara försiktig med mängden eftersom de innehåller många kalorier. Och du blir inte mindre tjock för att det är bra fetter. Fett är fett är fett är fett. Men ja, det är bra att äta annars. Jag älskar till exempel rostade pinjenötter och skulle kunna ha det i all mat.
Konditionsträning
När det kommer till träningen så tycker jag att du ska välja det som du tycker är roligt att träna. Du behöver absolut inte löpträna för att gå ner i vikt. En timmes powerwalk om dagen är mycket bättre för viktnedgång än att jogga 20 minuter tre gånger i veckan. Och det är dessutom hälsosammare för hjärta och kärl (det vill säga vi lever längre) att röra sig varje dag och under längre tid. Så satsa på powerwalks! Minst fyra i veckan, gärna fler.
Styrketräning
Sen hade jag gärna lagt till styrketräning två till tre gånger i veckan för att bygga muskler (Nej du kommer inte bli biffig! Vet du hur mycket folk tränar och äter rätt för att bli biffiga? Det krävs väldigt mycket).
Gå till en personlig tränare ett par gånger för att få ett bra program så att hela kroppen blir tränad på rätt sätt och utan att du skadar dig. Om du bygger muskler så ökar förbränningen över hela dygnet, även när du inte tränar. Musklerna i sig gör nämligen av med energi. Bra va?
Så, för att summera det:
  1. Gör av med mer energi än du stoppar i dig. Kolla upp hur mycket du förbränner per dygn här och utgå från det. Du behöver inte köra nån speciell diet utan bara ha koll på hur många kalorier du äter. 
  2. Ta bort 500 kalorier! Ta bort godis och snacks första veckorna, och sen, när du märker att du inte får så mycket resultat längre, så tar du bort 500 kalorier om dagen. 500 kalorier motsvarar till exempel en QP  eller en stor pommes på McDonalds. Eller fem matskedar aioli.
  3. Kör en-timmes-powerwalks fyra till sju dagar i veckan. Ju mer du rör dig desto snabbare går det, och kroppen mår dessutom bra av rörelse varje dag.
  4. Träna styrketräning två-tre dagar i veckan. Ju mer muskler du har desto mer förbränner du i vila, det vill säga när du inte rör dig alls.
Helkroppsövningar – typ marklyft, knäböj, bänkpress och militärpress – är bra att köra om du inte vill träna alltför många dagar i veckan.
Om du också har en träningsfråga så kan du antingen lämna en kommentar här, eller maila mig på alexandra.bylund@gmail.com

Kommentera (0)
Sociala medier

Julklappstips: Bokstavstavla

Av Alexandra Bylund / 26 november 2017, 06:48

Efter att vi hade gjort en riktig dunderröjning i både Mio och Alvins rum igår så gick vi ner med lite saker till källaren, och passade också på att hämta upp allt julpynt. Och sen bar det iväg till Hemmakväll för att tillfredställa Alvin, och till Emporia för att tillfredställa Mio. Hur kan det komma sig att han alltid behöver nån slags sladd? Ja ja, vi fick tag i sladden och köpte även en del julpynt. Så himla fint och gulligt. Ni får se efter att vi har satt upp det idag. Eftersom vi röjde mer eller mindre hela dagen igår så bestämde vi oss för att spara godbitarna (julpyntet och julmaten. För jaaaa, vi ska äta julmat ikväll) tills idag när allt var klart.
Hur som helst – när vi var ute för att köpa sladd och lite julpynt så hittade vi lite annat också, och jag tänkte tipsa er om en finfin julklapp till… någon.
Nämligen den här tavlan. 
Den kommer i ett paket med tillhörande bokstäver i.
Det visste inte vi, så vi köpte ett extra paket med bokstäver. Vet inte om det behövdes, men nu har vi i alla fall många bokstäver, och jag tror att barnen kommer använda den flitigt så det är ju bara bra. 
Priset då… Själva tavlan kostade 349:- och de extra bokstäverna 49,90:-. På Clas Ohlson. Just den här tavlan är 50 x 70 cm och jag såg att det fanns en mindre variant också.

Kommentera (0)
Lite av varje

Idag blir det julmys ☆

Av Alexandra Bylund / 25 november 2017, 11:30

Både jag och barnen älskar att pynta inför jul. Jag tror att jag har överfört min extremt juliga personlighet på dem. Kan man ens säga så? Det jag menar är att jag älskar julen och hela den här tiden inför. Det är så otroligt mysigt att pynta, lyssna på julmusik, tända ljus, äta pepparkakor, baka pepparkakor och allt det där som hör till julen. 
I år har jag investerat i en svindyr (för att vara en burk pepparkakor i alla fall) burk som vi kan ha våra egenbakade pepparkakor i år efter år.
Idag ska jag säga till barnen att de inte får spela eller hålla på med sina iPads. Annars är de nämligen inte närvarande i allt julmys som vi ska hålla på med. Och jag vet ju att de gillar det. Den bästa tiden, för barnen, är den tiden som vi vuxna är närvarande med dem, men ibland så väljer de ändå att fastna på sina rum, framför de där skärmarna. Dumt! Så idag är det spelfritt på dagen, och istället ska vi hålla på och fixa här hemma. Och äta pepparkakor. Mums ?  Häng med på Instagram vetja. 
Och på tal om julen – snart är det dags för  “Kajsons julkalender” – en bloggjulkalender som Johanna Kajson står bakom och som många bloggare kommer delta i. Det innebär att varje dag, 1-24 december, så öppnar alla vi bloggare som är med en lucka med gemensam rubrik för fri tolkning. Här är exempel på några rubriker som kommer att dyka upp: 
Mitt perfekta liv!
Vilken dröm har jag som jag vill uppfylla i livet?
Ett misslyckande i livet”En ofiltrerad bild från idag
Hoppas ni kommer tycka att det är kul, jag ser väldigt mycket fram emot det. 

Kommentera (0)
Entreprenörskap

Ska jag skriva en bok?

Av Alexandra Bylund / 25 november 2017, 09:49

Det var en enormt hektisk dag igår. Jag sprang mellan PT-kunder, poddinspelning med Josefine, telefonmöten, offertskrivande, tömmande av delar av mailinkorgen och mycket annat. Så det slutade med att det blev frukost, lunch och middag i en och samma måltid. Nej jag brukar inte slarva så med maten – det funkar inte om man ska träna styrketräning – men nu blev det så igår. Jag är inte ett fan av att missa måltider utan tycker tvärtom att det är dåligt på så många sätt.
Tanken igår var egentligen att jag skulle ut och äta middag med Johanna och company, men redan på morgonen insåg jag att jag hade axlarna uppe vid öronen (jag spänner alltid axlarna när jag sitter och jobbar om jag är stressad) och en puls på 290. Jag hade så himla mycket att göra att jag ville ta bort alla tvungna tider för dagen, och samtidigt inte behöva gå hem klockan tre för att hinna göra mig klar till middagen. Så jag avbokade den och bestämde mig istället för att möta upp dem efter middagen. Vilken lättnad det blev. Hela dagen kändes istället så mycket lugnare när jag inte hade en tidig tid att passa. Mer sånt! Ja jag menar alltså att jag måste sluta hetsa omkring och göra allt om jag känner att jag inte hinner och inte mår bra av det. Bättre att säga nej och faktiskt dra mig ur ibland. Jag tror alltid att folk ska bli så besvikna när jag drar mig ur, men oftast är det ju inte så. I alla fall inte om det är ett helt gäng som ska ut. Så mer nej från mig alltså.
Nu gick det ju väldigt bra igår så jag hade hunnit ändå, men jag måste nog ändå säga att det var värt det. Jag slapp ju hetsa omkring så där en hel dag. Så det slutade med att vi drack bubbel på kontoret. Det är kul att jobba med unga människor, de är alltid så flexibla. Själv hade jag väl sagt nåt i stil med “Nä, tyvärr, jag ska se Idol med barnen och kör dessutom bil” om de hade föreslagit lite spontant bubbel. Men så är det ju när man har familj. 
Vi målar ofta naglarna på kontoret, både när vi har möten, när vi pratar om allvarliga saker och när det vankas AW.
Har man barn så är det en ren lyx att måla naglarna på kontoret där man sen kan sitta och spreta med fingrarna i en timme om man vill, utan att någon ber om hjälp. Jag gör nämligen alltid ett försök.. tänker att “äsch jag kan nog göra det utan att förstöra nagellacket”… men har hitills aldrig lyckats.
Det fina med mina kollegor och hela vårt lilla gäng är att vi på ett sätt är väldigt, väldigt nära varandra, men sen – på ett annat – så har vi ju helt olika liv och vänner utanför jobbet och umgås inte privat på det sättet. Fast vi är ändå väldigt privata med varandra. Vi pratar om allt. Precis allt. Vi är ju så små, och är ju på jobbet stora delar av våra liv (precis som alla andra) så det är svårt att dölja när livet kommer emellan. Alla ups and downs som liksom uppstår. Det är ingen av oss som kommer dragandes med dålig energi och tynger ner de andra men det är ändå ett ställe där vi skrattar, gråter, ältar, surar, är besvikna, blir arga och så vidare. Vi har ju jobbat ihop i flera år nu och livet kommer så klart emellan ibland, och vi har alla haft våra downs som de andra har varit involverade i.

Det är fint att ha ett sånt bra gäng att hänga med hela dagarna. Igår pratade vi om allt möjligt. Vissa jobbiga och djupa saker, och vissa roliga. Vi pratade om att jag borde skriva en bok (om ett visst ämne som jag tyvärr inte kan outa nu). Och för första gången i mitt liv – jag har alltid tänkt att jag vill skriva en bok (har inte alla det?) men inte riktigt haft storyn klar för mig – så känner jag verkligen att jag borde göra det. Dels för att jag vill skriva den och dels för att jag tror att jag har en riktigt bra story. 
Som vanligt så är det “bara” tiden som ska till… men om jag bara planerar in det så skulle jag kunna avsätta en vecka då jag åker nånstans och bara gör det. Men så tänker jag att tänk om barnen blir sjuka, tänk om jag ändå måste boka in möten på jobbet och så vidare. Men måste bara sluta tänka så och planera in det. Om jag nu bestämmer mig för att göra det. Är det någon av er som har skrivit en bok? Har ni några tips på hur jag borde gå tillväga?

Kommentera (0)
Barnen

En update efter Tyskland

Av Alexandra Bylund / 24 november 2017, 09:12

Hur gick det för Mio i Tyskland då? Jag trodde att jag hade berättat allt men så får jag ändå frågor, och tänker därför att jag ska förklara så tydligt som möjligt för er. Ibland tror man att man har varit tydlig men så har man kanske bara tänkt hälften och sagt hälften… Eller nåt 😉
Och jag vet ju att ni är så himla fina och engagerade och att ni verkligen bryr er ♡
När vi kom till Tyskland så tog de först prover för Addisons sjukdom eftersom de tyckte att Mio var ovanligt brun. Svaret var för mig chockerande. Han verkade tydligen ha en av Addison-sjukdomarna eftersom hans ACTH (som det heter) låg på 143,1. Det ska ligga mellan 4-48. Så då ville de ta nya prover dagen efter för att reda ut vilken typ av Addison han hade. 
Det som var väldigt förvånande, enligt läkaren, var att ACTH var betydligt mycket lägre då. Jag vet inte exakt hur lågt. Så han hade alltså inte Addison? Jag tog det både som en bra och dålig nyhet. Å ena sidan så orkar jag inte att han ska ha en sjukdom till men å andra sidan så orkar jag inte heller att han aldrig ska få må bra. Men om han har Addison eller inte, ja det vet vi fortfarande inte. Just nu hoppas jag nästan på att han har det (sjukt?) eftersom jag tänker att vi då har ett sätt att få honom att må bra.
Hur som helst, vi var hos den svenska läkaren igår och fick remiss till att gå och ta prover en tidig morgon på fastande mage. Som det ser ut nu så blir det på tisdag vi gör det. 
Förutom detta så gjorde de magnetröntgen i Tyskland, EEG, ögonundersökning och syntest. Ingenting av det såg konstigt ut, men det visste jag typ redan eftersom vi redan har gjort de undersökningarna i Sverige.
Det som de tyska läkarna också gör nu är att de går igenom en lista, som de uttryckte det, uppfrån och ner och tittar på andra sällsynta sjukdomar som man kan ha i kombination med diabetes typ 1. Många prover är ivägskickade, och skulle det vara något som verkar konstigt så kommer de kontakta oss. Jag har dessutom fått mailadressen till Mios läkare där och kan höra av mig om vi har några frågor eller funderingar framåt. Det känns väldigt bra. 
Men det som vi fortfarande inte vet är om vi kommer kunna bota hans smärta? Jag hoppas verkligen det, av hela mitt hjärta. Han har gått igenom så mycket. Så många operationer, min tappra lilla kille.
Frisyren som gång på gång har förstörts. Ja men jag bryr ju inte mig om det så klart, men han själv tycker att det är mindre kul. 
Man blir så vuxen och mogen när man ständigt är sjuk. Och det får jag verkligen säga att han är. Han funderar mycket och är så otroligt klok. 
Så just nu väntar vi alltså… igen. Den här gången på att först och främst gå och ta prover för Addison, och sen på att få svaret. Det som är ganska jobbigt att tänka på att om det inte är Addison så kan det vara så att Mio tillhör de där 5-10% som får ont i huvudet av själva shunten. Det är nåt slags moment 22 eller vad jag ska säga. Han måste ju ha shunten för att slippa huvudvärken, men så får han ont av den… Låt oss hoppas att det inte är så…

Kommentera (0)
Barnen

Högt blodsocker

Av Alexandra Bylund / 24 november 2017, 08:19

Vi var på diabetesmottagningen igår, och Mios HBA1C (långtidsvärde som talar om hur blodsockret har varit i kroppen de senaste tre (?) månaderna) ligger på 56, precis som förra gången. Gränsvärdet går vid 48. Att ligga över 48 är alltså inte bra för kroppen, utan att ha högt blodsocker innebär att blodet förgiftas, vilket känns så himla läskigt och jobbigt. Ju högre blodsocker, desto sämre för min älskade lille killes organ och välmående på sikt. Det är inte ovanligt att man ligger över 48 (tror jag) men både jag, Jonas och Mio sa redan från början att vi ska ha målet att alltid försöka ligga så lågt som möjligt. Det säger väl kanske alla. 
Men just nu, när han är sjuk i övrigt precis hela tiden, så är det omöjligt. Han har alldeles för höga blodsockervärden och det är så himla svårt att förstå sambandet ibland. Vissa dagar går det jättebra, medan det andra dagar, med till synes exakt samma förutsättningar, går jättedåligt.
Men så kom vi på en sak igår. Det var rena turen att jag nämnde att Mio har två stora “knölar” på magen. Knölar som man får av insulinet. Läkaren tittade och sa direkt “OJ! Där får du inte sticka mer på väldigt länge, Mio” Det blir liksom som knölar av insulinet. Så här ser det ut – fast värre på Mio. Så nu får han inte sticka där på ett år utan måste börja variera sig och sticka mer i benen, midjan, baksidan och så vidare. Hela grejen är att han måste, måste, måste variera ställe. Mio är ju väldigt spruträdd (han svimmar som sagt av rädsla ibland) så det har nog känts tryggt för honom att sticka på samma ställen hela tiden.
Min fina lilla kille ♡ Ingenting ska vara enkelt.
Hur som helst – detta kan vara en av orsakerna till att vi har haft så svårt att få till hans blodsockervärden, så nu hoppas vi på att det kommer att bli lite bättre i alla fall. Även om läkaren tror att de största orsakerna är att han är så stilla, att hans kropp är sjuk (då höjs blodsockret) och att han håller på att bli vuxen. 
 

Kommentera (0)
Entreprenörskap

Tävling: Vinn en plats på vår utbildning om Sociala medier

Av Alexandra Bylund / 24 november 2017, 07:14

Sponsrat inlägg i samarbete med Mama Said Media
På onsdag ska jag återigen köra vår öppna utbildning om Sociala medier och nu tänkte jag att jag ska utlysa en tävling där en av er kan vinna en plats.
Uppgift: Skriv en kommentar och tala om vilken typ av inlägg du mest gillar i min blogg. Motivera också varför du vill/ behöver gå den här utbildningen.
Vad du får lära dig på utbildningen? Jo men allt om innehåll och sociala medier! Allt från hur du skapar bra och relevant innehåll till hur du skriver bra captions på Facebook och LinkedIn, vilka bilder som engagerar på Instagram, vad folk gillar i sociala medier och mycket, mycket  mer. 
 
Jury: Alla vi som jobbar på Mama Said
Värde: En halvdagsutbildning värd 4795:-

Kommentera (0)