Födelsedagen igår var hektisk lyckad! Tack alla inblandande. Ni är fina ♥
Nu är jag alltså 42 år. Jösses! Och den viktigaste av alla insikter har jag fått det här fyrtioandra året: Sömn är viktigt! Skitviktigt. Jag har alltid varit en sån där som tycker att sömn bara är nåt nödvändigt ont som måste avhandlas, men helst inte för många timmar. Jag har liksom aldrig behövt sömn. Har jag trott. Vilken idiot jag har varit.
Jag tror att insikten kom till mig när jag lämnade mitt förra företag Foap (Kan ha varit en av de mest ledsamma och deprimerande händelserna i mitt liv, förutom sånt som rör barn, familj och sjukdomar förstås). Då insåg jag att jag behövde göra allt jag kunde för att göra det bästa av situationen. För att stå ut liksom. Någon sa till mig att det var extra viktigt att sova. Jag lydde det rådet där och då, men sen har jag haft mina svackor… Fram tills nu. Nu sover jag som aldrig förr. 7-8 timmar varje natt. Jag är svinnoga med att gå och lägga mig tidigt, helst med barnen, så att jag är pigg och skärpt om dagarna. Jag behöver all energi jag kan få just nu eftersom det är många pusselbitar som ska på plats både här och där, samt inte minst för att jag är uppe på nätterna och tar blodsocker på Mio. Sova är verkligen DA SHIT! Den som inte sover är korkad.
Ja ja, det tog mig 42 år att förstå det, så all heder åt er som tar det till er tidigare. Grattis!
God natt!