År: 2018

God morgon! Ibland glömmer jag hur tacksam jag är över mina fina vänner som jag har omkring mig. Igår var jag med om en grej som gjorde att jag kom att tänka på det här med riktigt vänskap och hur oerhört fint det är. Jag älskar mina vänner och har haft flera av dem sen jag var liten. Sara lärde jag känna i tvåan och de flesta andra nära vännerna i högstadiet och gymnasiet. Ja men med tanke på att jag är ganska gammal så får jag nog säga att det var när jag var liten ? Det fina med mina vänner är, förutom att vi har kul ihop, att vi förstår varandra (vi behöver inte alltid hålla med varandra, vi är faktiskt rätt olika, men vi förstår och har respekt för varandra), vi har förtroende för varandra (vi kan anförtro oss till varandra och samtidigt vårda det som vi anförtor oss om väl), vi är lojala mot varandra (vi vet vad som kan sägas vidare och inte) och framförallt så vill vi varandra väl.

Egentligen är det nog så enkelt att om man vill en annan person väl så är man liksom en bra person i alla lägen. Är det inte så? För om jag vill en person väl så är det inga som helst problem att ge både positiv och negativ feedback. Då gör jag ju det för att boosta den personen, inte för att jag är arg eller vill trycka till. Det är om jag inte vill någon väl som det är lite svårare att få min feedback att landa väl. Men då kan jag ju inte heller räkna med det tänker jag… Om jag säger det för att trycka till eller skada. Ja men ni fattar va? Feedback som lämnas med kärlek till mottagaren landar alltid väl. Och så är det även med allt annat… gör man det av godo, istället för av godo, så blir det bra. Man får det man ger helt enkelt, som överallt annars i livet. Är det inte så? Med mina nära vänner är det så att vi vill varandra väl i alla lägen, även om vi inte alltid tycker lika eller håller med varandra. Återigen så är jag så tackam över det, och ska erkänna att jag glömmer bort hur bra jag har de på den fronten ♡ 

Min älskade lilla kille! Nu är han sådär jättedålig igen. Helgen var bra, men sen – sen i söndags kväll – så är han jättehängig och har väldigt ont i huvudet. Blir det inte bättre så får vi ju åka in med honom igen. Så här kan han inte må, det kan inte vara meningen att han ska ligga i sängen dygnet runt, det måste ju gå att hitta vad som är fel? Ja för om det inte är fel i nåt prov, vilket det alltså inte har varit, då är det ju typ bara shunten kvar.

Igår satt jag hemma och jobbade på eftermiddagen, innan vi skulle iväg till Mios läkare i Lund. Jag “tvingade” upp honom till soffan istället så att vi kunde vara nära varandra. Lilla älskade killen. Nu måste vi få hjälp med det här. Kan inte låta bli att tänka på vilket svek det måste vara för honom på nåt sätt… Varför gör inte de vuxna någonting liksom? ♡

NU är det bannemej höst i luften.? Jag veeet, jag har sagt det innan men nu menar jag allvar. Den här helgen har jag verkligen känt av att sommaren är slut. Det var så skönt att komma hem från sjukhuset med Mio, och han har faktiskt mått ganska bra, och det har varit mysigt att bara ta det lugnt. Och det är det som är det fina när det är lite höstigt – det är okej att ta det lugnt. Jag har ingen stress i kroppen över att jag måste gå ut och vistas utomhus, så som jag kan ha på sommaren när det är 28 grader och sol, utan kan slappna av och nöja mig med att bara gå hemma och pilla. Nu har jag ju faktiskt varit utanför dörren den här helgen ändå… 

Jag hann med en runda på stan och träffade Kristina. Ni ser ju… jackan på!

Jag tycker att Rachel Brathen, även kallad Yoga girl, är så jäkla grym och inspirerande. Hon är en sån där yogi som känns allt annat än… präktig. Hon kan bli arg, dricka ett glas vin, äter inte perfekt hela tiden och är… ja men mänsklig liksom. En sak med yoga-kulturen, som jag tror kan vara ett hinder för många, är att det många gånger känns som att man måste vara så himla felfri och… ja men lite präktig. Äta perfekt, alltid le och vara harmonisk, praktisera yoga morgon, middag, kväll, äta vegansk och sockerfri mat, inte dricka alkhohol… ja men ni fattar. Det jag gillar med Rachel är att hon tar ner yogan på jorden och, samtidigt som hon är en av de största yogaprofilerna i världen (tror jag?), är så himla mycket “vanlig människa”.

Jag köpte en av hennes böcker i helgen, och i inledningen gör hon allt för att man ska få bort sin yoga-prestations-ångest. Heja henne! ♡