Det var en enormt hektisk dag igår. Jag sprang mellan PT-kunder, poddinspelning med Josefine, telefonmöten, offertskrivande, tömmande av delar av mailinkorgen och mycket annat. Så det slutade med att det blev frukost, lunch och middag i en och samma måltid. Nej jag brukar inte slarva så med maten – det funkar inte om man ska träna styrketräning – men nu blev det så igår. Jag är inte ett fan av att missa måltider utan tycker tvärtom att det är dåligt på så många sätt.
Tanken igår var egentligen att jag skulle ut och äta middag med Johanna och company, men redan på morgonen insåg jag att jag hade axlarna uppe vid öronen (jag spänner alltid axlarna när jag sitter och jobbar om jag är stressad) och en puls på 290. Jag hade så himla mycket att göra att jag ville ta bort alla tvungna tider för dagen, och samtidigt inte behöva gå hem klockan tre för att hinna göra mig klar till middagen. Så jag avbokade den och bestämde mig istället för att möta upp dem efter middagen. Vilken lättnad det blev. Hela dagen kändes istället så mycket lugnare när jag inte hade en tidig tid att passa. Mer sånt! Ja jag menar alltså att jag måste sluta hetsa omkring och göra allt om jag känner att jag inte hinner och inte mår bra av det. Bättre att säga nej och faktiskt dra mig ur ibland. Jag tror alltid att folk ska bli så besvikna när jag drar mig ur, men oftast är det ju inte så. I alla fall inte om det är ett helt gäng som ska ut. Så mer nej från mig alltså.
Nu gick det ju väldigt bra igår så jag hade hunnit ändå, men jag måste nog ändå säga att det var värt det. Jag slapp ju hetsa omkring så där en hel dag. Så det slutade med att vi drack bubbel på kontoret. Det är kul att jobba med unga människor, de är alltid så flexibla. Själv hade jag väl sagt nåt i stil med “Nä, tyvärr, jag ska se Idol med barnen och kör dessutom bil” om de hade föreslagit lite spontant bubbel. Men så är det ju när man har familj.
Vi målar ofta naglarna på kontoret, både när vi har möten, när vi pratar om allvarliga saker och när det vankas AW.
Har man barn så är det en ren lyx att måla naglarna på kontoret där man sen kan sitta och spreta med fingrarna i en timme om man vill, utan att någon ber om hjälp. Jag gör nämligen alltid ett försök.. tänker att “äsch jag kan nog göra det utan att förstöra nagellacket”… men har hitills aldrig lyckats.
Det fina med mina kollegor och hela vårt lilla gäng är att vi på ett sätt är väldigt, väldigt nära varandra, men sen – på ett annat – så har vi ju helt olika liv och vänner utanför jobbet och umgås inte privat på det sättet. Fast vi är ändå väldigt privata med varandra. Vi pratar om allt. Precis allt. Vi är ju så små, och är ju på jobbet stora delar av våra liv (precis som alla andra) så det är svårt att dölja när livet kommer emellan. Alla ups and downs som liksom uppstår. Det är ingen av oss som kommer dragandes med dålig energi och tynger ner de andra men det är ändå ett ställe där vi skrattar, gråter, ältar, surar, är besvikna, blir arga och så vidare. Vi har ju jobbat ihop i flera år nu och livet kommer så klart emellan ibland, och vi har alla haft våra downs som de andra har varit involverade i.
Det är fint att ha ett sånt bra gäng att hänga med hela dagarna. Igår pratade vi om allt möjligt. Vissa jobbiga och djupa saker, och vissa roliga. Vi pratade om att jag borde skriva en bok (om ett visst ämne som jag tyvärr inte kan outa nu). Och för första gången i mitt liv – jag har alltid tänkt att jag vill skriva en bok (har inte alla det?) men inte riktigt haft storyn klar för mig – så känner jag verkligen att jag borde göra det. Dels för att jag vill skriva den och dels för att jag tror att jag har en riktigt bra story.
Som vanligt så är det “bara” tiden som ska till… men om jag bara planerar in det så skulle jag kunna avsätta en vecka då jag åker nånstans och bara gör det. Men så tänker jag att tänk om barnen blir sjuka, tänk om jag ändå måste boka in möten på jobbet och så vidare. Men måste bara sluta tänka så och planera in det. Om jag nu bestämmer mig för att göra det. Är det någon av er som har skrivit en bok? Har ni några tips på hur jag borde gå tillväga?