År: 2017

Get away med Alex

Förutom att det alltid är så förbannat stressigt inför… så är det alltid härligt att komma iväg. Jag och Alex (som jag hade podcasten Alex & Alex med förr) ska iväg ett dygn för att skriva vår föreläsning. Vi ska föreläsa ihop om kommunikation och relationer. Jag ser sååå mycket fram emot det, både för att jag saknar Alex men också för att jag ju är så sugen på att få igång den där föreläsningen. 
Men som alltid, som sagt… när man ska iväg så är det så mycket som ska fixas. Packning till mig och packning till barnen. Det är skridskor, kläder, gympapåsar, fotbollskläder och så vidare. Men strunt i det. Det är faktiskt fixat nu, så om en liten stund sätter jag mig i bilen och kör iväg för att hämta upp Alex.
Jag hoppas att vi kommer hem och har ett riktigt bra skal till vår föreläsning så att vi sen kan jobba på varsitt håll med fortsättningen. 
För jag vill ju som sagt börja föreläsa mycket, mycket mer.
 

Kommentera (0)

Varför är det så svårt att be om hjälp?

Det känns som att jag alltid säger det här, men idag har det återigen varit en hektisk dag. Och mitt upp i alltihop så skulle jag varva ner och sätta mig och podda tillsammans med Linda.
Vi kör ju via Skype eftersom hon är en sisådär 64 mil härifrån och när jag plötsligt blev “utslängd” på grund av att jag själv hade dubbelbokat poddrummet. Så jag sprang omkring, lite lätt förvirrat med en dator i handen, och hittade till slut en lämplig (allt är relativt) plats att avsluta podden på.
Vad vi pratade om? Om tidsbrist, hur optimera arbetstiden på bästa sätt samt mina problem med att inte kunna be om hjälp. Förstår inte varför det är så svårt. Gör ni? Eller är ni såna som ber om hjälp? Man älskar ju människor som kan be om hjälp (om de accepterar ett nej) och man älskar ju att få hjälpa till så jag förstår inte vad det är för onödig issue jag har.

Kommentera (0)

Vi ska flytta!

Vi har bott här i åtta år (!) och jag har länge haft en dröm om att flytta till något större. Vi bor just ni i en trea på 100 kvm, så ytan är det väl inget fel på. Problemet är att vi bara har tre rum. Jag vet, det är ett i-landsproblem, men fortfarande någonting som det bråkas om varenda gång barnen har kompisar hemma. Båda vill stänga in sig i rummet och vara ifred. Så jag har som sagt drömt om en större lägenhet – en fyra. Det passar oss väldigt bra att bo i markplan som vi gör nu, både med tanke på att vi har hund och eftersom det annars kryper i kroppen på mig så fort solen tittar fram. Jag vill så gärna kunna gå ut på en altan eller nåt. Så det har ju varit ännu svårare att hitta just en fyra i markplan.
Hur som helst – det är sviiiinsvårt att få lägenhet i Malmö så förväntningarna har inte varit särskilt höga. Men så häromdagen hände något helt oväntat: En kille som jobbar i huset där vi har kontoret, messade mig och sa att det fanns en fyra ledig i bottenplan i deras hus. Jag tänkte att jag ändå inte har nån chans eftersom det är MKB (kommunala bostadsbolaget) och flera tusen människor står låååångt före mig i kön. Men så visade det sig att jag hade sån enorm tur. Det var nämligen en visningslägenhet, som inte behöver gå ut i kösystemet. 
Så nu, en vecka senare, står jag här med ett kontrakt i handen och är så lycklig!!
Jag kommer har grym separationsångest – jag är inte typen som bara flyttar hur som helst utan stannar gärna på platser där jag trivs – men jag ska komma ihåg de första nätterna att jag vet att det kommer att gå över. För i det stora hela kommer det här bli så mycket bättre. 
 

Kommentera (0)

Intervjudag och 80-talsmiddag

Dagen har flugit iväg i en rasande fart. Mio och Alvin var ju i skolan, så det var en helt vanlig dag på kontoret. Förutom att jag fick besök av en journalist från Sydsvenskans gratistidning Hallå. Hon gjorde en intervju med mig, som ska landa i nåt slags porträtt i tidningen. 
Hon tog massor av bilder. Först inomhus, i det här fantastiska växtrummet där hela väggen består av levande växter så att man när man kommer in tror att man har hamnat i en tropisk miljö. Så härligt!
Efter ett tag sa min kollega Christin, som var med och fotade hela spektaklet att jag skulle räta på ryggen. Säckade väl ihop där i de sköna stolarna ett tag.
Ibland, när man fotas så där under en ganska lång stund, så blir leendet så otrooooligt stelt. Så jag försökte ladda om.
Sen gick vi ut (i kylan).
 
Bytte bakgrund lite då och då.
Laddade om.
Och sen var hon nöjd. Hoppas att jag också blir det. Visar resultatet sen när det kommer ut. 
På kvällen var vi och åt en riktig gammal 80-talsklassiker tillsammans med mamma och pappa Jonas – nämligen Fondue. Himla kul koncept ju. Och bra mat för barnen. Födelsedagen blev allt i allt väldigt lyckad, och då har jag inte ens berättat om en väldigt rolig grej: Jag skrev kontrakt på en ny lägenhet idag. Vi har bott här i 8 år (!) så det blir en stor (och fantastisk) grej att flytta. Men mer om det en annan gång. Ska berätta hela storyn…

Kommentera (0)

Min älskade lille kille är inte så liten längre

För exakt 13 år sen (eller ja det var ju 13 år och 1 dag sen eftersom han behagade titta ut den enda dagen på året som bara finns vart fjärde år – den 29 februari, men nu har vi bestämt oss för att det är den 28:e han blir firad alla andra år så glöm det för en liten stund) så bestämde sig världens finaste lilla kille för att komma med buller och brak. Klockan 07,08 ringde vi ambulans – klockan 07,41 föddes han. Det var bara ren tur att han föddes inne på sjuhkhuset och enbart tack vare att vi bodde så nära.
Hur som helst – ut kom världens finaste, varmaste, charmigaste, mest omtänksamma lilla unge. Jo men han är faktiskt allt det där. På riktigt. Ja ja, jag vet att jag inte kan vara objektiv som mamma men tro mig – han är fantastisk på så många sätt min lilla kille. Och på tal om liten, så är han ju inte det längre, han är ju stor. 13 år! Samtidigt så är han fortfarande en liten, liten kille – speciellt när han under långa perioder är sjuk. Då finns det inte mycket “stor kille” i honom, utan snarare är han en väldigt liten och närhetstörstande kille som bara vill vara nära sin familj.
Det bästa med dagen idag är att Mio är frisk och mår bra. Han har varit bra sen vi ställde om shunten för ett par veckor sen och jag vill bara skrika ut min lycka. Hoppas det här håller i sig länge nu – men framförallt… vad underbart att han får fira sin dag frisk!
Jag och Alvin gick upp tidigt och dukade fram Mios favvisfrukost: bär, melon och färska bullar. Tyvärr måste vi reglera det ganska mycket och kan inte gå loss fullständigt, med tanke på hans diabetes, men det blev bra ändå.
 
 
Grattis på födelsedagen min älskade lille kille ❤️

Kommentera (0)

Busy Mondays!

Måndagar är alltid väldigt busy och produktiva dagar. Fast samtidigt inte alls produktiva kan jag känna eftersom jag knappt öppnar min egen dator. Allt fokus ligger på att planera och kicka igång veckan tillsammans med mina kollegor, och vi har hittat en fantastisk form tycker jag – som gör att alla sen har väldigt tydlig och bra koll hela veckan på vad de ska göra.
Det som är lite speciellt just nu dock är att vi utöver allt annat har två nya kunder som vi har börjat jobba med. Vissa tar det lite längre tid att komma igång med och man ska inte underskatta den tiden det faktiskt tar… att just komma igång. För det är som mest tidsineffektivt i början, innan vi har helt klart för oss exakt hur vi ska jobba med just den här kunden. Men det är kul! Två nya kunder är faktiskt svinkul! 
Vi börjar alla måndagar med ett lååångt möte där vi går igenom alla våra kunder och vad vi ska göra för dem i veckan. Mötet har vi i vårt älskade poddrum.
Efter det brukar vi köra Skype- eller telefonmöten med några av våra kunder. Mest för att informera dem om vad vi har för planer, men också lyssna på vad de har för önskemål förstås. Mycket av vårt jobb handlar ju om att skapa och sprida content i sociala medier.
Till lunchen gick jag (som vanligt) in på Holy Greens hemsida för att beställa sallader. Jag brukar alltid skriva som en kommentar att jag vill byta ut lök mot edamamebönor, men eftersom jag gjorde det här samtidigt som vi hade möte (det blir sällan bra när man gör två saker samtidigt) så råkade jag klicka vidare efter att bara ha skrivit “Alla Caesar ska vara…” Huuuuur glad tror ni att jag blev när de ringde mig en timme senare och sa “Du har skrivit en halv mening, men vi gissar att du menar att du ville ha utan lök och istället med Edamamebönor?” Hrmm… hur ofta jag har beställt där? Ofta.
Sen, när alla möten var klara, så stack jag, Sanna och Zandra iväg på ett spontanmöte hos en potentiell kund. De hade världens coolaste kontor, och vi hade mötet i något som var den största soffa jag har sett. Ääääälskar deras kontor. Och de där stora fönstrena som täcker hela väggen… ja men de är rätt ut mot hamnen och vattnet.
Jag hade visst en liten stund vid min dator idag, men den var väldigt liten.
Packade upp mitt favvote just nu: Rabarber & Vanilj.
Sen vrålkörde jag och Mandy ett race med artikelidéer och intervjufrågor tills imorgon. För en kunds räkning alltså. Och Mandy tog en selfie mitt i allt fotograferande av mig. “Någon rättvisa får det minsann vara här”.
När jag kom hem fick jag den här bilden av Mandy… #Förvirrad Ja men alltså jag åt upp dagens lunch men hade köpt en till imorgon också eftersom de ändå körde ut.
På tal om intervjufrågor förresten – imorgon ska jag bli intervjuad av en tidning, det ska vara något slags porträtt av en “inspirerande Malmöbo”. Men det är oceaner av tid tills dess känns det som… för innan det ska jag rota fram alla paket som jag har köpt till min lilla födelsedagskille, och slå in dem, blåsa ballonger och förbereda annat kalasigt. Mio fyller nämligen år imorgon! Eftersom han har diabetes är det svårt att lyxa till det alltför mycket med frukosten men jag har ändå varit och köpt melon, blåbär och hallon – och fixat hans favoritbröd + pålägg, så det blir nog bra. Men nu – tvagning av liten kille som just har kommit hem från fotbollen. Hur är era måndagar? Är det så för de flesta, att just måndagar är en väldigt busy dag?
 

Kommentera (0)

Ni verkar gilla när det är mjukt och fluffigt

Jag kollade in på statistiken för min och Lindas podd idag, och inser en sak: Ni verkar gilla de mjuka och fluffiga ämnena mycket mer än de som är mer hard core entreprenöriella – eller vad jag nu ska kalla det. Är det så? För det första: Är det ni, mina bloggläsare, som lyssnar på podden? Eller det kanske är några helt andra..? Om det nu är så att ni lyssnar på podden – stämmer mina aningar om vad ni gillar att lyssna på? För enligt statistiken så är det de här avsnitten som är de mest lyssnade:
Och de här som ni gillar minst:
 
 

Kommentera (0)

Tips för rörlighetsträning

Jag sa ju att jag skulle testa Rom Wod – och det har jag gjort nu. Jag kör nästan varje dag och det är så himla enkelt och effektivt. Det är väldigt lätt att förstå hur övningarna ska utföras, utan att behöva kolla för mycket på skärmen. Jag kan tycka att det är jobbigt (och onödigt) när det är för avancerat hur man ska utföra en övning, eftersom det sällan behövs för att man ska nå resultat. Så jag gillar enkelheten med Rom Wod. Testa! Det är gratis första veckan.
Varför man ska träna rörlighet? Jo men anledningarna är många:
  • Om man tränar till exempel styrketräning så blir musklerna stelare och då krävs det rörlighetsträning för att bibehålla sin rörlighet.
  • Skaderisken, både i vardagen och vid träning, minskar. 
  • Huvudvärk, som faktiskt väldigt ofta kommer utav stela muskler någonstans, minskar.
  • Eftersom man är mer rörlig så kan man ta ut rörelser mer när man till exempel styrketränar. Detta gör att man får större muskeltillväxt och därmed blir starkare.

Rörlighetsträning är helt enkelt svinviktigt!

Kommentera (0)

Om varför jag bloggar – och vem är ni egentligen?

Det här med att blogga… hela grejen med det – för min del – är tvåvägskommunikationen. Förr, när jag först började blogga år 2005, så var det mycket mer dialog i bloggarna. Jag förstår att man inte orkar kommentera varenda gång som man är inne och läser, det gör jag verkligen (även om jag hade älskat om ni hade gjort det. Det är ju rätt knasigt att sitta här och prata rakt ut i luften och inte få svar), men det hade varit så himla gulligt av er om ni i bara det här inlägget skulle vilja tala om vilka ni är och vad ni gillar i bloggen. Jag läste precis den här artikeln om hur man lyfter sina texter och blev därför inspirerad till att fråga er vilka ni är och vad ni gillar att läsa om. Är det träningsinläggen ni gillar? Inläggen om entreprenörskap? Dagboksinläggen? Barninläggen? Berätta gärna! Förresten, vi kan lägga upp det så här, så blir det enklare för er:
  1. Namn (mest för att jag vill veta om det är kille eller tjej)
  2. Ålder
  3. Stad/ ort (10% kommer från andra länder. Wow! Vilka är ni?)
  4. Vad vill du läsa om i min blogg?

Jag tycker att den här gamla rubriken väldigt tydligt talar om hur jag funkar. Jag brukar försöka göra sånt som jag tycker om att göra och försöker undvika allt annat. Men eftersom jag har flera intressen så får ni gärna hjälpa mig på traven. Vad vill ni läsa helt enkelt?

PS. Tack för att ni är här och läser – det gör inget om ni inte kommenterar. Det får ni göra när ni känner att ni har tid och lust 🙂
 

Kommentera (0)

Vikten av att nätverka

Det är många som säger att jag är en jäkel på att nätverka, men jag vet inte det egentligen. Jag tänker aldrig, när jag är på ett event till exempel, att “Nu ska jag nätverka!” utan snarare “Nu vill jag ha kul!”
Jag älskar att prata med människor – både nya bekanta och såna som jag känner sen tidigare – men inte för länge om jobb och ytliga saker, då tröttnar jag. Jag vill hellre prata på ett mer personligt plan, så att man får en känsla för vem personen är. Det betyder inte att vi måste prata om djupa, privata ämnen – bara det inte är det där “på ytan”-snacket.. Det tröttnar jag som sagt på efter ett tag. Och egentligen är det väl inget fel med det… att mötas, prata lite och sen gå vidare efter några minuters ytligt snack. Men det är det där andra som jag gillar och kommer ihåg. Och det är när man pratar lite mer personligt som jag gärna hänger kvar och pratar lite längre.
Det spelar ingen roll hur “högt ansedd” en person är – om det inte är trevligt att prata med hen så minglar jag hellre vidare. Jag är inte strategiskt smart där och tänker att “Hen borde jag ha i mitt nätverk”. Jag borde kanske göra det ibland, men samtidigt… nä.
Jag har ett stort nätverk, och det är klart att det mer än gärna får bli större, det är inte det jag menar, men det som jag hellre vill fokusera på framöver är de mer genuina kontakterna. Vi ska till exempel köra igång ett återkommande event på Mama Said, där max 30 personer kan närvara och där man kommer att nätverka på ett mycket djupare plan än man ofta gör på ett mingel. Sånt saknar jag nämligen! När man är på ett mingel kan det mycket väl råka bli så att man bara pratar med de man redan känner, och att det då blir det där ytliga, snabba snacket. Det ska bli kul att se hur vår nya grej landar – om det blir så att alla som kommer dit knyter fler kontakter än vanligt. Jag hoppas det.
Hur som helst – vill ni lyssna på mer om hur jag tänker angående nätverkande så pratar jag och Linda om “Vikten av att nätverka” i vårt senaste poddavsnitt. Lyssna gärna! 
Och hörni – har ni önskemål om något som vi ska prata om i podden så lämna gärna en kommentar här, eller maila mig på alexandra@mamasaid.se
 

Kommentera (0)