Om du inte orkar läsa hela min story (som är lite sorglig – i alla fall för mig) så får du scrolla ner till tipsen som är lite längre ner…
Mitt första heltidsföretag som jag startade var en startup. På ett sätt känns det som igår, men på att annat sätt så känns det som att det var i ett annat liv. Det var en fantastisk men också väldigt jobbig resa. Och hjälp vad vi lärde oss mycket om allt. Om investeringar, värdering av företag, budgetar, revisorer, anställningar (jag hade jobbat mycket med personal tidigare så den biten “kunde” jag, om man nu kan kunna det), optioner, aktieägaravtal, luriga personer, bra personer… ja allt. Till och med en massa om livet också.
Jag minns det som igår när vi anställde den första personen, en utvecklare. Vi hade 250,000 kronor som vi hade tagit in som första investering, och det skulle räcka tills nästa runda som skulle bli 1 miljon. Som skulle räcka till nästa runda som skulle bli ett par miljoner. Som i sin tur skulle räcka till nästa runda som var på 7,5 miljoner kronor. Men sen hoppade jag av. Det var en av de största (ur negativ synvinkel) dagarna i mitt liv, det var så himla trist att tvingas ta det beslutet. Tvingas för mitt eget bästa alltså. För jag och min medgrundare kom inte överens och varje minut var en plåga. Går inte in djupare på det här, men varje minut var verkligen en plåga. Men ändå… den dagen jag valde att sluta så var det med stor sorg i hjärtat. Det var liksom som att bara kasta bort en bebis. Vi hade ju jobbat för och trott på det här under så lång tid.
Jag minns väldigt tydligt när vi lanserade, och när vi (efter att ha jobbat dag och natt i flera månader med att skapa listor till tidningar och sajter i hela världen) till slut nådde ut till den ena stora tech-sajten efter den andra. Vi var på Techcrunch, Mashable och The Next Web, de flög hit till lilla Malmö från The Fast Company för att fota oss – intervjun tog de via Skype.
Den här bilden kom de hit två personer för att ta. Från The Fast Company i London. Vi höll på en halv lördag. Herregud 🙂Vi var i New York Times, i Wired… ja överallt. Och när min medgrundare ringde mig och sa: Nu är vi på TV, på CNN – höll jag på att dö. Det var en sån overklig och fantastisk känsla. Wow alltså. Lilla vi. I Malmö. På internationell tv. Det var stort.
Men som sagt – en dag i januari, för drygt 2 år sen, så valde jag alltså att lämna. Själva beslutet hade nog legat och grott där ett tag, utan att jag visste det, men själva avslutet skedde plötsligt. Det var nånting som hände, som gjorde att det blev för mycket, så jag tog mina grejer – bara några minuter efter att vi hade landat på vårt nya kontor med en massa Ikea-möbler – och gick. Det var det svåraste jag har gjort i hela mitt liv, men jag har aldrig ångrat det. Inte tvekat en sekund. Visst var det oroligt där i början – Hur ska jag kunna försörja mig? Vad händer nu? och så vidare – men samtidigt så hade jag en känsla av det bara måste lösa sig. Och det gjorde det. Jag gjorde någon slags exit kan man säga, i två omgångar. Slutade jobba i företaget, gav tillbaka några andelar, sålde några… och utan att gå in på för många detaljer så löste det sig på ett bra sätt. Och företaget då? Jo men det lever kvar än idag vilket jag är väldigt glad över. Även om min resa har gått en helt annan väg…
Här är några saker som jag tycker att du ska tänka igenom innan du startar en startup:
- Starta tillsammans med en annan person men var väldigt noga med att det är med rätt person. Det är bra att ha en medgrundare som är bra på de grejer som du inte är bra på, så snacka igenom det innan ni startar. Vad vill du göra? Vad vill den andra personen göra? Det är viktigt att ni kompletterar varandra.
- Fundera igenom vad målet är. Är det att göra en exit, så räkna med att det tar dubbelt så lång tid som du tror. Kan du tänka dig att jobba med det här helhjärtat i 5-10 år och med låg lön? De flesta investerare förväntar sig att du tar ut en lön på max 15-20,000 kronor de första åren, och kanske ingen alls det allra första året.
- Kan du tänka dig att jobba nästan dubbelt så mycket som “vanliga” människor och inte ha några längre semestrar? Eller med andra ord: Kan du tänka dig att ta bort en stor del av din fritid, dina hobbies och ditt sociala liv?
- Kan du sälja? Du måste sälja hela tiden nämligen. Så fort produkten är färdig, eller helst innan egentligen, så ska den säljas eller säljas in på ett eller annat sätt. Det är lätt att bygga, bygga, bygga och sen när det är klart så tror man att man ska ta världen med storm, men så glömde man bort att man måste sälja, sälja, sälja också.
- Om en av anledningarna till att du startar eget är att du vill vara din egen chef och inte ha någon att rapportera till – tänk efter om du verkligen är typen som kan tänka dig att rapportera (och eventuellt känna skuld) till investerare. Du har kanske ingen chef, men du har ändå väldigt många som har stort intresse i ditt företag och allt du företar dig.
- Kan du tänka dig att leva i ständig otrygghet? För det måste man räkna med, främst ekonomiskt. Det är ständigt en jakt på nästa investering samtidigt som produkten ska utvecklas i en rasande fart och lönerna ska betalas ut.
Lät det negativt nu? Det menar jag absolut inte – det är en fantastisk resa att göra. Men de saker som jag har räknat upp ovan är inget man kan förhandla bort. Det bara är så, och det är bra att veta det innan man startar. Och om min lista inte skrämde dig så säger jag: Köööööör!
Intressant att läsa och lärorikt!
[…] med mig, det är i alla fall det jag vill förmedla när jag berättar om min entreprenörsresa från det att jag startade min första startup Foap, till där jag är idag med PR with an […]
[…] När jag startade min första startup så var vi livrädda för att prata med andra om vår affärsidé. Vi vågade inte yppa ett ord till någon, knappt ens till våra närmsta vänner, i rädsla att den skulle komma ut, att någon skulle stjäla den. Herregud vad dumt tänkt. Det är kul att prata om, och komma på, bra affärsidéer, men sen… att ta den där idén, skapa ett team, ta in investering, ägna all sin tid och mer därtill… det är det inte många som gör. Och det är där själva värdet ligger. En affärsidé är bara ord skrivna på ett papper. […]
[…] Har inte sett en enda. Eller jo förresten, fel av mig, jag har sett Orange is the new black (det var ungefär det jag pysslade med för två år sen när jag helt abrupt hoppade av mitt företa…, och så har jag sett Gossip girl. Och just nu så har jag och Alvin det som vår grej att titta […]
Hej Alexandra. Jag läste nyss din text “Saker att tänka igenom innan du startar en startup”.
Jag har själv erfarenhet av att både starta upp, lägga ner, starta igen och lyckas – samt jobbat som näringslivsreporter i flera år – men jag är helt obekant med två begrepp i din text: “starta en startup” samt “är målet att göra en exit”??
Om du har tid och lust så får du gärna förklara “startup” och “exit” som entreprenörs-begrepp, för en nyfiken novis.
Ha en underbar fortsättning på sommaren.
Mvh Tom
[…] Jag berättade ju för ett tag sen en del av den rätt sorgliga historien om hur jag lämnade mitt f…väldigt plötsligt. Ja det var ju plötsligt även för mig, även om jag nog hade gått och haft det inom mig en längre tid. När andra människor är inblandade, som liksom har satsat på mig (i det här fallet både affärsänglar och Industrifonden), så drar jag på det alldeles för länge och går lååååångt över mina egna gränser. Eller gjorde i alla fall. Jag skulle inte göra om det, utan sätta stopp mycket tidigare. Så det har jag lärt mig. The hard way. […]
[…] och där jag därmed har tänjt på modighetsgränsen. Första gången var när jag lämnade mitt förra företag Foap. Det kändes typ som att jag var mitt företag, och när jag inte längre hade det, vad hade jag […]
[…] också gör att man bara tar in bra saker i sitt liv. Det som hände i slutet av den här perioden var att jag plötsligt, från en dag till en annan, valde att lämna mitt älskade företag. På grund av att jag vantrivdes med situationen och relationen som jag och min medgrundare […]