Det är sååå kul att gå PT-utbildningen. För det första så ger det mig själv otrooooligt mycket, och för det andra så känns det så himla kul att plötsligt ha en massa kompetens som gör att jag kan hjälpa andra att må bättre – att komma igång med sin träning.
Jag är, förutom träningen, intresserad av kost (Jo jag är faktiskt väldigt intresserad av kost även om jag är en urusel kock, och själv kan slarva) men har mer och mer börjat öppna ögonen för annat nu också. Träning för gravida och nyförlösta och träning med skador för att nämna några.
Tiden får utvisa vart jag hamnar med det här, men jag har väldigt svårt att tänka mig att jag kommer släppa det helt och hållet när jag är klar. Nä, det kommer jag inte. Jag kommer köra nåt vid sidan om, det är jag rätt säker på. Sen i vilken form – ja men det vet jag ju inte ännu.
Hittills har vi lärt oss anatomi (om muskler, skelett, leder och dess funktioner), Fysiologi – dvs vad som händer i kroppen med kolhydraterna, proteinet och fettet. Bland mycket annat! Det är intressant att sticka hål på den ena myten (bantningsmetoden) efter den andra. Vissa saker är liksom fakta och kan inte ignoreras. Och så har vi gjort Hjärt och lungräddning förstås. Och nu är vi inne på Träningslära. En viktig och lite jobbig Aha-upplevelse från den: Jag måste öka intensitet eller tyngd om jag vill bli starkare/ få bättre kondition. Att till exempel jogga samma runda i samma tempo 3 gånger i veckan kommer alltså inte att få mig i bättre kondition (när jag väl har hamnat på den nivå som jag gör med den typen av jogging) om jag inte ökar intensitet så småningom. Så här alltså: Jag har ju powerwalkat och joggat i samma tempo och med samma intensitet varje dag i ett halvår nu. Dags att växla upp lite om jag vill få bättre kondition nu alltså. Jahopp!
