Jag är på väg till Stockholm och ska ha ett spännande möte imorgon, angående vår nya poddsatsning. Och så ska jag träffa den här tjejen, som gör blogg-Sverige lite bättre. Veckan har varit bra, dålig, stressig och lugn. Allt i ett liksom. Mycket träning, vilket har varit skönt. Lite för lite sömn. Mycket poddande (tjohoo! Får alltid energi av Alex). Mycket oro för Mio som ju ska opereras två gånger nästa vecka. Och en del oro för lille Alvin som ständigt får stå utanför det här, fast ändå mitt i.
I morse tränade jag med min PT, och det var som vanligt grymt kul. En liten, liten röst inom mig sa att jag skulle säga att vi skulle köra ett lugnt pass eftersom jag kände mig trött och hade sovit för lite, men så tänkte jag att vi kör så får jag se hur mycket jag orkar. Och jag orkade massor. Det är sååå himla kul att träna med en PT. Det gör sån skillnad, både för att man liksom är två, men också för att man får en massa ny inspiration (nya övningar), och så det som jag gillar: nån som korrigerar så att tekniken blir riktigt bra.
Men finast den här veckan är ändå min lille kille som så imponerande tittar på när jag tränar. Han tror att jag är starkare än de flesta och kollar gärna in mina biceps, som visserligen inte är jättestora men han är impad. Det är huvudsaken.