God morgon kära ni! Nu ska ni få hänga med mig en dag på jobbet. Ja fast i dåtid så att säga, för det här är min gårdag. För första gången den här veckan kunde jag gå upp “sent” – nämligen 06,30. Alla andra dagar den här veckan har jag gått upp mellan kvart över fyra och sex. Så det var riktigt lyxigt idag att inte ha något att hetsa iväg till på morgonen.
Alvin var dålig idag igen (han har fruktansvärd huvudvärk ibland som varar i fem, sex dagar men som sen, tack och lov går över, till skillnad från Mios huvudvärk) så han fick följa med till kontoret. Vi var där själva från början så jag var snabb och betade av några mail och några enkla to do's från min lista. Älskar att checka av listan.
Alvin bäddade jag ner i den hemmagjorda sängen. Från början ligger han på stora, mjuka kuddar men de tenderar att hamna på golvet efter en stund. Till Alvins stora glädje så var grannhunden Kotten på besök idag. Hur gullig?
Jag fortsatte dagen med att skicka fakturor. Det är så skönt när sånt adminarbete är avklarat.
Och så fick jag mail om att vi har fått in bokningar till vår podcastutbildning. Hurra!
Vi hade en stor lansering idag. Eller vi och vi, jag menar egentligen en av våra kunder – Avionero. De hade en stor lansering och eftersom det är Annis kund (vi jobbar alla med alla kunder men det är alltid en som är ansvarig) så var hon alldeles överlycklig över att 1) vi lyckades nå ut i Breakit och 2) folk verkar älska tjänsten. Jag ska berätta om den i ett alldeles eget inlägg. Men här ser ni en nöjd Anni. Vi, och då speciellt hon, har jobbat väldigt intensivt med Avionero sen innan jul. Och nu är vi (ja eller de då) live!! Jippi!
Vi åt lunch på kontoret allihop tillsammans som vanligt. Vi gör det nästan jämt. Idag berättade vi för Josefin, som inte var där igår, om hur vi hade spetsat våra egna pitchar under gårdagens lunch. Och så försökte vi oss på hennes. Så himla kul. Josefin är ny hos oss och är praktikant.
Annat kärt lunchämne brukar vara namn på Sannas bebis.
Oj vad vi har kommit på många “bra” namn och vikt oss av skratt.
Sen tog vi en stunds Kotten-mys.
På eftermiddagen jobbade jag vidare med att ge feedback på inlämnade Sociala medier-strategier, fixade hotellrum i Västerås (Jag och barnen ska dit nästa helg eftersom jag ska utbilda ett gäng där under lördag eftermiddag), korrade några texter, rensade mail, planerade in ett nytt jobb som vi fick in till nästa vecka (YES!) och planerade kvällen tillsammans med Josefin och Amanda…
… för på kvällen skulle vi nämligen bege oss till Rådhuset och titta på när borgmästaren delade ut diplom till finalisterna på Malmö Näringslivsgala. Så jag körde hem Alvin och åkte tillbaka in till stan.
Vi jobbar nämligen med Näringslivsgalans sociala medier, vilket är sååå himla kul. Älskar att jobba med så här roliga projekt!
Vi tog ett glas bubbel (alkoholfritt för min del eftersom jag körde bil) och pratade ihop oss lite innan folket kom. Sen körde vi fotografering och Insta stories. Bor ni i Malmö så borde ni följa Malmö Näringslivsgala på Instagram. Och ännu hellre – komma dit den 12 februari. Vi kommer att vara där hela dagen och kvällen, hela gänget. Kom vetja! Här kan ni köpa biljetter.
Efter diplomutdelningen åkte jag direkt hem satt och pratade med barnen en stund för att sen gå och lägga mig med Alvin. Vi ligger alltid tillsammans på kvällarna och kollar serier, vilket är sååå himla mysigt men som också gör att jag ALDRIG (alltså just nu är det verkligen ALDRIG) har en sekund för mig själv. För när vi är klara så är jag så trött att jag somnar. Och Alvin har ju varit med mig på jobbet hela veckan så jag har inte ens den där kvarten i bilen till och från kontoret för mig själv. Det är rätt jobbigt faktiskt. Det innebär inte att jag inte vill vara med barnen, men det är fortfarande jobbigt att inte ha en endaste sekund för mig själv under dygnet. Speciellt när det har gått tre veckor eller vad det nu är… Det blir ju så när barnen är sjuka och vi ligger på sjukhus. Ja ni vet ju…
Tyvärr så gör inte det att mitt beslut angående helgen känns enklare… Jag ska ju till Åre på lördag, på workation, men vet inte om jag vill åka… Vet inte om jag har ro i kroppen att lämna Mio när det känns så skakigt. Jag VILL åka men tror inte att jag klarar det… BESLUTSÅNGEST! Jag vet å ena sidan att om jag åker som kommer jag älska det, men så tänker jag å andra sidan: TÄNK om det händer nåt här hemma. Då är jag 130 mil hemifrån…
Är ni likadana som jag eller är ni lite mer chill? Hade ni kunnat åka?
Kul att få följa med dig en dag på jobbet! 🙂
Vad bra! 🙂
Det verkar som det är ganska stabilt med Mio nu? Då tycker jag du ska ta tillfället att åka iväg. Få lite egentid, ladda massa energi tillsammans med andra och bara ha det underbart. Man behöver de små vattenhålen också. 🙂