God morgon kompisar! Igår var Alvin på sin andra gitarrlektion, och det är egentligen alldeles för sent på kvällen och lite för dyrt (Inte dyrt som i dyrt utan som i att det är mycket pengar. Jag har all respekt för att folks tid kostar pengar. Hälsningar från konsultbranchen??♀️) men jag är sååå glad att vi ändå bokade in honom på det här.
“Från hjärtat mamma… (Ja men gitarrläraren sa så) … jag måste säga att din son är en oerhörd talang. Det här måste ni ta hand om och låta honom satsa på musiken”
Förstår ni? ???Jag vet inte varför jag tycker att just musik är så kul (Jag blev ju inte lika glad när hans lärare sa att han var bra på engelska) men jag tror att det är för att det är ett sånt starkt intresse hos honom.
Jag har alltid älskat folk som har en passion för något och som gör nånting av det, och då är det nog vanligare att musik är passion än att engelska är det. Så det är nog därför. Och är det någonting jag önskar mina barn så är det att de vågar lyssna på sina hjärtan och följa sin passion snarare än att ställa in sig i ledet och göra det som förväntas. Visst, jag kommer uppmuntra att de pluggar – jag och Jonas är överens om att det liksom är “defaultläge” att man läser på högskola eller universitet (som varken han eller jag har gjort) – men om de i slutändan väljer att satsa på sin passion, vad det än är – musik, dans, måla, yoga, reseinfluencer… ja whatever – så är jag överlycklig. Det är att vara framgångsrik tycker jag… att leva med ett yrke som man älskar, som liksom blir en livsstil mer än ett jobb. Och att kunna leva på det. Att känna att det jag gör är det jag allra helst vill göra. Är ni där? Gör ni det som ni allra helst vill göra? Eller har ni lust att välja om kanske? För det kan man ju. Det kan vi göra!! ♡