Jag har ju pratat en del om det här med att misslyckas med träningen ibland, och hur man ibland också måste stanna upp på grund av missöden som ont i knäet och liknande. Och då är det så himla viktigt att man har ett större och mer långsiktigt mål än “Jag måste träna stenhårt fyra gånger i veckan.” För om man samtidigt ska klara av… livet… så är det dömt att misslyckas. Det kommer att uppstå sjukdomar, det kommer att komma tillfällen då jobb och familj måste prioriteras och det kommer att komma tillfällen då annat sätter käppar i hjulen. Och det är trist. Så klart. Men ännu värre om man där och då dessutom känner sig misslyckad för att man inte klarar av att göra det man hade tänkt sig: “träna stenhårt fyra gånger i veckan”.
Av den anledningen så vill jag starkt rekommendera att sätta upp årsmål och eventuellt bryta ner till kvartalsmål. Några av mina årsmål är att jag ska bli starkare inifrån och ut, göra mitt bästa för att kunna göra chins på ett säkert och korrekt sätt, bli starkare i benen och magen.. ja men ni fattar. Mer långsiktiga mål. Och där jag har tagit i beaktning allt det där som kommer att hända på vägen. Det har hjälpt sååå mycket nu när jag har haft två dåliga benveckor. Jag har liksom tänkt att dåliga veckor ingår i den stora planen och att jag inte har bråttom. Det tar liksom inte slut när året är slut. Förstår ni hur jag menar?
Sätt upp mer långsiktiga mål helt enkelt och planera in mycket utrymme för VAB, sjukdomar, möten och annat. Igår körde jag mitt första tunga benpass på ett par veckor och HERREGUD vilken träningsvärk jag har i varenda liten muskel i benen och rumpan.
