Det har varit en mysig födelsedag och mamma-Mio-dag även om den mesta tiden tillbringades på sjukhuset. Eftersom vi hade två läkarbesök inbokade (ett på allergimottagningen och ett på diabetesmottagningen) så tog det sammanlagt flera timmar. Mios långtids-blodsocker (HBA1C) såg inte alls bra ut tyvärr, det var högre än vad det någonsin har varit, så nu kommer vi börja räkna kolhydrater. Det innebär att vi varje gång han ska äta, ska uppskatta hur många gram kolhydrater det är, så att vi lättare kan finjustera insulinet därefter. Och så blir det (ännu) mer kontroller nattetid, för jag misstänker att det är där han har haft höga blodsockernivåer.
Hur som helst, dagen började med att jag och Alvin gick in och väckte Mio med sång och paket. Hela första “Vi gratuelerar” gick obemärkt förbi eftersom han inte vaknade… Haha… fail. Så jag fick skaka om honom samtidigt som vi körde om en gång till.
Vi hade dukat fram hans favvisfrukost; melon, hallon, ostbullar och ProViva. Söta drycker är sånt som han normalt ALDRIG dricker eftersom det typ bara är socker och höjer blodsockret extremt mycket.
Han öppnade paket (och kuvert) mellan tuggorna…
… och blev väldigt glad över alla kläder och pengar. Lite extra roligt var kortet från Alvin. Han hade lagt ner väldigt mycket tid och kärlek på det så det var så himla fint ❤️
Vi hade också blåst upp ballonger så klart.
Vi tog en lååångfrukost eftersom Alvin sen skulle till tandläkaren och vi därmed inte behövde gå iväg lika tidigt som vanligt.
Vi hann också med en lunch på stan. Det är så himla mysigt när man är tillsammans så där utan stress.
Det är bra att ha såna dagar ibland när man inte har så många åtaganden, utan det största åtagandet bara är att vara närvarande.
Mio har haft lite upp och ner med huvudvärken hela dagen, och under eftermiddagen, när han ändå var ganska okej gick vi ut med Bruno – som blev fullkomligt galen (glad) av snön – och lekte. Eller vi stod mest och tittade på.
Och vek oss av skratt! Det finns inget bättre än att se sina barn gapskratta. Bruno var så lycklig över snön, och det gjorde Mio ännu lyckligare. Tänk vad djur kan göra för barn, och för människor överlag ❤️
Nu ska vi äta middag allihop här. Vi får se om han orkar gå iväg till Jensens (som är deras favvishak) eller om det blir mat här hemma. Det återstår att se.
Just det… Jag hade ju webinar igår (Ni som följer mig på Instagram kan ha sett min frustration när heeela min presentation som jag hade gjort färdigt kastades bort i helgen. Ja jag råkade själv göra det alltså!) där jag pratade om den nya Facebookalgoritmen och hur vi kan jobba anpassat efter den – och det gick jättebra!
Det här med webinar är bra grejer alltså. Jag älskar enkelheten i det, även om det rent tekniskt kan vara lite trixigt att komma igång första gången. Men väldigt bra grej som jag defintivt kommer att köra igen. Har ni förslag på ämne? Det är flera stycken som har bett om “Facebookannonsering” och “Hur man ska jobba på Instagram med tanke på algoritmen”. Men finns det även annat? Kommer ni på nåt så får ni gärna säga till.
Jag använde mig av en tjänst som heter GoToMeeting, och det är gratis trial en vecka om man är max 10 personer. Så jag signade upp cirka fyra dagar innan, för att kunna ha gratisversionen… MEN så hade jag 13 anmälda så då fick jag betala ändå. Och det är rätt dyrt måste jag säga… 1300 kronor/ månad (!) så det vill ju till att man är regelbunden i sitt webinarande om det ska vara värt det. Priset på mitt webinar låg på 995:- så det blir ju i princip så att en person räknas bort bara, så det är ju lugnt.
Anledningen till att jag inte valde Google Hangout eller nån annan gratistjänst är för att det finns en hel del finesser som man VILL ha när det vankas webinar…
Men jag tänkte att jag också ska dela med mig av en del av själva innehållet. Vill ni det? Jag tänkte göra ett inlägg som väldigt konkret och noggrant talar om vad den nya algoritmen innebär för företag. Är det intressant?
God morgon fina ni! Idag är det en stor dag, för idag fyller Mio, min älskade lilla kille, år! 14 år! Wow! Han är ju jättestor, men ändå så liten. Dels eftersom han är mitt barn (ja jag kallar dem båda fortfarande för bebisar ibland) och dels eftersom han inte har kunnat gå ut och uppleva tonåren riktigt.
Älskade, finaste lilla födelsedagsgris ❤️
Jag är ledig idag eftersom Mio inte kan gå i skolan och eftersom han som sagt fyller år, men vi har lite åtaganden: två läkarbesök samt att han har hemundervisning i eftermiddag. Men vi kommer ha en fantastisk “mamma-Mio-dag” ändå. Mamma-Mio-dagar har vi haft då och då ända sen han var liten. De betydde ofta – då, när Alvin var liten och jag bodde med Jonas – att vi åkte in till stan, gick runt lite, åt lunch, gick lite till, fikade UTAN lillebror…
Småsyskon kan ju vara rätt störiga ibland ?
… och så gjorde vi inte så mycket mer, men det är ju det här med NÄRVARON som barnen ÄLSKAR. När man liksom har satt en etikett på en dag. Det här är liksom VÅR dag och jag är 100% närvarande. Mysigt som tusan faktiskt. Och Mio älskar det. Men nu börjar vi först med ballonger, paket och frukost.
Min älskade lilla unge… Han har alltid varit som jag – gått ALL IN i saker som har intresserat honom, och lärt sig allt om det. När han var liten var det traktorer, vägvältar och andra fordon som fascinerade honom. Han kunde sitta och titta på vägarbeten och byggen i timmar.
Om ni vill gratulera Mio så gör det genom en kommentar här på Instagram eller Facebook! Wherever! ? Han brukar läsa i min blogg när jag har skrivit om honom och blir så glad över att ni är ett sånt stort, kärleksfullt gäng där ute.
Nu vill jag att vi pratar om en viktig sak här… Ni som har barn – HUR MYCKET FÅR DE SPELA egentligen? Jag är så otroligt trött på att ha den frågan ständigt gnagande i mitt huvud.
Ena gången så tänker jag “Äsch, det är ingen fara, de lär ju sig mycket (SHIT vad duktiga de är på engelska till exempel) och det är deras sätt att umgås” medan jag nästa gång tänker “Hjääälp! De måste ju hitta på annat också och kan inte spendera så mycket tid med datorer och spel”. Sen kan jag fundera i tankar som att “Det är ju ändå socialt, de skypear ju med sina kompisar när de spelar”, och sen tänker jag att det är sjukt asocialt… Ååååh! Jag blir galen. Jag kan inte bestämma mig för vad jag tycker.
Och eftersom vi har ett liv där vi sällan hittar på så mycket på helgerna (Mio är ju sjuk) så spenderar vi mycket tid hemma. Och nä, jag sitter inte och spelar yatzy med barnen hela dagarna… vilket resulterar i “Mamma, får vi spela?” Suck… Jag tycker att den här frågan är så otroligt tung och svår, och sen är det också så att om jag till exempel säger till Alvin: “Du får leka med en kompis idag istället” så blir det ju ändå spel då med. Ofta i alla fall. Hjälp mig! Vad tycker ni?
Vad enkelt att vara en hund va? Krav: Mat, vatten, lite lek ibland och kärlek. That's it. Simpelt, eller hur?
Igår hade vi ett möte där vi pratade om en sak som jag tycker är rätt frustrerande: TIMMAR! När man jobbar så som vi gör – åt kunder – så inser man efter ett tag att, hur tråkigt det än låter, så är det arbetstiden som räknas. Det vill säga det antal timmar som vi lägger ner på en kund. Det spelar ingen roll hur roligt ett projekt är, eller hur gärna vi vill göra det – får vi inte betalt för den tid vi lägger ner så kan jag inte heller betala ut lön till mina kollegor. Enkelt, eller hur?
Samtidigt så har vi alla på Mama Said en enormt stor yrkesstolthet och vägrar att lämna ifrån oss sånt som är halvbra och som vi inte själva tror på, dels för att vi är rädda om vårt eget varumärke och dels för att det känns som att kunderna slänger pengarna i sjön om de betalar för nåt som är halvbra. ÄVEN om det då blir dyrare för oss i form av att kunden har valt att lägga ner mindre tid på det än vad det tar för att få det riktigt bra. Förstår ni hur jag menar?
Och nu kommer vi till den bit som är frustrerande… vi spenderar många fler timmar än vi tar betalt för. Alltid.
Och det är inte det att tiden går åt till nonsens utan det är kostnader (tid) som ligger utöver det uppenbara. Om vi till exempel ska skriva en bloggartikel så tar det tid att sätta sig in i den nya kunden och dess produtker innan vi ens kan komma igång, och många gånger är det dessutom mycket mailande fram och tillbaka med frågor, diskussion om vinkel, tankar kring bilder etc. etc. Det är svårt att specificera exakt vad det är som tar tid, men man kan säga så här: Egentligen skulle vi vilja (behöva) göra en sociala medier-strategi för varenda kund vi ska börja arbeta med, och har vi inte gjort det så är det en massa frågor som hänger obesvarade och som därmed kommer till som “övrig admin-tid” som vi inte riktigt räknar med.
Och så hör jag andra byråer som tar X antal tusen för workshops och X antal tusen för att ens gå upp på morgonen och starta ett projekt.
Skulle vi börja tänka så, så kommer vi nog tappa lite av vår snabbhet och vår flexibilitet att ta in nya, små eller mellanstora kunder, eller? Tror ni inte det? Puh, det här formligen forsade ur mig nu. Jag vill ha era åsikter, och det kanske är dumt att jag skriver om sånt här i bloggen, men jag känner att jag vill lyfta det här, och misstänker att det inte bara är vi som sitter i den här frågeställningen. Eller?
God morgon kära ni! Hur mår ni? Jag mår alldeles utmärkt! 🙂
Igår när jag kom hem så tänkte jag först att jag bara skulle slänga mig i soffan och inte göra någonting på hela kvällen. Men så var det några mail jag bara tänkte att jag skulle svara på. Och vips så hade jag kört hela racet. Tömt inkorgen alltså. SÅ OTROLIGT SKÖNT! Speciellt eftersom jag även idag har en dag som kommer att försvinna i möten, poddinspelning och webinar. Det var en sån enorm lättnad att bara göra det, men samtidigt väldigt skönt att jag – när jag var på väg hem – hade inställningen att jag bara skulle ta det lugnt. För ofta är det vägen dit som är jobbig har jag kommit på. Att veta vad man har framför sig. Sen när man väl gör det så är det inte så farligt, förstår ni vad jag menar? Håller ni med?
Puh! Äntligen hemma, och helst slut, efter en låång dag av först utbildning och sen möte på kontoret. Men det har varit en härlig dag. Jag älskar verkligen att utbilda 🙂
Hur som helst, en helt annan sak nu… Jag kommer ihåg när jag tog beslutet att jag skulle lämna Foap, den startup som jag hade startat tillsammans med en medgrundare som jag sen inte kom överens med. Vi hade tagit in stora summor kapital, så jag kände att det liksom inte GICK att avsluta även om jag mådde väldigt dåligt av den ambivalenta stämningen, med de enormt många humörsvängningar, som rådde innanför kontorets fyra väggar.
Och så plöstligt en dag, från ingenstans, efter att jag återigen hade fått mig en utskällning så bestämde jag mig för att sluta. För mig kom det helt plötsligt, men jag insåg i efterhand att jag nog, undermedvetet, hade marinerat det under en lång tid ändå. Funkar ni också så? Att det liksom plötsligt har gått ALLDELES för långt och att ni egentligen borde ha gjort något mycket tidigare?
I förra veckans avsnitt av “Vad fan håller jag på med” pratar jag och Linda om det faktum att hon har beslutat sig för att avgå som VD från Influencers of Sweden, och hon berättar om bakgrunden till det och varför hon till slut tog det här beslutet att lämna sin bebis.
Jag berättar också om hur det går med mitt bokskrivande, och även om ni redan vet det så tycker jag att ni ska lyssna. Här finns det senaste avsnittet.
Har ni några önskemål om vad vi ska prata om, säg gärna till.
Är det någonstans som jag inte, per automatik, råkar vara lite stark så är det i bröstmusklerna. Alla har ju styrkor och svagheter i sig själva när det kommer till träning. Vissa har gener som gör att de är starkare upptill och andra nertill. Jag har stark rumpa av mig själv, det märker jag eftersom jag snabbt blir starkare i rumpövningar, men alltså inte särskilt starka bröstmuskler. Hur är det för er? Vad har ni för ställe som är lite extra starkt? Av någon anledning så tycker man oftast att det man är bra på är roligast, men just nu tycker jag faktiskt att bänkpress är riktigt kul, även om det inte är min bästa gren alltså. Men så tänker jag att jag kan komplettera lite med armhävningar hemma, för att få bättre resultat.
Så här:
➡️ 1. Placera armarna brett i sidan, spänn hela kroppen inklusive bålen och försök att hålla dig som en planka hela vägen ner till golvet.
➡️ 2. Samma som ovan, fast placera händerna smalt och se till att armbågarna är riktade bakåt. Det ska kännas i baksidemusklerna i överarmarna.
Kör 5 av varje, 30 sek. vila, 4 av varje, 30 sek. vila, 3 av varje, 30 sek. vila, 2 av varje, 30 sek. vila, och 1 av varje. Blir det för tungt så är det bara att höja upp armarna mot ett bord eller mot en vägg och häva mot den istället. Lycka till! ?
Heeej på er! Måndag och dags för heldagsutbildning! Jag ska som sagt utbilda ett gäng människor i sociala medier. Jag älskar att utbilda – och särskilt när det är folk som antingen är väldigt intresserade av själva ämnet eller som verkligen “behöver” det. Så det blir en rolig dag idag.
Dessutom så ska jag samtidigt passa på att lära vår nya anställda, Fanny, allt jag kan.
Det var någon som undrade vad jag tycker är det viktigaste när det kommer till att kommunicera i sociala medier. Jag skulle säga att det är två saker: 1) Att innehållet har ett värde för mottagaren 2) Att innehållet skapar engagemang. Hoppas ni får en härlig dag! Puss!
God söndagkväll på er! Jag är så nöjd med dagen och känner mig, även om jag har jobbat rätt mycket i helgen, utvilad och redo för nästa vecka. Jag har en fullspäckad vecka framför mig, och det tycker jag är superkul. Hur är det med er? Gillar ni också när det är mycket fart i veckorna, eller tar ni det hellre lugnt? Jag älskar blandningen. Jaja, så här ser veckan ut i alla fall:
Måndag
Jag missar vårt veckomöte eftersom jag ska vara hos Moderaterna och utbilda dem hela dagen. Vi har börjat jobba med dem och ska göra det ända fram till september. Och imorgon ska jag alltså köra en utbildning för en del av gänget. Jag har ju kört den här utbildningen många gånger förut, men nu när Facebook har förändrat i algoritmen, så är det en hel del förändringar. Men det har jag fixat i min presentation så det känns bara toppen. Kul med lite nytt material om inte annat.
Klockan 17 har vi möte på kontoret, hela Mama Said-gänget. Jag ska gå igenom föregående års resultat samt hur vi ligger till med kunder, arbetstid, timmar och så vidare.
På kvällen är jag ensam. Barnen är hos Jonas, så det blir bara att gå raka vägen hem och sova typ.
Tisdag
På förmiddgen ska jag podda med Elin som driver Teknifik-bloggen till vår podd På Insidan. Det här är ett avnsitt som ni måste höra. Elin är grym på det hon gör.
Efter att vi har poddat så ska jag åka raka vägen hem för att rigga upp inför mitt webinar som jag ska hålla, och som jag lite nonchalant kastade bort i helgen, ni vet ? När webinaret är över så tänker jag att jag har en hel del mail och annat som jag inte har hunnit göra under måndagen och tisdagen, som jag ska ta itu med.
Sen kommer barnen hem.
Onsdag
Mio fyller år! ❤️?? Jag har tagit ledigt eftersom han är sjuk och inte kan gå i skolan och vi har – dagen till ära – två läkarbesök inbokade. Inga jobbiga besök dock så han tycker ändå att det är ok, fast det är på hans födelsedag. På morgonen kör vi, som alltid, med sång, god frukost och paket och sen på dagen så får han bestämma, utifrån hur han mår, vad han orkar med – kanske vi kan äta ute nånstans, vi får se. På kvällen blir det nog kebabtallrik och myskväll med film om han får bestämma.
Torsdag
Äntligen en hel dag på kontoret! Unionen kommer på morgonen. Vi har tecknat kollektivavtal eftersom vi nyligen har fått dem som kund, så på torsdag kommer de och informerar oss lite. På eftermiddagen ska jag podda igen, till På Insidan.
Fredag
Egentligen har jag PT-dag på fredagar, men den här fredagen (som så många andra på sistone) har vi annat inplanerat. Då kommer nämligen Nellie och ska köra yoga-workshop med oss. Vi ska alltså kombinera jobb och yoga på nåt sätt. Det blir spännande att se hur det blir. På kvällen är det ny-invigning av restaurangen i huset där vi sitter, så då blir det AW med bubbel och kuligheter. Vilken hejdundrande kul fredag va!?