Jag älskar att läsa om, och analysera, kroppsspråk. Häromdagen köpte jag den här boken “Kroppen ljuger aldrig”, skriven av Mi Ridell. Och det är ju så himla intressant.
Till exempel om hur beröring i ens eget ansikte kan bero på lögner eller obehag av nåt sätt…
… eller – det här är min värsta – när man ler med munnen men inte med ögonen. Ibland förstår man inte varför leendet inte känns äkta men ofta beror det alltså på att det enbart är smilbanden som är uppdragna.
… eller när man gnuggar sina händer. Det kan också tyda på nån slags oro eller obehag.
… eller den här posen, den vänstra, som jag tycker är ganska skön att stå i – fast då med lite mer tyngd på ena benet – den signalerar tydligen undergivenhet. Hmm… måste lära mig att sätta ner fötterna ordentligt i en power-pose istället.
Mycket av det här förstår vi redan men det är svårt att veta varför en person ser stressad ut. Vad är det som gör att vi upplever det så? Vi fick jobba mycket med det under vår PT-utbildning. Om vi till exempel sa att någon såg trött ut var vi tvungna att tala om exakt vad som den personen gjorde som gjorde att hen såg trött ut. Till exempel “Du gäspar, hänger med huvudet och det ser ut som att dina ögon klipper ibland. Jag uppfattar det som att du är trött”. Jättebra övningar!
Det ska bli kul att läsa hela boken. Visst är det intressant med kroppsspråk?