Blogglista ☆
Nix. Det innebär dock inte att jag alltid känner för att vara social. Oftast gör jag det, men inte alltid.
Nix. Det innebär dock inte att jag alltid känner för att vara social. Oftast gör jag det, men inte alltid.
Vill ni läsa hela artikeln kan ni göra det här. Och vill ni ha en hel guide om allt du kan göra på Instagram så ska kolla in den som Teknifik har gjort. Här.
Här är han – den finaste lille 13-åring man kan tänka sig. Pigg och glad på när den här bilden togs, till skillnad från så många andra dagar i hans vardag. Han har tre diagnoser, varav en ger honom kraftig huvudvärk.
Mio är en helt fantastisk liten kille som tyvärr har legat hemma och varit sjuk större delen av sin barndom. Han har mirakulöst nog, med hjälp av undervisning i hemmet, klarat av skolan – men det blir svårare och svårare ju äldre han blir. Att se kompisarna vara ute och leka medan han själv inte orkar, gör honom väldigt ledsen. För två år sen fick han även diabetes typ 1 vilket också är en kamp varje dag, men någonting som han måste acceptera att leva med. Det som däremot är svårt att acceptera är att han aldrig blir av med sin huvudvärksproblematik. Vissa dagar är det bra och då får han känna på ett helt vanligt liv som alla andra, men de flesta dagar på året ligger han hemma sjuk. Med en fruktansvärd huvudvärk som gör att han inte kan göra någonting alls. Hans högsta önskan är att vara som vilken 13-åring som helst.
Att kunna gå i skolan varje dag, vara med sina kompisar, spela fotboll. Fotbollen, var hans stora passion som han fått sluta med. Allt fokus ligger på att klara skolan. Ingen har under de här snart sju åren kommit på varför han har ett högt tryck, eller varför det inte fungerar med shunten.
För ett år sen fick vi, tack vare en vän, kontakt med en neurologisk barnklinik i Tyskland där de är villiga att ta in honom för en två veckors lång utredning. Det är bara det att kostnaden ligger på 300,000 kronor!!
Det enda Mio, och vi andra, vill är att få reda på vad det är som är fel och försöka råda bot på det så att han kan få ett liv som alla andra. Det är så stora delar av hans barndom som har spenderats hemma i sängen och soffan. Han vill bara få vara någorlunda frisk <3
När Mio var 9 år så upplevde han den lyckligaste dagen i sitt liv – Han blev, efter att ha provspelat i en månad, uttagen till MFF. Fotboll har alltid varit hans stora dröm och passion och han var överlycklig när samtalet med “Ja, du har blivit uttagen” kom. Det här är en dröm som tyvärr har krossats nu efter att han inte har kunnat spela på flera år.
Hur tänker ni? Hur vill ni att era kollegor ska vara?