Månad: september 2016

• Lyssnade på Patrik Sjöberg i Framgångspodden, avsnitt 77, och han sa nåt i stil med att man får utdelning på det man stoppar in. Och det är väl ingen nyhet egentligen, men jag gillar tanken på att all nerlagd tid i nånting – vad som helst – är en investering. Och på samma sätt så blir det inte så mycket av de saker som man inte lägger ner tid i. Det är därför det är svårt att starta företag vid sidan om ett heltidsjobb, för man har inte så mycket tid att lägga ner. Och det är svårt att få tillbaka mer än man stoppar in.
• @Celestebarber på Instagram – ja men kolla in det kontot. Nu! ?
• Malin Berghagen säger i senaste avsnittet av Livshjulet, att safear man alltid så utvecklas man inte. Och att en flytt till ett annat ställe till exempel, inte behöver vara för evigt. Man kan alltid flytta hem igen. Så himla tänkvärt och bra för en sån som jag som lider av svår separationsångest.
• Och när jag hörde det som Malin Berghagen sa så kom jag att tänka på det som Hannah & Amanda säger i sin bok “The Golden year”: “Det bästa med livet är att man får ändra sig. Och sedan får man ändra sig igen.” Älskar, älskar, älskar det uttrycket och vill typ trycka det nånstans.
• Och på tal om att trycka så lyssnade jag på ett gammalt avsnitt av Josefin & Vanja, där Josefin tipsar om Bookbinders Design. Ja men jag älskar det! Det är klart att man vill ha en kalender eller en låda där det står nåt i stil med det som Hannah & Amanda säger ovan. Eller kanske som det står på mitt armband: “Dare to be different”. Eller bara nåns namn. Fint i alla fall.

Jag är så otroligt glad och tacksam över:

• att det är fredag imorgon. Efter den här veckan med avbruten sömn varje timme två nätter i rad (och förmodligen en tredje i natt) så är jag ett vrak. Jag har inga PT-kunder förrän kl 11,30 imorgon så det blir raka vägen i säng efter att jag har lämnat Alvin på skolan. Herregud, jag längtar så mycket.
• att jag har världens bästa kollegor. Jag sa ju att vi skulle ha ett möte idag, och att våra möten ofta blir väldigt bra. Det blev det även idag. Ska berätta mer om det sen.

• att vi kan prata om stort och smått i vårt lilla gäng. Idag kom vi in på plutmunnar. Vem gör det vid en fotografering? Kom igen. Det ser jättekonstigt ut. Det säger jag säkert bara för att jag inte kan. Men jag har andra märkliga miner att bjuda på så det gör inget.

Amanda med. Och Anni då, som sitter med solbrillor inomhus. Hon skyller på migränkänning, vi tror mer att det har nåt med hennes stjärnglans att göra. 

• att vi nu är klara med diabetespump-kurserna. Hoppas nu bara att allt kommer gå bra.
• att sommaren blev väldigt förlängd
• att jag blir starkare och starkare för varje vecka. Ja i musklerna alltså.
• och ännu mer – att jag har blivit så mycket smidigare senaste halvåret, framförallt i höfterna. Det är också det som gör att jag kan bygga på styrkan.

Ni då?

En annan sak som vi pratade om i podden igår var att det är så otroligt svårt för vissa (mig) att be om hjälp. Och det är faktiskt en riktigt trist egenskap. Det finns väl ingen finare gåva (typ) än att be någon annan om hjälp? De flesta människor älskar att få hjälpa till, det gör ju att man känner sig nödvändig. Men det är svårt. Att be alltså. Varför är det det? Kan ni be om hjälp? Eller löser ni det mesta själva?
När jag kör benpass och kör på riktigt tungt så behöver jag egentligen hjälp med passning. Ifall ifall… men tror ni att jag frågar någon? Nix, jag kör det tyngsta tillsammans med min PT istället.

Jag medverkade som sagt i en podd idag, där vi pratade om balans, och jag vet att jag har tagit upp balans tidigare här i bloggen, men tänkte nu dela med mig av vilka tips jag gav till föräldrar som har ett hektiskt liv:

• Se till att få ordentligt med sömn.
• Träna.
• Boka inte in en massa aktiviteter på helgerna, så att du kan vakna i lugn och ro och känna att du har hela dagen framför dig. Obokad och utan tider att passa.
• Boka in luft mellan möten. Se till att ha god tid på dig mellan möten. Både för att hinna andas emellan men också för att inte gå med andan i halsen hela dagen och undra om du ska komma i tid.
• Var snål med din tid helt enkelt. Eller var i alla fall medveten om vad du lägger den på.

Hur tänker ni? Hur gör ni för att få balans i livet?

Jag är så trött att det gör ont i kroppen. Men jag får inte somna om. Inte än. Har redan varit uppe en gång i timmen, för att hålla koll på Mios blodsocker nu när han har ny teknik kopplad till sin lilla kropp. Så här har det sett ut de senaste tre timmarna:
Först – väldigt hög. Farligt hög.Var tvungen att leta fram ketonstickor + mätare för att se att han inte har börjat bilda ketoner. Ketoner, om för många är livshotande.  Men det var lugnt. Inga ketoner än.  Men okej, jag gav en korrigeringsdos av insulin, för att sänka blodsockret. Det är viktigt att snabbt, snabbt få ner det ordentligt. Ställde alarmet på om 45 minuter. Och tack gode Gud för att jag inte tog längre tid. För när jag kollade efter 45 minuter så var han alltför låg. Då hade han istället fått för mycket insulin.Så då gav jag honom Dextrosol, 2 stycken, och satt bredvid honom i en kvart för att se att det skulle höjas och att han inte skulle svimma. För det gör man när det blir för lågt. Men blodsockret höjdes inte. Det fortsatte att sjunka. Så jag gav honom ännu mer Dextrosol…… och äpplejuice. Väl medveten om att snart kommer en rekyl som ett brev på posten. En rekyl = när det plötsligt vänder och skjuter i höjden istället. Det kommer det säkert att göra, men jag måste ju höja honom snabbt ändå. Har inget val. Han har en så stark känning och skakar och känner sig yr av det låga blodsockret. Så det måste upp helt enkelt.Jag stänger av pumpen för en stund. Den kan max stängas av i två timmar, men jag väljer att göra det eftersom jag inte får upp blodsockret.
 
 
 
 
Vid det här laget är även Mio klarvaken. Klagar på ont i magen och vill att vi ska ta ketoner igen. Ont i magen kan vara ett tecken på ketoner. Så jag tar nytt värde, och nu har det börjat bildas. Fortfarande under gränsvärdet dock, som är 0,6, så ingen fara. Plötsligt vänder det igen, och blodsockret är på väg upp. Det ska ligga på mellan 4-6 och det är redan 6,2 och enligt pilen på väg ytterligare upp. Så klart! Efter tre dextrosol och ganska mycket äppeljuice så räknar jag med en stor rekyl. Jag chansar och sätter på pumpen igen, för att försöka få till nån slags balans. Hoppas att det landar fint nu. Ställer klockan om 30 minuter igen och ser vart det är på väg. 
 
 
 
 

Jag hade precis bestämt mig för att aldrig igen köpa ett smycke som inte är i äkta silver. Guld känns lite väl dyrt om man vill ha ett någorlunda maffigt smycke så det kommer liksom inte på tal när det gäller sånt där som man byter ut lite dag för dag. Så jag bestämde mig alltså för att bara köpa äkta silver. För att de ska gå att få tag i för en rimlig peng, men ändå hålla.
Den värsta sortens smycke, som jag har köpt alltför många gånger, är den som är dyr (typ en tusing) men ändå i nåt material som blir osnyggt efter ett tag. Sist när jag rensade bland mina smycken så fick jag slänga mängder av såna där, rätt så dyra, smycken för att de hade tappat färg och var slitna.
Men resultatet av det här “jag vägrar annat än äkta silver” är att jag känner mig så tråkig numera. För det första så är det svårare att hitta trendiga smycken som sticker ut – Ja inte för att jag direkt är en person som sticker ut nåt så där makalöst mycket, men ändå – och för det andra för att det liksom är rätt begränsat. Till guldsmedsbutiker. Så tråkigt.
Så nu funderar jag på att bli en sån där som köper icke-äkta silversmycken ändå. Men jag hatar slöseriet. Det här med att man måste kasta efter ett tag. Hur gör ni?
Så här ser mina händer ut. Alltid. Ja men det blev så efter utrensningen.