Lite av varje

Det var länge sen vi pratade om Instagram nu, eller hur? Jag tänker att jag ska här ska bjuda på en dagsfärsk guide med tips på hur man lyckas växa på Instagram. Enkla, och kanske väldigt självklara tips för många av er, men ibland kan det vara en sån där liten aha-upplevelse som gör att det klickar. Så nu kör vi!

•  Var enhetlig! Med det menar jag inte att du nödvändigtvis, rent visuellt, behöver ha ett enhetligt flöde utan snarare att ditt innehåll, dess röda tråd, håller en enhetlighet. Man skulle också kunna kalla det för nisch men jag gillar att mer tänka “enhetlighet”. Någon kanske vill prata om psykisk ohälsa eller utmattning och en annan om hur man skapar en positiv vardag – och det kan kännas som att det inte är någon riktig nisch, men det behövs alltså inte. Tänk enhetlighet istället!
• Tagga andra personer! Hänvisa till andra, ta bilder med andra, tipsa om andra och var alltid generös med länkningar och taggningar. Att inte länka eller tagga andra personer, om läge finns, är snålt och säger mer om dig än om någon annan. Var aldrig, aldrig snål! Och tänk aldrig hierarkiskt. Ju mer du ger, desto mer får du. Oavsett hur många följare du, eller den du taggar, har. Ge och du kommer att få!

• Posta frekvent och gärna med någon slags regelbundenhet så att folk vet vad de får. Just den här punkten är jag själv väldigt dålig på, och det visar sig i mina siffror. Så fort jag har en plan och postar kontinuerligt så växer antalet följare, och när jag slutar göra det så stannar det upp. Enkel matematik! ??‍♀️
• Skapa relation med andra människor på Instagram. Att skapa relation innebär inte att du bara ska kommentera andras inlägg med ett “Snygg bild!” – utan precis som i verkligheten så krävs det genuinitet för att förtjäna varaktiga och äkta relationer. Välj ut tio personer som du på riktigt vill skapa relation med, och börja göra just det. Var intresserad och lyhörd så löser sig “huret” av sig själv. Tänk på hur du gör när du skapar relation irl. Det här är exakt samma sak!
• Använd Instagram stories! Tänk dock gärna på att helst bara posta en sekvens från varje miljö, det är nämligen det som gör Stories så bra – att man aldrig hinner tröttna. Det är kul att hänga med på folks dagar, och man vill gärna se vägen till att saker händer och inte bara när allt är klart. Det är till exempel orimligt tillfredsställande att se en annan person laga mat, sminka sig, städa, flyttpacka och så vidare, och inte bara se “före” och “efter”. Vi älskar att hänga med i vardagshändelser där vi känner igen oss. 

God morgon måndag! Det är sååå härligt att vara hemma igen. Borta bra, hemma bäst. Alltid! ❤️

Så här ser min vecka ut:

Vi börjar som vanligt vår vecka med att ha veckomöte. Vi har inte haft det på ett tag dock eftersom det har varit semestrar och sen vår lilla konferens i Båstad förra veckan. (Som för övrigt fortfarande känns som något av det mest värdefulla vi har gjort på länge).

På eftermiddagen ska jag ha två kundmöten via Skype, det ska bli spännnade att köra via Skype istället för irl. Det känns det bättre att köra via Skype istället för att köra land och rike runt tänker jag. Vet jag att vi är nära ett avslut så är det ju en sak… men ett första-möte kan ibland vara bra att köra via Skype. Så det gör jag numera såvida inte företaget ligger i Stockholm eller Malmö.

På eftermiddagen ska vi till Mios endokrin-läkare och kolla hur det står till med hans kortisoldoser… tror jag… Fick en tid hemskickad förra veckan, så vi ska dit i alla fall. Som tur är så är Alvin så stor att han kan gå hem själv, för det får han nämligen göra idag, för att byta om och äta mellanmål innan jag kommer hem och hämtar honom och kör honom till fotbollen. Sen är det kväll och nattning. Jag och Alvin ska kolla på vår serie, Riverdale. Så mysigt.

Jag började, som vanligt, dagen med att köra meditation och sen skriva i min bok. Jag gör fortfarande det alla vardagar i veckan. Bästa ever!

Elin, vår fototjej som brukar fota oss på kontoret, kommer. Och så ska jag podda med Linda. Utöver det så har jag inga möten på hela dagen utan ska jobba med sälj. Ofta när jag säger det – att jag ska jobba med sälj en hel eftermiddag – så kommer det även annat emellan, men jag ska verkligen försöka viga så mycket av tisdagen som möjligt till sälj!

Jag börjar som vanligt onsdagen med ett besök hos min PT. Så jäkla skönt sätt att starta dagen på. Det är inte alltid jag känner mig jättepepp på att gå och lyfta tunga vikter inför, men varje gång jag kommer därifrån så känner jag mig så stark och redo att ta tag i dagen! Styrketräning är verkligen en bra grej som får en att må bra, och som sagt känna sig stark på så många plan. 

När jag kommer till kontoret så ska jag träffa en tjej som vill praktisera hos oss i vår, och på eftermiddagen ska jag till diabetesmottagningen med Mio och ännu senare på eftermiddagen ska jag på utvecklingssamtal med Alvins lärare i skolan.

Mio ska till barnsmärtenheten på förmiddagen, men den här gången är det Jonas som åker dit. Jag ska däremot till Lund på eftermiddagen för att ha möte med en potentiell kund. På kvällen ska jag på ett event, en middag på ett hotell som har börjat med en ny vegansk burgare. Det är Emelie Walles, som via Michael Bindefeld har bjudit in mig. Kul om events börjar ta plats även i Malmö. Vi har inte alls kommit så långt som Stockholm (där är folk liksom trötta på det) och vi, på Mama Said, har faktiskt tänkt att vi gärna skulle jobba lite med influencersevents. Men vi måste också ha tiden till det… Hur som helst, det blir trevligt!

Jag har ju börjat att ta alla möten på förmiddagar, så gott det går i alla fall, och det funkar riktigt, riktigt bra! På fredag har jag bara ett möte och det är redan klockan nio. Det är med en före detta kund som vill ha vägledning i nåt helt annat så jag ska försöka ge vad jag kan. Sen är det heeelg!

Och då ska jag bara vara hemma med barnen och ha myskväll. Vi ska äta pizza och se på Idol. Ha fötterna på bordet och pyjamasbyxor på. Så skönt!

Först och främst så ska vi vakna i lugn och ro. Ingen stress över att gå upp en viss tid. Det är det bästa med lördagar. Och att veta att vi har två hela dagar av ledighet. Så härligt! På eftermiddagen ska vi till min bror + fru i Helsingborg och passa småkusinerna. Vi ska sova över, och äta pizza… kom jag precis på… så vi får se om vi gör nåt annat på fredagen istället. Pizza två dagar i rad känns… overkill. Hur som helst, det blir i alla fall pizzamys och kusinmys i Helsingborg lördag kväll.

Vi kommer behöva åka hem tidigt från Helsingborg eftersom Alvin ska spela match. Jag vet inte vilken tid ännu men det brukar vara samling någon gång mellan åtta och halv tio… Zzzz… Men det löser sig. Barnen kan sova i bilen, och jag är ju så morgonpigg att jag ändå lär vakna runt 05,30 as usual!

Hur är det med er? Litar ni på er magkänsla? Eller intuition kanske man också kan kalla det… men ni förstår säkert vad jag menar. Litar ni på den så pass mycket att ni kan gå den väg som intuitionen säger? Kan ni ta beslut utifrån det? Jag har extremt stark intuition, och är känslig för när stämningen förändras i ett rum, och jag brukar kunna, och vilja, lita på den. Fast jag har kommit på, på sistone, att om jag inte riktigt kan uttala vad det är som känns i magen – men jag ändå känner någonting – så är jag sämre på att lyssna på känslan. Då blir jag mer logisk. Och det slår aldrig fel. Efteråt så inser jag: Jag ska alltid lita på min magkänsla, även om jag inte riktigt kan förklara vad det är den känner, för den har rätt. Alltid! Men kan man göra det? Alltid lita på sin magkänsla? Det låter lite flummigt kanske… 

Heeej kära ni! Det känns som att jag har varit borta huuuur länge som helst – både hemifrån och från bloggen… fast jag bloggade igår morse. Hur mår ni? Haha… kul ändå att jag har saknat att prata med er.

Jag sitter just nu på flygplatsen och slås av det underbara norrländska lugnet. Alla är så himla ostressade och snälla. Mio hade älskat folket här, och det påminner mig om att vi har hängt alldeles för lite hos släkten i Norrland (Skärpning!) – eftersom han hatar att vara i miljöer där folk är stressade och inte närvarande. Här stiger man liksom in på flygplatsen, inte så mycket folk, kommer bort till incheckningsautomaterna och möts av en norrländsk kvinna som lugnt säger: “Ska du till Bromma?” och sen ser till att jag vet exakt hur jag ska göra när jag automatincheckar. Och just det där med automatincheckning känns nästan lite ironiskt eftersom hon står bredvid mig hela tiden. Och sen går vi tillsammans bort och lämnar min väska på bagage drop. Ja men ni förstår vad jag menar va? Det är så underbart med icke-stressande människor som är närvarande och vänliga. 

Här sitter jag och äter lunch och bloggar. Flyget är lite försenat men jag tar det med norrländskt lugn… ?

 

Nu ska vi äta frukost och bege oss iväg ut här. Jag ska ta lite bilder från det vitklädda (!) landskapet. Japp, det kom snö igår kväll. Kanske den enda snön jag får se i år. Hälsningar en snöromantisk Malmöbo.

Goood morgon!☀️ Idag bär det alltså av till Åre, men först har jag en del morgonbestyr att göra. Barnen ska upp och iväg till skolan och jag har ett telefonmöte innan jag sticker. Är egentligen ledig idag men var tvungen att stoppa in det för att få veckan att gå ihop. Vi var ju iväg i Båstad måndag och tisdag och så har jag varit i Lund med Mio… dålig vecka att vara ledig. Men men… 

Jag är nästan färdigpackad men just när man ska iväg till ett lite kallare ställe och ska ha med sig funktionskläder så blir det ju en del extra… och packa lätt har aldrig varit min starka sida. Men den här gången tycker jag ändå att jag har varit minimal. Jag har en outfit tills ikväll, en tills imorgon kväll och 1 1/2 till lördag och söndag (hemresedag ju). Med 1 1/2 så menar jag att samma jeans funkar i två dagar. Och så har jag då tretusen lager med funktionskläder. Jag ska inte frysa! Och vandrarkängor.

Hur som helst, det här är prylar som jag alltid har i handbagaget och som jag aldrig skulle resa utan:

• en bok att läsa
• en bok att skriva i + en penna (får alltid en massa inspiration när jag reser)
• hörlurar för att kunna lyssna på poddar och ljudböcker
• en supertunn sjal som jag kan ha över huvudet utan att kvävas – så slipper jag sitta och sova in public så att säga. Mycket lättare att göra det för sig själv, under sjalen, i “mörkret”

På tal om min föreläsning och det som jag ska prata om där… En annan nyckel som jag använder – eller i alla fall alltid försöker använda, jag ska inte påstå att det alla gånger är lätt – är att jag försöker vara rak, tydlig och ärlig. Det kan tyckas vara den allra mest självklara saken men jag har sååå många gånger i livet inte varit rak i det att jag har undrat om en annan person är sur, tog illa upp, blev arg etc… utan att fråga om det var så. Och det är sååå många gånger som jag har bemötts av tvetydighet och dubbla budskap och bara accepterat det och själv tagit problemet på mig. Ett exempel är att jag var på en arbetsplats där det var “typ okej” att jobba hemifrån nån gång ibland om man ville/ behövde. Men sen, om någon annan av medarbetarna klagade på det, ja men då fick personen som hade gjort det en åthutning av VDn. Men ändå så var det liksom nånstans ok… om inte någon annan klagade. Och ändå så hade personen ifråga suttit hemma och jobbat. Och får sura miner tillbaka… Då hade det ju varit mycket bättre att vabba eller sjukskriva sig om det nu var pga. sjukdom som man jobbade hemma. Förstår ni hur jag menar?

Och samma sak om jag tycker att någon gör något som gör mig irriterad eller som eventuellt skulle kunna få mig irriterad – låt oss säga att någon alltid är sen och låter mig stå och vänta – då är det så mycket bättre att säga till på ett schysst sätt. 

Bara tala om (utan att hoppa på) att “jag optimerar hela min dagar noga för att komma i tid till dig så det känns lite snopet när du ofta är försenad. Skulle du kunna tänka på det i fortsättningen?” Typ så, utan att vara översittare eller irriterad. Sånt är alltid bäst att ta när irritationen har lagt sig så klart. Och ja, det ÄR svårt. Jag jobbar ständigt för att bli bättre på det, eftersom jag vet att det bara är jag som kan sätta mina gränser, eller hur???‍♀️

Hörni jag tänkte på en sak… Nu när jag sitter och skriver manus till min föreläsning så tvingas jag tänka igenom vad det är som gör att jag lyckas med vissa saker. Lyckas starta företag fast jag inte vet hur man gör. Lyckas driva företag trots att jag har ett nästintill heltidssjukt barn. (Det gör jag egentligen inte, men jag har inget val om vi ska få mat på bordet). Lyckas vara positiv när livet suger… Ja men typ så.

“Vilka verktyg använder du?” frågade retorikkonsulten.

“Eeeh… verktyg?” Jag hade ingen aning, men nu när jag har tänkt och tänkt, och dessutom samlat ihop och skrivit ner dem så tänker jag att jag ska dela med mig. Är det kul?

Ok, men innan vi börjar så måste jag säga att det här är strategier som jag har lagt mig till med av en eller annan anledning, och jag säger inte att det är rätt – jag har ingen aning huruvida det är bra eller inte – men det är de grejerna som har gjort att det har funkat för mig. För någon annan så kanske det behövs någon strategi som är det totalt motsatta. Det beror nog på vart man kommer ifrån – och då menar jag inte rent geografiskt.

Att tänka positivt – det gör att vi har lättare för att driva på, ta oss an saker och faktiskt lyckas.

Jag väljer också, om det är mycket som känns jobbigt, bort det som är negativt. Jag läser inte sorgliga självbiografier, tittar sällan på tragiska nyheter (men läser rubrikerna för att ha koll) och vägrar att grotta ner mig i sjuka fall där någon har dödat sina barn typ. Ja men ni förstår säkert? Finns det fler än jag som väljer bort det där med att grotta ner sig? För min del räcker det med att läsa rubriken, sen vill jag inte veta mer. Hur funkar ni med sånt? Och kan ni vända saker till positivt? Håller ni med mig om att det är en bra grej?

God kväll! Jag satt och scrollade på Instagram och började fundera över vilka bilder jag uppmärksammar och likear. Har ni koll på vilken typ av bilder ni gillar om jag frågar er så här på rak arm? Jag började tänka efter, och sammanfattade lite…

• Bilder från vänner gillar jag typ alltid. Jag bryr mig inte så mycket om hur bilden ser ut om det är en vän till mig, utan hen får min kärleksfulla like ändå! ♡
• Generellt så gillar jag ljusa bilder… och det är lätt att jag råkar scrolla förbi när det är för mörkt. Jag uppmärksammar liksom inte bilden.
• Bebisar och bilder på barn likear jag! Jag älskar barn och följer ganska många konton där det florerar bebisar.
• Söta hundar likear jag också. Jag följer däremot inga “humoristiska” djurkonton. Tycker väl att det kan vara lite småkul om det hamnar i mitt flöde nån gång, men att kolla på sånt varje dag tror jag inte att jag vill.
• Bilder där folk är glada eller bilder där folk interagerar med varandra, gärna på ganska nära håll så att det inte är två plottriga människor långt borta i bilden.

• Gravidmagar likear jag alltid. 
• Selfies där personen ifråga tittar rakt in i kameran stannar jag alltid till vid! Det är nästan som att personen tittar på mig, och då läser jag också texten för att se vad det är för viktigt som hen har att säga. För ja, det ser ut som att man vill säga något när man tittar rakt in i kameran och är ganska nära! Bra attention!
• Gymbilder där folk tränar – inte poserar sexigt…
• Bilder där texten verkligen säger något av värde gillar jag.
• Bilder som känns äkta!

• Miljöbilder där det är för mycket med på en och samma bild, det vill säga där allt blir smått. Då fångas inte mitt öga.
• Perfekta strandbilder i all ära, men jag gillar när det händer nåt i bilden. Antingen att det är något liv (en människa) eller att det är nåt oväntat i bilden
• För styleade bilder med bildtexter till som också är välputsade har jag lite svårt för. Jag har märkt att vissa av partiledarna kör sånt. Proffsfotograf och en copywriter, men så handlar texten om något som ska kännas personligt och engagerande. Jag tycker att det krockar! 
• Bilder där man typ står på tå för att få upp rumpan till en putig sådan och där man får en överdriven svank gillar jag inte alls.
• Gymbilder där man svankar överdrivet mycket och skjuter ut bröst och rumpa får jag aldrig upp i flödet – och skulle jag få det så skulle jag avfölja. Det inspierar inte mig. Gymbilder som inspirerar mig är såna där man ser att folk tar i. Och nä, det är inte alltid det snyggaste! 
• För gröna trädgårdsbilder tycker jag inte heller så mycket om. Tycker på nåt konstigt sätt att det är lite småfult med gröna trädgårdsbilder. I alla fall om det är gräsgrönt.
• Dassiga eller gula bilder gillar jag inte alls. 

Hörni jag kom på en sak som jag vill tipsa om! Ett boktips! Häromdagen fick jag den här boken hemskickad till mig och den landade så himla bra. Beslutsfällan är en bok som talar om vad det är som styr våra val, och det är ju alldeles utmärkt att läsa den om man känner att man vill göra fler medvetna val, eller hur?

Jag tycker att vi, generellt, är ganska dåliga på att ta ansvar för våra beslut och för våra val i livet. Att till exempel hålla på och gnälla över hur tråkig, dum, jobbig eller falsk en vän är, är helt idiotiskt eftersom det säger mer om mig än om vännen. För jag väljer ju själv mina relationer, eller hur? Eller att gnälla över min arbetssituation. Jag kan ju antingen byta jobb eller prata med de det berör istället för att gnälla år ut och år in. För gnällandet leder ingen vart. Jag tror att så fort man förstår det – att man själv är ansvarig och faktiskt är den enda som kan förändra sin egen situation – så slutar man gnälla och antingen gör någonting åt saken, eller faktiskt inser att det är ganska bra ändå. Att man är nöjd där man står. Det är så lätt att gnälla om det inte finns några konsekvenser. Jag menar att det är lätt att säga “Jag vill också byta jobb”, “Jag vill också flytta till Bali” (Hur många gånger har jag inte sagt det!? Vill jag det egentligen? Flytta ifrån familj och vänner? Troligtivs inte…) eller “Jag vill också ha en hund” när man vet att det inte blir så. Men tänk om allt hade blivit som vi hade sagt… allt som vi slänger ur oss lite hur som helst. Förstår ni vad jag menar? Vi tar själva ansvar och ingen annan än jag själv kan förändra mitt liv, eller hur?

Och vill jag verkligen inte ha kvar den där jobbiga vännen? Nu när jag tänker ur perspektivet att det är jag själv som väljer. Jo det vill jag så klart – och då har jag alltså tagit ett beslut om det och behöver inte gnälla mer. 

Nu har jag inte börjat läsa den här boken än (eller jo jag har läst fem sidor) men den verkar bra och enkel att läsa och förstå. Här finns den om du också vill läsa den.