År: 2018

Entreprenörskap

Var det bara lite värme som krävdes?

Av Alexandra Bylund / 26 augusti 2018, 08:00

Hörni, är det bara jag eller är det så att hela Sverige har stannat upp den här sommaren och faktiskt tagit ledigt? Jag har sett egenföretagare checka ut helt och hållet, små webbutiker stanna upp och inte ens skicka iväg produkter, poddare som har haft sommaruppehåll, bloggare som har sänkt ambitionsnivån nåt enormt… och så vidare. Upplever ni också att folk har varit extra mycket lediga och njutit extra mycket i år? 
Har vi det fantastiska vädret att tacka för det? Det känns som att det har varit en enorm skillnad i år mot andra år. Folk har som sagt varit lediga och kommit med så himla många bra insikter tack vare det. Så fint ju! Var det bara det här som behövdes? Vi behöver kanske lite mer värme än en, två veckor om året – för att hinna tina från de långa och mörka vintrarna liksom. För att hinna sänka axlarna och slappna av. Ja jag vet inte men jag tycker att det känns som en väldigt lång och soft sommar för många, och jag älskar det!☀️Jag älskar, som ni säkert vet vid det här laget, mina projekt och att jobba – men det finns också så mycket annat här i livet, eller hur? ?

 

Kommentera (16)
Entreprenörskap

Höstlistan – i vår podd

Av Alexandra Bylund / 25 augusti 2018, 16:26

Hej alla fina! Visst kan vi väl säga att hösten har kommit igång nu va? Jag är i alla fall superpeppad på att kavla upp ärmarna och köra. Fast med balans. Köra när jag är på jobbet, och vara ledig på kvällar och helger. Bra va? Jag älskar när hösten drar igång och tycker att det är precis lika mycket nystart som nyår, är det inte så? I veckans avsnitt av “Vad fan håller jag på med?” så pratar jag och Linda om hösten.
Och vi går igenom våra höstlistor, det vill säga våra planer för hösten. Min lista är både väldigt konkret och lite flummig. Konkret som i att vi ska sälja mer, göra klart affärsplanen och så vidare, och så flummig i att jag ska umgås med med mina vänner, jobba mindre på kvällar och helger, vara iväg på fler upplevelser och så vidare. Äsch, det är bättre att ni går in och lyssnar! Här. 

Kommentera (0)
Barnen

Hemma!

Av Alexandra Bylund / 25 augusti 2018, 08:35

Vi är hemma! Vi kom hem igår kväll och istället för en ledig helg och AW, som det var planerat för min del, så blev det myskväll med barnen. Så skönt efter en sån här grej även om jag tidigare i veckan var så pepp på egentid och AW ♡
Vi vet inte vad som gjorde att Mio svimmade men han HAR ju väldigt ont i huvudet så det är ju förmodligen kopplat till det eftersom det inte fanns några direkta oroväckande provsvar att gå på. Det var nåt med sköldkörteln som inte var riktigt bra, så det fick han ta om. Man kan tydligen få en inflammerad sköldkörtel när man har diabetes. Ingen aning om vad det innebär i såna fall, men vi får i alla fall svar på det om en vecka. Här på barnavdelningen i Malmö är de helt fantastiska, och han diabetes-och-endokrinläkarna likaså. Däremot är jag mer besviken på neurokirurgen som verkar ha gett upp Mio på nåt sätt. För när läkarna härifrån barnavdelningen i Malmö ringer dit och talar om vad som har hänt, och frågar om vi inte borde röntga shunten så säger de att “Nä, det har varit så stabilt ett år nu så det är ingen idé” WHAT?!?! Stabilt i ett år?!? Vart har våra ord gått in? Vi har liksom suttit i möte med både skola och sjukhus för att huvudvärken aldrig går över. Förlåt, men vilken jäkla tamhet! ?
Att inte ens titta på en shuntpatient som svimmar och kräks av huvudvärk, med argumentet att det har varit stabilt är så sjukt av två anledningar: 1) Han har en shunt! Och svimningar och kräkningar kan vara tecken på att det är något allvarligt fel. Även om de inte har hittat det tidigare så kan de INTE luta sig tillbaka på historik och ha det som argument. 2) Han har INTE varit stabil senaste året utan legat i en säng 90 % av tiden.
Jag är (tyvärr) en person som ofta låter folk hålla på lite hur som helst utan att jag säger något, men det har jag bestämt mig för, för ett tag sen, att sluta med. Jag kommer aldrig att hämnas eller göra saker i ilska, men om någon beter sig på ett dåligt, sjukt, stört (Japp, det händer tyvärr rätt ofta), orättvist eller ignorant sätt mot mig eller barnen så kommer jag säga det. Jag kommer inte längre att vara den tysta, medgörliga och behagligt enkla personen om inte folk är snälla och sunda mot mig. Som sagt… mycket viktigt är att jag inte kommer göra något i ilska, men det finns inte någon anledning att jag ska behöva ta sjuka grejer på mina axlar utan att få säga något. Och det är faktiskt väldigt skönt och befriande. För ju mer jag inte tar det och håller det i det tysta, desto mer kommer jag slippa det. 
I det här fallet så innebär det att jag först och främst inte är rädd att skriva det i bloggen (obviously) och sen att jag har skrivit till verksamhetschefen att jag inte tycker att det är okej det som (inte) hände. 
Jag har så klart inte fått svar än, men det kommer säkert snart. Mitt mail var självklart vänligt och respektfullt men med ett tydligt budskap att jag, och vi, inte tycker att det är okej och att vi har tappat förtroendet för dem. 
En annan sak… som däremot är så himla bra… det är att jag har den här tjejen vid min sida. Ja för hon är ju anställd som någon slags “assistent” till mig (Gillar inte det ordet, det känns så nedlåtande och det är det absolut inte för HJÄLP vad hon är grym och tar tag i saker och avlastar mig!), och nu när vi har legat inlagda så har ju saker kunnat rulla på ändå. Jag hade ett telefonmöte igår morse, och jobbar en del med en kunds Facebook-sida (som är väldigt aktiv), men det fina är att jag också har Johanna som samtidigt klipper videos, sammanställer ekonomin och fixar och har sig. Vilken lättnad det är! Jag är såå glad och tacksam över det ♡
Och det är SJÄLVKLART så att Mandy och Anni också hjälper till med det de kan, men de är ju totalt fullbokade av sina kunder och det vore synd att begära att de även skulle jobba på nätterna. ♡

Kommentera (0)
Barnen

Det är upp och ner i måendet

Av Alexandra Bylund / 24 augusti 2018, 10:03

God morgon! Jag vet inte riktigt vad jag ska säga… det går upp och ner här, precis som det har gjort hemma sen i måndags. Ofta är han rätt hängig, men sen kan han plötsligt må lite bättre för en stund, le och skratta och sitta upp. Sen är det som att, på bara ett par sekunder, allt förändras. Jag ser det i blicken på honom, och i hans minspel. Sen kommer det… han trycker själv på knappen på sängfjärrkontrollen för att sänka huvuddelen. Han får mer ont i huvudet och känner sig konstig och slö i kroppen. Och så säger han “Jag mår sämre” och lägger sig ner och vilar. Eller somnar, som han har gjort nu. 
Vi var uppe och åt frukost tillsammans tidigt i morse och då mådde han ganska okej. Och nu när han ligger och sover, och vi väntar på ronden, så passade det utmärkt tajmat för mig att ha telefonmöte, som var planerat sen tidigare, med våra kunder. 
Jag tycker att det är såå lyxigt att bli bjuden på frukostbuffé och blev lite sugen att åka och bo på hotell med barnen nån helg snart. Bara Mio blir lite bättre först…
Nu väntar vi på att de ska gå ronden… så får vi se. Jag har ingen aning… och det tror jag inte att läkarna heller har just nu. 

Kommentera (16)
Barnen

Mio är inlagd ♡

Av Alexandra Bylund / 23 augusti 2018, 16:57

Mitt lilla hjärta… I morse var Mio på rutinbesök på diabetesmottagningen, och eftersom jag hade ringt tidigare i veckan och sagt att han var väldigt dålig så kom en läkare dit och skulle titta på honom. Vanligtvis är det bara en sjuksköterska med.
Nu var det ju väldigt bra att han var på rätt ställe men oj vad det kom oväntat ändå… Och oj vad jag tyckte att det var jobbigt när Jonas, som var där med honom, ringde och berättade. Mio svimmade mitt framför läkaren! Två gånger! Och kräktes ner halva rummet. Jag var på möte hos våra kunder och fick så ont i magen att jag knappt kommer ihåg vad jag sa. Men jag åkte därifrån i alla fall. Satte mig i en taxi och åkte direkt till sjukhuset. Det är så sjukt när sånt här händer… det är inte det att jag inte tror att han klarar sig med sin pappa och med en massa sjukvårdspersonal omkring sig, men jag MÅSTE bara dit. DIREKT! Fy fasiken vad det gör ont i magen tills jag kommer fram. Och det gjorde jag ju väldigt snabbt (Tack Malmö för att allt ligger 10 min ifrån…) så det var lugnt. När jag kom dit så var Mio väldigt pigg och glad, men låg ner, men sen efter nån timme så blev han trött och hängig igen och somnade. 
Vi var ju på en dagvårdsavdelning, men fick veta att vi skulle bli inlagda, så vi fick efter ett par timmar komma till den riktiga avdelningen där vi nu ligger. Jonas har precis åkt och hämtat Alvin. De ska på MFF-match och sen kommer de hit med lite kläder och grejer till mig. Och jag och Mio – ja vi stannar här. Mitt älskade lilla hjärta. Vi vet inte vad som är fel men de har sexdubblat kortisol-dosen för säkerhets skull. Givetvis har de tagit prover och så, men än så länge har de inte hittat något som har felat. Infektionsvärdena är bra… Jag har en sån där innerst-inne-känsla att det har med kortisolet att göra, men jag vet inte… Nu får han ligga här, i alla fall i ett dygn, och sen får vi se… 
 

Kommentera (135)
Entreprenörskap

En härlig dag – fast med en grå gammal disktrasa över

Av Alexandra Bylund / 23 augusti 2018, 05:20

God morgon! Med risk för att låta klämkäckt peppig nu så måste jag ändå säga att jag älskar min vardag, både jobbet och fritiden. Jag har världens bästa jobb, som jag ju har skapat själv, och jag har världens gosigaste små barn och de allra finaste vännerna. Det mesta är ju bara tippetopp-bra! Förutom en sak… och det är så klart Mios sjukdomar. Att han aldrig ska få må bra, mitt lilla hjärta?❤️
Igår var egentligen en toppendag på alla sätt, men så hade den en sorgekant runt sig eftersom Mio just nu mår väldigt dåligt. Han har mer eller mindre legat i sängen i tre dagar stackarn och som tur är så fick vi snabbt tid hos en av hans läkare (Ja för när man har fler diagnoser så har man ju heeelt olika läkare till de olika sjukdomarna, och problemet är att vi själva sällan vet vad som tillhör vad. Hur ska vi veta det liksom?) så vi ska dit nu kl 8 på morgonen. 
Men i övrigt så var dagen alldeles perfekt. Den började med att vi, jag och Johanna, jobbade hos våra kunder. Det gör vi varje förmiddag. Och sen promenerade vi till kontoret för att luncha med Mandy. På eftermiddagen klipptes det poddar, jag gjorde annonser, vi hade telefonmöte, det klipptes videos och så vidare. 
Sen kom vi till den där härliga frihetsdelen av dagen. Den som jag älskar! Eftersom jag har barnen väldigt mycket så är det en alldeles extra härlig känsla när jag är barnledig och inte har några planer. Jag promenerade en bit när jag skulle hem, det var ju så varmt och skönt, och tog sen bussen. 
På vägen hem stack jag in på Seven Eleven och köpte en sallad. Thank god för den smidigheten. #ungkarl
Även om jag är lat när det kommer till matlagning så gillar jag dock att duka ordentligt… eller ordentligt och ordentligt, det enda ordentliga är väl att jag alltid lyxar till det med servetter ?
Fick med mig en Metro från bussen och läste den medan jag åt…
Lyxade till det ännu mer med efterrätt också. Mums.
Såg spår av Mio… För er som inte har koll på diabetes så förstår ni nog inte så mycket, men vi har fört dagbok i tre dagar för att räkna kolhydrater och hålla koll på insulindoser.
Så fort jag kommer hem SLÄNGER jag av mig kläderna (men passade på att ta en bild på mig själv när jag fortfarande var anständigt klädd innan jag gjorde det igår)…

… för helt ärligt – HUR SITTER MAN I EN SOFFA OCH MYSER NER SIG OM MAN HAR JEANS? VEM är det som gör det? Haha… jag dömer ingen – innerst inne önskar jag nog att jag hade kunnat sitta där och vara lite snygg i vanliga kläder, men det går inte. Jag måste ha nåt skönt på mig. Annars sitter jag typ så här… som att jag har en pinne i ryggen. 
Men det gjorde jag alltså inte igår. Heller. Jag hoppade snabbt i mjukisar och satte mig skööönt i soffan. Enda (stora) felet med dagen, som också gör att jag inte har den där lyckan i mig som jag skulle vilja ha, är förstås Mio. Min älskade lille kille ❤️

Kommentera (0)
Lite av varje

Jag älskar att känna mig stark!

Av Alexandra Bylund / 22 augusti 2018, 16:56

En gång i veckan kör jag träningspass med min PT på morgonen och även om jag, när jag vaknar, först tycker att dt är en urdålig idé att gå och lyfta tunga vikter så är jag lika nöjd och glad varje gång jag har varit där. Det ÄR verkligen en fysisk lyckokänsla att träna, så jag har lärt mig att liksom bara gilla läget och invänta att endorfinerna ska kicka in. Jag vet att hur osugen jag än är så KOMMER det att bli bättre, och jag kommer vara så jäkla lycklig, efter träningspasset.
Just nu ligger jag lite back, efter sommarens slarv, men so what?!?! Vem bryr sig om jag klarar 5 eller 8 reps på just en vikt? Det är klart att jag blir lite extra glad när jag märker att jag blir starkare och starkare, men jag tycker också att det är såå värt att kunna slappna av när man är ledig och bortrest som jag var i somras. Så då är det värt att det tar en månad att komma tillbaka till samma vikter som innan. Huvudsaken är ju att jag håller igång kroppen och motverkar det förfall som den utsätts för när jag sitter framför datorn hela dagarna, eller hur? ? Och sen ska jag inte sticka under stol med att jag älskar känslan av att känna mig stark ? Tror att det är världens bästa känsla! Speciellt för oss tjejer som normalt lever under en sån jäkla kroppshetspress. På gymmet, där man ska lyfta tunga saker, handlar det om att man måste äta och sova för att kunna prestera. Där funkar det inte med enbart salladsblad och broccoli. Och jag älskar det!
 

Kommentera (15)
Entreprenörskap

Morgonmöte VARJE dag och snart val! Gå och rösta med dig!

Av Alexandra Bylund / 22 augusti 2018, 05:30

God morgon! Ni vet väl vid det här laget att jag nu ända fram till valet jobbar heltid med vår kund som alltså är ett politiskt parti? I alla fall, det innebär att vi har morgonmöte varje morgon klockan halv nio. För mig som är van att vara på kontoret klockan 8 så känns det alldeles perfekt. Jag känner inte att jag är låst och har en exakt tid att passa för jag är ju ändå igång och iväg så tidigt. Men det jag funderar på är det här med att ha morgonmöte varje dag. Sån himla bra grej när man är i en väldigt hektisk och föränderlig period. Och det får man ju minst sagt säga att vi är nu när det är val om några veckor.
Numera har jag alltid Johanna vid min sida, vilket är urhärligt! Inte bara för att hon är en grym kollega utan också för att Mama Said och mitt jobb med att sälja inte behöver stå stilla bara för att jag är upptagen. Fint!
Men till nåt annat nu… Har ni bestämt er för vem ni ska rösta på? Jag har inte riktigt bestämt mig (Visste ni att en tredjedel bestämmer sig nu de sista veckorna??!) än men vet i alla fall att Sverigedemokraternas politik skrämmer livet ur mig. Inte bara att de har en migrationspolitik som är skrämmande (Det är inte så bara egentligen men den frågan tycker jag känns uppenbar hos alla som har minsta lilla empati i kroppen), det är också det här med deras syn på kvinnor och kvinnors rätt. Och att de totalt ignorerar miljön och klimatet. Det känns som en upprepning av Trump och som att om vi skulle vara styrda av Sverigedemokraterna så skulle vi leva i en Handmaid's tale-värld.  Ruggigt! Läskigt! 
Det finns ingenting annat som skrämmer mig direkt. De andra partierna, vilket man än väljer att rösta på, känns inte onda – även om det finns mycket som jag inte håller med om. 
Men… en sak som jag i alla fall vill säga med det här inlägget är att det är din f-bannade skyldighet (Ooops, sorry?) att gå och rösta den 9 september! Låt för guds skull inte din röst gå åt spillo utan gör ett aktivt val. Och jag veet att politik kan kännas urtrist och torrt, men se det inte som politik utan istället att du får chans att påverka hur du vill leva ditt liv. Mitt tips, om du känner att du har noll koll, är att gå in på alla partiers hemsidor och läsa på. Alla har en kort sammanfattning över vad deras politik innebär och du kan snabbt bilda dig en uppfattning. Och ja, de skriver på ett begripligt språk så att vi alla kan fatta det mesta av det ?
 
 

Kommentera (15)
Lite av varje

Skärpning!

Av Alexandra Bylund / 21 augusti 2018, 17:17

Jag har funderat rätt mycket på en sak nu när vi jobbar en del med politik och bland annat sitter och svarar på kommentarer i ett politiskt Facebookflöde: VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ VUXNA MÄNNISKOR SOM INTE KAN ACCEPTERA ANDRAS ÅSIKTER? 
Herregud, det trycks ner, sätts dit, pratas om vänsterfittor (förlåt, men det är ju tydligen det språket vi vuxna människor kör!?!) höger-överklass-jävlar etc. Jag FATTAR inte? Ja alltså detta är inte just på deras FB-sida utan liksom så allmänt vedertaget. Det är liksom ok att bara vräka ur sig skit över andra människor. HUR ska vi få våra barn att agera snällt och vettigt mot varandra, både irl och på nätet, när vi vuxna håller på så mot varandra för att vi har olika åsikter? Jag fattar verkligen inte?!?! Snacka om icke-inkluderande. “Tycker du inte som jag så är du inte vatten värd!” Skäms! Tänk på våra barn och föregå med gott exempel för sjutton. Puh! Ja men alltså är det någonting som kan få mig arg så är det när man har ett icke-inkluderande och icke-accepterande sätt. Bara för att jag har en stark övertygelse om någonting så behöver det inte betyda att jag har rätt, eller hur? Och bara för att jag är extremt rädd för SD's politik så behöver inte det innebära att jag ska få ösa skit över en person. En människa. Jag borde ta diskussionen istället om jag har någonting som trycker mig eller skrämmer mig, eller hur? Hur ska vi annars få rasister, som uppenbarligen är rädda för det som är främmande, att inte hata och ösa skit? Hur ska vi få de att vara nyfikna och faktiskt prata? Ja men vi ska inte hålla på med hat! För det är ju så krig startas, har ni tänkt på det? En hatar, den andra hatar tillbaka, den första hatar ännu mer och den andra hatar också tillbaka ännu mer. Sen är det igång…
Samma sak är det när det gäller alla dessa drev som plötsligt ploppar upp överallt. HERREGUD! Ja, det ÄR fel att säga vissa ord, det är det verkligen, men det är också fel att hata att folk gör fel, och gå till angrepp. Det första felet bryter en regel och det andra en annan. När någon gör fel eller tycker olika – då borde vi väl för tusan PRATA med den personen – hur ska vi annars få våra barn att göra det på skolgården eller på nätet? Jag förstår verkligen inte. Hat är ALDRIG, ALDRIG, ALDRIG ok utan det sitter i en själv och kan inte skyllas över på andra.
Peace✌️
 

Kommentera (15)
Entreprenörskap

Nu drar vardagen igång på riktigt!

Av Alexandra Bylund / 21 augusti 2018, 05:30

Heeej, igår var det första dagen tillbaka på jobbet för Mandy. Så kul att ha henne tillbaka. Vi har inte setts sen typ innan min semester. Eller jo, vi hade en snabb reunion där men sen gick ju hon på semester två dagar efter att jag kom tillbaka. Så nu, efter att ha haft två veckor själv (tillsammans med vår nya kollega Johanna så klart) med Anni, så är det dags för tre veckor med Mandy. Det känns så konstigt att vi är så få på kontoret… 
… och även om det var superkul att träffa Mandy igen så kommer det bli ännu roligare sen när alla är samlade.
Igår fick jag känna på den riktiga vardagen med trötta barn som ska upp tidigt (Mio var tyvärr sjuk och kunde inte gå till skolan. Låt oss hålla tummarna väldigt hårt för att det är hans magsjuka från i helgen som spökade. Det verkade nästan som det eftersom han inte var dålig på samma sätt som han brukar vara. Vi får se nu när jag väcker honom…), möten, mail och möten igen. Och sen så åkte jag hem ganska tidigt för att hinna fixa något superdupersnabbt att äta till barnen innan Alvin skulle på fotboll. En annan förälder körde dit, och sen så hämtade jag.
Det finns nog ingen som är så snabb som jag, men igår lyckades jag inte… Maten blev klar preciiis sju minuter innan Alvin skulle gå, så när jag upptäckte det så fixade jag istället en köttbullemacka. Så störigt. Jag hatar när barnen inte äter ordentlig mat.
Fast så himla ordentlig var den kanske inte egentligen… jag var tvungen att fixa något snabbt och hade inte tid till annat än sojanuggets och makaroner. Luxury life of vardag??‍♀️
Sen slängde jag, som ALLTID, av mig mina byxor. Jag går ALDRIG i byxor hemma utan byter alltid om till shorts eller nån form av pyjamasbyxor. Jag har både finare, ni vet såna där i nåt slags sidenkvalitet, och såna här i bomull som egentligen är de allra skönaste. 
Och det är huvudsaken. Att de är sköna ?

 
Just det… jag glömde ju nästan… klart att jag körde min morgonmeditation först. Jag var så sjuuukt osugen på det men har fått till rutinen nu och bara gör det. Tankarna svävade omkring lite överallt men så blir det ju ibland. Strunt samma, bara jag gör det så tror jag att det gör gott för mig.
 

Kommentera (0)