Jag och Alvin åkte ju till Lund i förrgår för att göra den där lumbalpunktionen, som det heter. På morgonen mådde båda barnen dåligt, som vanligt, men jag körde ändå och lämnade Mio på skolan eftersom han skulle ha nationellt prov i matte. Det var jättejobbigt att lämna honom utanför skolan, så dålig, och bara köra iväg till Lund. Men det fanns liksom inget val.
Hur som helst, vi kom fram till Lund – jag och en nervös liten Alvin. Han blev inlagd (bara över dagen) och fick bedövningssalva på huden.
Medan det verkade tog vi en promenad…
… och spelade spel.
Lumbalpunktionen, som alltså går ut på att man sticker en nål in i ryggen och ända in i ryggmärgen, misslyckades. Det var alldeles för hårt där inne sa dem. Så efter tre försök och en liten Alvin som grät och grät så gav de upp. Han var så himla duktig, gjorde precis som de sa och låg ihopkrupen som en liten boll, alldeles stilla, men när det ändå inte funkade så sa han “Förlåt” till personalen, mellan tårarna. Lilla gubben, det var ju inte hans fel.
Vi fick stanna några timmar för att det där lugnande skulle gå ur kroppen och tills vi hade fått en ny tid.
Och för att hinna med den obligatoriska glassen…
Och imorgon är det dags igen. Klockan 07,30 ska vi vara i Lund, och då ska han sövas innan de gör ingreppet. Sen får vi veta hur det står till med hans tryck… Vet inte vad jag ska hoppas på. Han har ju ont så det är klart att vi vill hitta en orsak… Men samtidigt, att gå igenom samma sak som med Mio, nä men det funkar jag inte…
Vilka klåpare! TRE försök och alla stacks i skelettet?! Stackars stackars modige Alvin som måste på det igen. De borde sövt från början! Usch vad arg jag blir på inkompetensen i vården! Hoppas det går bättre idag!
Men fy vilken jädra otur! Men vilken kämpe han är! Herrege.. säga förlåt till personalen när det är han som har ont ?♡♡
Mio också såklart! Som gör nationella prov med den huvudvärken ♡