alexandrabylund

När behöver man byta sin cykelhjälm?

Hej hörni! Vilken mysig eftermiddag jag och Alvin hade igår mellan mina två sista PT-pass. Vi gick iväg till cykelaffären här i Limhamn, BikeMasters, dels för att fixa till min cykel och dels för att köpa en cykel till Alvin. Han har alltid ärvt Mios gamla cyklar men nu finns det inga kvar att ärva så nu behövde han en ny. Och det var verkligen på tiden. Jag trodde jag kunde skjutsa honom dit, på min pakethållare, men man ska vara under 10 år om man ska bli skjutsad på cykel av någon. Och Alvin är ju 10. Så vi fick snällt promenera dit, med cykelhjälm på huvudet. Ja i Alvins fall i alla fall. Själv har jag aldrig ägt någon utan cyklat omkring helt oskyddad. Att det ska vara så svårt att bryta invanda mönster…

Så det var också tanken att jag skulle köpa en cykelhjälm till mig själv. För några år sedan lyssnade jag på Peter Åberg, som föreläser om livsglädje och positiv inställning bland annat – och han inledde med att berätta om den fruktansvärda cykelolycka han hade varit med om. Jag kommer inte ihåg exakt hur det gick till, men det var INTE en bil inblandad, utan det skedde på en cykelbana, och ändå skadade han sitt huvud så illa att de sa att han aldrig kommer kunna gå och prata igen. Jag tror att det var så. Jag kommer inte ihåg ordagrant men vet att det var en fruktansvärd skada som han alltid kommer att känna av i form av värk. På en cykelbana (!!!!)
Hur som helst, sen dess har jag varit rädd om mitt huvud och tänkt att jag ska skaffa hjälm, och igår skulle det alltså bli av. Äntligen!
Vi gick alltså till vår lokala lilla cykelbutik, jag älskar att gynna det lokala, och köpte först och främst en cykel till Alvin. Han är världens mest förståndiga lilla kille. När han pekade på vilken cykel han ville ha och jag sa att den kostar säkert närmare 10,000:- så sa han “Nej mamma, då vill jag INTE ha den. Vi hittar en annan!” Så typiskt Alvin. Min lilla gullis ? Och när killen i butiken frågade om han ville ha en sportig eller vanlig så sa han (så klart) sportig. Och vet ni vilken cykel det blev tilll slut? Jo men det blev ju den som han först pekade på när vi kom in i butiken. För den kostade inte alls 10,000:-. En lycklig liten kille ❤️ Det är inte ofta vi går iväg och köper såna här “stora” saker till honom utan han får liksom bara växa i det som redan finns, så därför är han extra tacksam tror jag.
Hur som helst… hjälmen då. Nu ska vi prata om mitt dåliga samvet här för en stund. För vi har fyra cykelhjälmar som ligger här hemma som är gamla och utgångna och rakt av farliga. Eller som i alla fall inte garanterar nåt skydd. Åh vilken ångest när jag tänker på det. Men ingenting har ju hänt tack och lov!
Hur vet man att en hjälm fortfarande fungerar då? Att den inte är för gammal? Jo, det man ska göra är att titta på datumet inuti hjälmen, och det datumet får inte vara äldre än fyra år gammalt. Den hjälm som Alvin hade med sig var sex år gammal (!) Jag trodde att om hjälmen var i gott skick, och inte hade varit med om några olyckor, så var den okej. Så trots att Alvins hjälm var i perfekt skick, och knappt hade en repa, så var den alltså helt oduglig. Thank god att vi fick reda på det. 
Det man också ska göra, förutom att titta på datumet, är att titta på det här svarta materialet i hjälmen. Prova att trycka på det hårt med tummen. Om det blir minsta tillknölat, alltså att man kan se att du har tryckt till med tummen, ja men då är hjälmen INTE duglig. För om du kan trycka in med hjälp av tummen, tänk då vad en hård smäll mot hjälmen hade kunnat göra…
Ja ja, ingenting har hänt och nu vet vi detta! Håll koll på era hjälmar kära ni, en som är gammal kan alltså vara nästintill helt oduglig. Men jag då… vad köpte jag för hjälm? Jag hade bestämt mig för att jag ville ha en svart, matt hjälm och INTE en Hövding, eftersom jag är rädd att jag får ont i nacken av den. Ja men jag får ont i nacken av allt som jag har tajt runt halsen. Så störigt! Kan inte ens ha en sjal. Jag gissar att jag gör en minikorrigering av huvudet när jag har nåt runt halsen, som gör att jag får ont. Eller det är egentligen inte i nacken jag får ont, utan i huvudet. MEN… så läste jag att den är åtta gånger säkrare än en hjälm och bla bla bla… Den supertrevliga killen i butiken övertygade mig i alla fall till att det var en Hövding jag skulle ha. Och eftersom vi köpte en cykel så fick vi rabatt. Det var ju fint. Så nu äger jag alltså en Hövding. Wow! Det hade jag inte trott. 
Det som känns lite märkligt nu är att jag är åtta gånger mer skyddad än mitt barn ? Men man ska inte ha Hövding när man är så liten, så det är ju bara som det är. Och så är jag delad till en annan sak… De två grymma tjejer som startade Hövding, är två entreprenörsvänner till mig – och utan att gå in för mycket på detaljer… så är ingen av de kvar i bolaget av olika anledningar. Ni får själva läsa och tolka här ? Och jag har ju också lämnat min lilla bebis (ja alltså mitt företag) en gång på grund av en väldigt störd stämning mellan mig och min medgrundare, så därför känns det lite extra i hjärtat. Men samtidigt så tänker jag att det är en jäkla stolthet för Terese och Anna när de ser alla Hövdinghjälmar som numera cyklar omkring på stan. Wow alltså!
Och en annan sak… om man tittar på Flashback så kan man se att diskussionerna kring Hövding och dess säkerhet, för bara några år sen lät väldigt negativa. “Hur ska en sån krage kunna funka?” “Jag skulle aldrig våga testa nåt sånt när det handlar om mitt liv” och bla bla bla… Typiska motsträvarkommentarer som ofta dyker upp när det kommer något nytt. Och nu så köpte jag alltså Hövding eftersom vanliga hjälmar plötsligt är mycket mer osäkra. Tänk vad snabbt det kan förändras.  
Ja men det här blev en lång utläggning om gårdagen. Idag kommer vi ta en cykeltur till cykelbutiken igen. Dels för att vi inte fick med oss Alvins cykelnykel och dels för att jag fick med mig en medium på min Hövding. I butiken sa han att jag skulle ha small… Så det blir väl förmiddagens aktivitet tänker jag. Vad ska ni hitta på idag?
 

Kommentera (0)

Vad är det som gör att det klickar?

God morgon fina ni! Idag är det PT-fredag, det är verkligen sån himla kontrast mot alla andra dagar i veckan. Jag ska dessutom träna själv och äta lunch med Johanna. Fantastisk fredag ju! Den här veckan har jag haft väldigt många möten, och det innebär alltid att det är mycket efterarbete. Det är olika förslag och offerter som ska skickas ut och presentationer som ska göras men det är ju ett lyxproblem. Så himla kul att allt går så bra just nu.
Och jag har funderat mycket på det där med mina möten. Det är så kul att ha möten med folk som man klickar med, men vad är det egentligen som gör att det klickar? För NÄR det gör det så är det ju så härligt, eller hur?! Handlar det lite flummigt så där om att det bara är nån slags osynlig och opåverkansbar personkemi? Eller är det mer konkreta saker som båda personerna, i ett möte, gör (eller inte gör) som avgör om det klickar eller inte?
Som till exempel att man är närvarande, ser varandra i ögonen när man pratar, är lite lagom påläst om varandra, och framförallt att man är öppen och bjuder på sig själv och inte är så hemlighetsfull om företaget till exempel… Är det sånt som gör att det klickar mellan två personer, eller är det här såna egenskaper JAG uppskattar? 
Stora funderingar denna fredagmorgon. Det fina är att jag undrar eftersom jag har haft så många bra möten där det verkligen har klickat och där jag känner att det skulle vara så kul att jobba ihop. Vilken vecka! Vi ska se till att nästa vecka blir likadan. Och nästa, och nästa, och nästa… 2018 är året för Mama Said✌️?

Kommentera (0)

Några underbara insikter

Jag får nog börja med att varna er för lite väl mycket pepp i det här inlägget… Men alltså wow, vilken dag vi har haft! Jag har haft möten precis hela dagen, och knappt hunnit öppna datorn ens, men eftersom mötena har varit så otroligt givande så gör det ingenting. Min viktigaste uppgift är att se till att vi får in kunder samt att driva företaget framåt. Ja egentligen så gör vi ju det tillsammans allihop, men det är liksom jag som lägger liksom mina timmar på det. Sen diskuterar vi alla steg vi tar tillsammans, innan vi gör det. Så det är ju helt rätt att jag är iväg på möten till höger och vänster. Och just idag har mötena varit så givande. Varenda ett! Och det gör mig så glad.
Så jag tänker att jag vill bjuda på två insikter som jag har kommit fram till på sistone:
  • Det är hur lätt som helst att sälja. (Provocerande, jag vet) Jag tror att vi fastnar vid det där ordet… sälj… “Nä jag är ingen säljtyp…” Så säger vi alla helt utan att tänka på vad det egentligen innebär. Jag är svinbra på att sälja Mama Said eftersom jag älskar vår produkt och vet att den ger värde. Inga som helst problem faktiskt. Och allt det där ojandet som jag höll på med innan jag verkligen tog tag i det… Hur gör man? Ska man ringa eller maila? VEM ska man ringa eller maila? Ska man kontakta varma eller kalla kontakter? Och bla bla bla… Det där är bara dumma ifrågasättningar som jag använde för att jag inte riktigt var beredd på att ta tag i det, eller hur? För vi vet ju egentligen att det bästa är att bara testa, det är liksom inte så svårt. Men jag har varit den där personen som har fastnat i att “Jag vet nog inte hur man gör”… kanske för att slippa köra igång antar jag. Men det är bara att göra det helt enkelt. Just do it! Sälj bara! Det finns inget rätt eller fel. Alla sätt är bra! Kombinera dem. Gör lite av varje. Testa dig fram! Det är bara att köra. Det enda som inte funkar är att inte göra någonting.

  • Go with the flow och var inte rädd för att jinxa saker. Jag ÄLSKAR att tro på mig själv och på att “Nu har vi flyt” Jag är INTE rädd för att säga “Nu jäklar går det bra, det här kommer vi lyckas med!” Eller som jag har en känsla för just nu… 2018 är året då Mama Said kommer bli lönsamt och ta ett stort steg uppåt och framåt. Jag har den känslan. Jag älskar den känslan och är INTE rädd för att uttala det. Och nej jag tror inte att jag jinxar det. Är det något jag tror på så är det att det går ännu bättre om man tror att det ska göra det. Positivitet alltså! Mycket bättre än att “safea” genom att inte våga tro. Dessutom så älskar jag ju att fira. Så just nu borde vi skåla i bubbel – fast vi inte har skrivit avtal än. Det värsta som kan hända är ju att vi har haft kul i onödan, eller hur?

Kommentera (0)

Stora mötestorsdagen

God morgon! Igår kväll kom barnen hem efter att ha varit hos Jonas i två dagar. Det är så himla mysigt när de kommer hem igen. Ja jag njuter väldigt mycket av att vara själv också, det vet ni ju vid det här laget, men sen när jag har dem här så känns det som att allt har ställts till rätta igen. Hur som helst – jag hade en admindag igår och betalde fakturor, fixade med Collectum (vi har ju kollektivavtal numera och då måste man anmäla löner till Collectum varje månad), fakturerade våra kunder, svarade på mail som jag låg på hög, hade ett snabbt möte med Anni och Amanda om hur vi ska göra närmaste månaden nu när Josefin (vår praktikant) slutar.
Ja jag fick undan en hel massa grejer helt enkelt. Och eftersom det där admingörat, i alla fall när det kommer till papper och fakturor, är det tråkigaste jag vet så kändes det extra skönt sen när jag cyklade hem. Det är sån lättnad i hela kroppen! 
Och jag och Mandy hade återigen bestämt oss för vilken outfit som gällde så här en onsdag ?
Innan jag cyklade hem så fotade vi lite också. Mandy är den som alltid hjälper mig att fota till bloggen och Instagram. Vad hade jag gjort utan henne? Det var en liten miss dock att vi gjorde det här i rusningstrafik när ALLA skulle hem från jobbet. Det var liksom svårt att få till en bild UTAN att någon kom ner från trappan. Men till slut fick vi till det. Om ni vill se så ligger det på Instagram – @alexandrabylund
Och nu är det torsdag, och en enda lång mötesdag. Jag har så många möten idag att jag knappt kommer hinna göra annat. Första mötet börjar 8,30 och då ska jag prata med en kille som behöver coachning kring sina sociala kanaler. Sen fortsätter det med nästa möte klockan 9 – med en kund som vi förhoppningsvis kommer att få fler uppdrag av. Håll tummarna för det! Vi älskar just den här typen av uppdrag nämligen!? Men nu ska jag väcka mina små älsklingar! Hoppas ni får en härlig dag! Puss

Kommentera (0)

Podcasttips “Hur du klarar dina mål”

På tal om det här med mål som jag skrev om häromdagen, så har jag nyligen lyssnat på Kjell Enhager i Framgångspodden där han pratar om mål och hur vi uppnår dem. Han är ju proffs i ämnet så jag tycker definitivt att ni ska lyssna på det här avsnittet. Jag ska berätta om två saker som jag särskilt tog med mig därifrån. Fritt tolkat.
Först och främst så ska vi fundera över vad vi skulle göra om vi inte skulle kunna misslyckas! Det var det som jag var lite inne på häromdagen när jag skrev om att vi borde drömma heeelt utan begränsningar. Det är tydligen bra, enligt Enhager alltså. Och det var ju också det vi gjorde när vi körde vår Yoga-workshop med Nellie Rolf.
 
Sen så ska vi tänka oss hur det känns i oss när vi har uppnått vårt mål. Så om vi till exempel drömmer om att få en viss tjänst så ska vi besvara frågan hur det skulle kännas när vi väl har fått den tjänsten. Och det här jobbade vi mycket med när jag gick min PT-utbildning. Knepet är att fortsätta att fråga varför, varför, varför. Så här typ:
– Varför vill du träna?
– Jag vill bli stark!
– Varför vill du bli stark?
– För att jag vill kunna lyfta tyngre vikter.
– Varför vill du kunna göra det?
– För att det kommer att kännas bättre när jag är på gymmet!
– Varför kommer det att kännas bättre?
– Jag kommer att känna mig duktig?
– Varför känns det bra att känna dig duktig?
– Jag får ett bättre självförtroende då och känner mig säkrare. 
BAM! Där har vi det! Det är SÅ mycket bättre att ha “jag vill känna mig säkrare” som motivator än “jag vill vara stark”. Förstår ni skillnaden? Jag älskar det och det var som en uppenbarelse för mig när vår lärare under PT-utbildningen gjorde de här övningarna med oss. Så bra och faktiskt en livsläxa!
Men strunt i det nu. In och lyssna på avsnittet med Kjell Enhager. Oavsett vilken typ av mål ni vill uppnå så passar det. Tala gärna om sen vad ni tyckte!
 

Kommentera (0)

Möte och poddinspelning i Stockholm

God morgon på er! Igår var jag som sagt i Stockholm, och det var lite skönt att åka dit klockan nio och hem fyra. Inte så extremt tidig morgon alltså, och så kom jag inte heller hem så sent. Härligt! Jag visste knappt vad jag skulle göra när jag hade en hel kväll ledig så där, men det är så otroligt skönt att inte ha några åtaganden. Mer sånt tack! Jag längtar tills jag kommer ha ännu lite mer balans i livet.
Hur som helst, Stockholm då… Det var svinkallt, så jag började med att sätta mig med en kopp te när jag kom fram, jag var nämligen tidig till mitt första möte. 
Som ni vet så har jag börjat kontakta företag som vi vill jobba med och som vi tror att vi kan skapa värde för, och det är så himla kul att själv “välja” vem vi vill jobba med. Nu är det så klart inte så att alla svarar på mina mail med ett rungande JA, men när jag får till möten så slutar de alltid väldigt positivt. Förmodligen för att vi bara kontaktar såna som vi tror passar med oss som sagt. Hur som helst, mötet gick jättebra och jag håller VERKLIGEN tummarna för att vi får till ett samarbete med dem. Hjälp gärna till att hålla tummarna✊
Efter det mötet så åkte jag direkt till Loppi för att träffa Felicia, och som vanligt när jag träffar henne så blir jag full av energi och inspiration. Vi har så mycket att prata om och det blir liksom högt och lågt. Vi skulle ju podda – om influencer marketing från hennes perspektiv som nätverk- och det gjorde vi också. Det blev en jättebra podd. Men vi pratade också om annat. Bland annat om att vi har en utmaning: Vi ska köpa en varsin topp i färg. Alltså inte svart, vit, beige eller grå utan mer färgstark liksom. Vi tog i hand på det, så det känns bra! Jag ska definitivt inte förlora den här utmaningen, och även om det är lättare nu när det är sommar (eller ja snart i alla fall) så är det ändå… svårt. Men ni ser ju ändå bilden ovan… jag har mina stunder?
I alla fall… Jag kom hem redan vid 18 och tog det lugnt hela kvällen. Fick iväg mitt anbud på den där upphandligen som vi hoppas så mycket på, läste lite bloggar, kollade YouTube, förberedde blogginlägg själv, kollade statistik… ja tillbakalutade saker helt enkelt. Mysigt att bara ta det lugnt utan barn en kväll.
Och på tal om det jag skrev igår morse… i helgen ska jag ut i skogen! Jag har visserligen ett viktigt åtagande… Jag ska stå i kiosken halva dagen på Alvins fotboll, men jag ska ändå få till en runda i skogen – om vädret känns lämpligt vill säga. Men nu ska jag göra mig klar och sticka till gymmet innan jag åker till kontoret. Hej så länge ?‍♀️

Kommentera (0)

Vad är bra content i sociala medier?

Det känns som att det här med att “skapa värdefullt content” nästan kan bli som en klyscha ibland, och att vi nickar och håller med om att det är precis det vi måste göra, men så fortsätter vi ändå att mestadels prata om oss själva i våra sociala kanaler. “Bo två, betala för en!” “I helgen har vi extra REA-öppet”, “Titta! Vi har fått in den här nya, fantastiska produkten!” Typ så… Ni är med va? Det är så lätt att fortsätta i samma gamla banor som vi alltid har gjort trots att samtliga sociala kanaler tydligt har sagt, i flera år nu, att “Ju mer värdefullt innehåll ni skapar, desto större räckvidd förtjänar ni!” och numera även att “Ju mer engagemang ni skapar, desto större räckvidd…” Och ändå traskar vi alltså på i samma gamla spår. Det är det här med att bryta vanor... Så lätt i teorin, men så himla mycket svårare i realiteten.
Men nu tänker jag att jag ska försöka inspirera er till förändring. Till att börja skapa värdefullt innehåll.
Steg 1 
Börja med att bestämma er för att sluta posta erbjudanden på Facebook och Instagram. Det funkar inte. Det är inte värdefullt innehåll. Så sluta med det direkt, okej? Den tiden är helt och hållet förbi och jag har svårt att tänka mig att vi nånsin kommer att komma tillbaka till det. För tänk efter… visst har även du tyckt att till exempel Facebook har blivit mindre och mindre värdefullt eftersom du under de senaste åren mest har sett säljinnehåll från företag? Det vill vi inte ha längre, så bort med det, ok?
Steg 2
Nu är det dags att börja skapa värdefullt innehåll. Men vad är det då? Jo men som jag alltid tjatar om så är det innehåll som målgruppen är intresserade av, inte sånt som ni som företag vill säga. Det är stor skillnad på de två sakerna, eller hur? Så vad är målgruppen intresserade av då? Om ni säljer skor så kanske målgruppen är intresserade av mode till exempel. Skapa då innehåll som har med mode att göra och inte med era specifika skor. Äger du ett hotell på Öland? Ja men då är målgruppen säkert intresserade av vad som finns att göra på Öland. Bli den Facebooksidan som man bara måste följa om man vill veta allt om turistande på Öland. Återigen, ni ska alltså tänka utifrån den person som eventuellt kan komma att bli er kund, inte utifrån er själva. Och nej, ni ska inte posta något om weekendpriser och sånt. Den “hårdfaktan” får ni lägga nån annanstans. 
Jag ska ge ett ännu tydligare exempel. Titta på till exempel Stadium, de brukar ibland skicka ut tidningar till sina medlemmar.
Vad finns det i de tidningarna? Just det: Reportage! De har skapat innehåll som har värde för mig som potentiell kund. Titta här bara! Här är en artikel om löpning, med en riktig människa, och ingen mindre än min “vän” sedan över tio år tillbaka: Petra Månström. (Ja vi har känt varandra som bloggare i en herrans massa år).
Petra är influencer och en känd profil inom träning och framförallt löparvärlden, och framförallt så är hon en människa med en story. Så de har gjort ett porträtt, en intervju med henne i tidningen. Precis som om det vore ett träningsmagasin, vilket som helst.
Sen har de andra reportage… som till exempel det här om yoga och löpning…

… och så bjussar de på tips på övningar som jag kan göra själv. Värdefullt innehåll, eller hur?
Ja hela tidningen ser faktiskt ut så här. Den är precis som vilket magasin som helst, med många intressanta reportage för mig som är i målgruppen. De har alltså struntat nästan helt och hållet i det här med produktinfo och istället så bjussar de på bra innehåll rakt igenom. 
Det är precis sånt här vi ska inspireras av även när vi jobbar i våra sociala kanaler. Det är sånt här folk läser. Varför tror ni att de flesta har “Ej reklam” på sina brevlådor? Och varför har vi “Ad blockers” på våra datorer? Jo för vi VILL JU INTE HA REKLAM. Då så! Då är det ju en enkel sak. Vi slutar upp med det där självcentrerade pratet och börjar skapa värdefullt innehåll istället, utifrån användaren, ok? 
Steg 3 (bonussteg) 
Om ni någonsin känner er tveksamma huruvida ett visst innehåll är värdefullt eller inte – fråga barnen! Jag lovar, de har stenkoll. Så länge de är över 10 år skulle jag lätt fråga dem. Fråga bara “Vilket tycker du är bäst, det här eller det här?” Eller “Tycker du att det här är bra?” De har mycket bättre koll än vi tror, fast det är innehåll som egentligen passar vuxna. Testa!
 

Kommentera (0)

Sex sätt för att bli mer kreativ och produktiv

God morgon! Idag ska jag till Stockholm igen, fast den här gången bara över dagen. Jag tjatar ju mycket om hur viktigt jag tycker att det är med miljöombyte. Det låter så klyschigt att säga att det är det som krävs för att man ska bli mer kreativ och få mer inspiration, men jag hävdar ändå att det är så.
Och på tal om det så har jag skrivit ihop en lista på några saker som jag tycker ökar min kreativitet och inspiration – och därmed även prestation:
  1. Att få space? Det är omöjligt att kläcka idéer genom tvång eller genom att sätta sig vid en dator och tänka att “nu ska jag komma på nåt bra här”. De bästa idéerna kommer till mig när jag helt och hållet kopplar bort jobbet, och framförallt när datorn är stängd. Att hela tiden konsumera innebär att det finns ont om plats för egna kreativa tankar.
  2. Att röra på sig?‍♀️ Ibland, om jag känner mig förvirrad i en fråga, eller bara saknar bra idéer så tar jag en promenad eller en joggingtur utan lurar i öronen och funderar. Innan promenaden så ställer jag mig frågan som jag vill ha svar på, och sen så tänker jag på det, medvetet eller omedvetet, under rundan. I de flesta fall funkar det svinbra.
  3. Att vara ute i naturen? Jag tror att varje minut som vi befinner oss i naturen är bra för vårt välmående på så många sätt. Människan är liksom från naturen från början tänker jag, och all tid som vi vistas i stan är tid ifrån naturen. Haha… det där låter flummigt, men jag har en stark tro på att vi samlar pluspoäng till vårt välmående när vi är out there, back in the hoods typ.
  4. Att byta miljö! ?Bästa sättet att snabbt komma ner i varv efter en tuff jobbperiod är att sätta sig på ett flygplan (utan WiFi) och åka iväg utomlands. Ja helst utomlands eftersom det fortfarande är så att vi är ganska otillgängliga när vi är utomlands (även om det idag går att hålla kontakt med dem därhemma utan att det kostar en massa pengar). 
  5. Att bli coachad av en vän?‍♀️ Att ta en timme var, tillsammans med en vän, och coacha varandra är guld värt. Den enda regeln är att när jag coachar så är det bara fokus på den andra personen och vice versa. På det här sättet så ger man sig själv en hel timme och tvingas tänka till kring alla frågeställningar som man själv har valt i förväg.
  6. Att träffa inspirerande människor?‍♀️ Ni som har följt mig ett tag vet hur uppåt jag blir när jag träffar människor som inspirerar mig. Det kan vara en person som har en väldigt annorlunda stil, någon som har valt att gå helt och hållet sin egen väg, någon som har starka åsikter kring någonting, någon som tokbrinner för sin sak… eller nånting helt annat. Jag älskar att träffa människor som inspirerar mig och får så himla mycket energi av det.
Vad krävs för att ni ska bli inspirerade? Just idag kör jag lite halvt på punkt 4 och på punkt 6. Jag ska flyga, dock bara till Stockholm, och så ska jag podda med Felicia från Loppi, som som sagt är en väldigt inspirerande person. Puss!

Kommentera (0)

En måndag på kontoret

Puh! Jag är kvar på kontoret men ska cykla hem så fort jag har postat det här blogginlägget. Men först ska ni få hänga med en sväng på min dag. Den började med att jag och Mio åkte till diabetesmottagningen. Sist vi var där, för ca. två veckor sen, var hans HBA1C på 69 (!) Idag var det lite, lite lägre – på 67. Inte alls bra det heller men ändå åt rätt håll. Thank God. Låt oss hoppas att vi får ner det ytterligare!
Hur som helst – efter det så åkte jag till kontoret och poddade med Mustafa från Mysocial. Han jobbar med Influencer marketing (den yngre skaran) och har själv varit en stor YouTuber. Hans första video fick 300,000 tittare och han hade själv ca. 150,000 följare i sina kanaler. Men så valde han alltså att hoppa av den grejen och startade istället bolag. Jag lärde känna honom när han var 17 år och redan höll på och starta igång sitt företagande. Wow! Han är liksom född entreprenör. Älskar energifulla eldsjälar, och Mustafa är definitivt en sån. Om ni vill följa honom så kan ni göra det på till exempel Instagram – @mustafaalfredji.
Sen var det dags att, tillsammans med Fanny, ta fram väldigt nischade målgrupper inför att vi ska göra en stor halvårskampanj för en av våra kunder. Jag pratar alltså om Facebookannonsering. Jag tycker att det är enklast att börja med att definiera målgrupperna, och skriva ner dem i ett exceldokument (i alla fall när man har så många som vi kommer att ha nu) och sen hitta budskap till varje målgrupp. Ju mer nischat man gör det, desto bättre resultat får man på annonserna. Bra va?
Vi har fått inbjudan till en upphandling, så mellan allt annat jobb så har jag hållit på och svara på den. Det tar alltid minst en hel arbetsdag att lägga anbud eftersom varje uppdragsgivare har sina egna, specifika villkor. Just den här upphandlingen vill vi verkligen vinna. Den passar oss som handen i handsken nämligen. Det känns liksom som att den är gjord för oss, så håll tummarna! 
Just det, vi fick reda på att den praktikant som skulle börja hos oss snart tyvärr inte kan börja hos oss ändå… Fan då. Men… det är ingen idé att vi grottar ner oss i det “problemet” utan bara kavla upp ärmarna istället och kolla om vi har någon annan passande eller om vi ska ge oss ut och söka efter en ny. Ni kanske vet nån? Förhoppnigsvis kan hen få jobb så småningom. 
Men nä… vet ni vad, nu vill jag cykla hem innan det blir mörkt och kallt. Jag ska till Stockholm imorgon igen, bara över dagen dock. Jag ska träffa en potentiell kund (en stor hotellkedja) och sen podda med Felicia från Loppi. Kulig dag! Men nu hörni, slutpratat om mig. Hur mår ni?
 

Kommentera (0)

Grådassiga växter och högt blodsocker

God morgon härliga ni! Vilken helg vi har haft! Massor av sol och mycket utomhushäng. Vi håller som sagt på att fixa terrassen och igår kväll kom jag hem med några krukor som ska pryda det inte så fina staketet.
Jag älskar grådassiga växter. Haha… förstår ni vad jag menar? Såna som har en grådammig yta på det gröna liksom. Så jag köpte bara såna och köpte krukor som också var lite grådassiga i färgen. 
Som ni ser så köpte jag inte krukor till alla växter, utan jag vill ha olika. Så det får bli efterhand. Det är inte så fint när de står i sina plastkrukor, jag vet, men jag har hellre det än köper på mig krukor som jag inte vill ha.
Hur som helst, nog om krukor nu. Helgen har helt enkelt varit helt fantastisk, och terrassen börjar så smått ta form. Vi är inte klara än… alls, men snart så. Har ni också haft sol där ni är?
Idag, nu på morgonen så ska jag och Mio till diabetesmottagningen och jag är jättenervös för hans HBA1C, det vill säga hans långtidsblodsocker. Det har ju varit rekordhögt på sistone, och även om jag är uppe mer än nånsin på nätterna så har vi svårt att få till det. Natten mellan lördag och söndag till exempel… även om han lät bli att äta godis/ snacks på kvällen så låg det väldigt högt hela natten.
Han smakade en godis ur Alvins påse på dagen… det var allt. Och det funkade så klart bra – bara han tar insulin till så går det att äta lite godis ibland. 
Hur som helst… tillbakan till natten då… Jag gav insulin och gick sen upp och kollade flera gånger och det bara steg hela tiden. Suck… Jag ser liksom inget mönster. Det hade lika gärna kunnat vara superlågt. Jag fattar inte. Men det jag fattar är att hans blod hela tiden är förgiftat ? Bu för det (som Alvin brukar säga). Men nu ska vi alltså gå till diabetesmottagningen och få domen. Ja inte från dem alltså – de är jättesnälla – men för oss själva liksom. Både jag och Mio är nervösa. Håll tummarna för att HBA1C har sjunkit sen sist!!! Och… Ha en HÄRLIG måndag! Det ska vi ha ?

Kommentera (0)