Jag är heeeelt ensam här nu på förmiddagen. Mina kollegor är ute och ränner och kommer inte förrän sen. Men oj vad effektivt det blir. Veronica Maggio i högtalarna, mail efter mail avbetas, små mikropauser där jag går ut och säger hej till mina kontorskompisar Peter och co. Irritationen från morgonens och gårdagkvällens bråkiga barn är bortrensad (Alvin är sååå himla sur och vresig mot Mio – han brukar bli det när Mio har varit sjuk länge – och Mio är extra känslig – av samma anledning – och blir tokig på okänslig lillebror. Och jag vill bara hålla för öronen och skrika TYYYYYSTA! Egentligen är irritationen riktad mot… någon som jag inte vet vem det är ens… nån läkare som inte tar ansvar. Men den finns där hur som helst. Eller fanns. Den är ju bortblåst sa jag ju). Och nu är det snart lunch på stans bästa ställe – Holy Greens. Yes!