Hej hörni! Vilken mysig eftermiddag jag och Alvin hade igår mellan mina två sista PT-pass. Vi gick iväg till cykelaffären här i Limhamn, BikeMasters, dels för att fixa till min cykel och dels för att köpa en cykel till Alvin. Han har alltid ärvt Mios gamla cyklar men nu finns det inga kvar att ärva så nu behövde han en ny. Och det var verkligen på tiden. Jag trodde jag kunde skjutsa honom dit, på min pakethållare, men man ska vara under 10 år om man ska bli skjutsad på cykel av någon. Och Alvin är ju 10. Så vi fick snällt promenera dit, med cykelhjälm på huvudet. Ja i Alvins fall i alla fall. Själv har jag aldrig ägt någon utan cyklat omkring helt oskyddad. Att det ska vara så svårt att bryta invanda mönster…
Så det var också tanken att jag skulle köpa en cykelhjälm till mig själv. För några år sedan lyssnade jag på Peter Åberg, som föreläser om livsglädje och positiv inställning bland annat – och han inledde med att berätta om den fruktansvärda cykelolycka han hade varit med om. Jag kommer inte ihåg exakt hur det gick till, men det var INTE en bil inblandad, utan det skedde på en cykelbana, och ändå skadade han sitt huvud så illa att de sa att han aldrig kommer kunna gå och prata igen. Jag tror att det var så. Jag kommer inte ihåg ordagrant men vet att det var en fruktansvärd skada som han alltid kommer att känna av i form av värk. På en cykelbana (!!!!)
Hur som helst, sen dess har jag varit rädd om mitt huvud och tänkt att jag ska skaffa hjälm, och igår skulle det alltså bli av. Äntligen!
Vi gick alltså till vår lokala lilla cykelbutik, jag älskar att gynna det lokala, och köpte först och främst en cykel till Alvin. Han är världens mest förståndiga lilla kille. När han pekade på vilken cykel han ville ha och jag sa att den kostar säkert närmare 10,000:- så sa han “Nej mamma, då vill jag INTE ha den. Vi hittar en annan!” Så typiskt Alvin. Min lilla gullis ? Och när killen i butiken frågade om han ville ha en sportig eller vanlig så sa han (så klart) sportig. Och vet ni vilken cykel det blev tilll slut? Jo men det blev ju den som han först pekade på när vi kom in i butiken. För den kostade inte alls 10,000:-. En lycklig liten kille ❤️ Det är inte ofta vi går iväg och köper såna här “stora” saker till honom utan han får liksom bara växa i det som redan finns, så därför är han extra tacksam tror jag.
Hur som helst… hjälmen då. Nu ska vi prata om mitt dåliga samvet här för en stund. För vi har fyra cykelhjälmar som ligger här hemma som är gamla och utgångna och rakt av farliga. Eller som i alla fall inte garanterar nåt skydd. Åh vilken ångest när jag tänker på det. Men ingenting har ju hänt tack och lov!
Hur vet man att en hjälm fortfarande fungerar då? Att den inte är för gammal? Jo, det man ska göra är att titta på datumet inuti hjälmen, och det datumet får inte vara äldre än fyra år gammalt. Den hjälm som Alvin hade med sig var sex år gammal (!) Jag trodde att om hjälmen var i gott skick, och inte hade varit med om några olyckor, så var den okej. Så trots att Alvins hjälm var i perfekt skick, och knappt hade en repa, så var den alltså helt oduglig. Thank god att vi fick reda på det.
Det man också ska göra, förutom att titta på datumet, är att titta på det här svarta materialet i hjälmen. Prova att trycka på det hårt med tummen. Om det blir minsta tillknölat, alltså att man kan se att du har tryckt till med tummen, ja men då är hjälmen INTE duglig. För om du kan trycka in med hjälp av tummen, tänk då vad en hård smäll mot hjälmen hade kunnat göra…
Ja ja, ingenting har hänt och nu vet vi detta! Håll koll på era hjälmar kära ni, en som är gammal kan alltså vara nästintill helt oduglig. Men jag då… vad köpte jag för hjälm? Jag hade bestämt mig för att jag ville ha en svart, matt hjälm och INTE en Hövding, eftersom jag är rädd att jag får ont i nacken av den. Ja men jag får ont i nacken av allt som jag har tajt runt halsen. Så störigt! Kan inte ens ha en sjal. Jag gissar att jag gör en minikorrigering av huvudet när jag har nåt runt halsen, som gör att jag får ont. Eller det är egentligen inte i nacken jag får ont, utan i huvudet. MEN… så läste jag att den är åtta gånger säkrare än en hjälm och bla bla bla… Den supertrevliga killen i butiken övertygade mig i alla fall till att det var en Hövding jag skulle ha. Och eftersom vi köpte en cykel så fick vi rabatt. Det var ju fint. Så nu äger jag alltså en Hövding. Wow! Det hade jag inte trott.
Det som känns lite märkligt nu är att jag är åtta gånger mer skyddad än mitt barn ? Men man ska inte ha Hövding när man är så liten, så det är ju bara som det är. Och så är jag delad till en annan sak… De två grymma tjejer som startade Hövding, är två entreprenörsvänner till mig – och utan att gå in för mycket på detaljer… så är ingen av de kvar i bolaget av olika anledningar. Ni får själva läsa och tolka här ? Och jag har ju också lämnat min lilla bebis (ja alltså mitt företag) en gång på grund av en väldigt störd stämning mellan mig och min medgrundare, så därför känns det lite extra i hjärtat. Men samtidigt så tänker jag att det är en jäkla stolthet för Terese och Anna när de ser alla Hövdinghjälmar som numera cyklar omkring på stan. Wow alltså!
Och en annan sak… om man tittar på Flashback så kan man se att diskussionerna kring Hövding och dess säkerhet, för bara några år sen lät väldigt negativa. “Hur ska en sån krage kunna funka?” “Jag skulle aldrig våga testa nåt sånt när det handlar om mitt liv” och bla bla bla… Typiska motsträvarkommentarer som ofta dyker upp när det kommer något nytt. Och nu så köpte jag alltså Hövding eftersom vanliga hjälmar plötsligt är mycket mer osäkra. Tänk vad snabbt det kan förändras.
Ja men det här blev en lång utläggning om gårdagen. Idag kommer vi ta en cykeltur till cykelbutiken igen. Dels för att vi inte fick med oss Alvins cykelnykel och dels för att jag fick med mig en medium på min Hövding. I butiken sa han att jag skulle ha small… Så det blir väl förmiddagens aktivitet tänker jag. Vad ska ni hitta på idag?
Hej! Pratade med min man förra veckan om hur viktigt det är att vara skyddad och synlig i trafiken när våra cyklar ska ut på våren. Så vi tog förnuftet tillfånga för att inhandla cykelhjälm och gula reflexvästar. Min man som varit lite negativ kring cykelhjälm frågade efter en Hövding. Det hade dom inte inne men jag fick förklarat för mig att det är någon sorts aktiveringsknapp som ska slås på innan man cyklar och av när man stiger av cykeln. Det gjorde mig lite orolig. Tänk om han glömmer aktivera hjälmen? Då skyddar den ju inte alls. Kommer man bara ihåg att aktivera hjälmen är det säkert ett bra köp. Nu provade vi varsin plasthjälm istället. De var vita och jag tycker vitt matchar de gula reflexvästar vi köpte. Hoppas ytots allt att du ska trivas med din hövdning. Kram
Men åh, vet precis hur han känner sig! Jag fick en sprillans ny cykel som överraskning av min man förra året. Då tänkte jag efter och kom fram till att det faktiskt var min första helt nya cykel! Och jag är liiiite äldre än Alvin. 🙂
Haha… vad härligt! Tänk att du fick vänta så länge. Lucky Alvin då alltså ?