Personligt

Ja men till slut fick vi lite snö i Malmö också. Med betoning på lite dock. Men vad gör man inte? Jag tvingade ut barnen (trist att det är jag som ska behöva peppa igång en sån aktivitet. VARFÖR ÄR DET INTE DE SOM TJATAR PÅ MIG?) att åka på den halvt snötäckta marken. Givetvis hade de jättekul när vi väl var där.

Vart ska jag börja egentligen? Det har hänt så mycket de senaste veckorna så min tid har prioriterats till annat än bloggen. Julledigheten har handlat mycket om att komma ikapp med alltifrån tandläkarbesök, besök på allergimottagningen, besök hos osteopaten och så vidare. Och om att hänga mycket med barnen. 

Så fort jag inte har bloggat på ett tag så känns det som att jag måste uppdatera så himla mycket, uttömmande, långt, stort och… tungt, och därför blir det som en börda som jag inte orkar ta tag i. Så nu gör jag det bara istället: Kommer med det första blogginlägget på länge utan att vara så uttömmande…

Jag har funderat mycket på vad jag min blogg ska innehålla i fortsättningen, och det är lite där jag har fastnat… Är det bara entreprenörskapet jag ska skriva om? Eller ska jag fortsätta med att blogga om träningen också? Eller bara? I såna fall, på vilket sätt då? Barnen – är det så kul egentligen? Ja sånt har jag funderat på. 

Jag har också funderat på hur jag ska göra med alla mina kanaler generellt… Vilka ska jag fokusera på och vad ska dela med mig avi varje kanal? Typ så… Nån som känner igen sig kanske? När jag blir så här så slutar det med att jag gör ingenting… Varken bloggar, Instagrammar, YouTubar eller nåt annat… 

Men nu är jag alltså här igen – och håller nog på att få till nån slags form för bloggen i mitt huvud. Tror jag…

Men ni då? Hur mår ni? Long time no seeing ju! 🙂

Jag älskar julen och njuter varenda dag av pepparkaksmys, tända ljus och mysiga kväller som vi ofta har här hemma . Den här tiden är så otroligt mysig, och jag har till och med börjat uppskatta tiden efter jul också eftersom det för mig innebär total avkoppling och nedvarvning. Jag får liksom inga mail, ingen ringer, inga möten inbokade – och det finns plötsligt tid att komma ikapp. Det är under de perioder när jag stänger ner datorn som jag blir kreativ och kommer på alla idéer som eventuellt kan driva företaget eller mig själv framåt. Och sen så är det också en sån grym känsla att inte ställa klockan och inte ha några planer, utan bara glida omkring och göra det som faller en in för dagen. Nu är inte jag typen som bara ligger och slappar hela dagarna men jag äääälskar ändå att varje dag är som ett oskrivet blad. Jag går och tränar när jag känner för det, spelar spel med barnen när jag känner för det, fikar med en kompis när jag känner för det… Och så vidare… Ja men jag älskar helt enkelt julen. Förr tyckte jag att det härliga tog slut vid julafton, men nu är det nästan tvärtom. Tänk om vi hade haft snö också… 

Den sista månaden har varit så otroligt hektisk med tanke på heltidssjuka barn plus mitt jobb så jag har verkligen fått fundera över hur jag ska spendera varenda minut. Därför är jag otroligt glad över att jag idag köpte de första julklapparna… men att jag också nästan har köpt allt. Wow va! Jag är såå imponerad av mig själv. Har bara ett par småsaker kvar – sen får det gärna bli julafton. Jag tror att det blir så att när jag har så ont om tid så planerar jag så noga och blir så effektiv att jag nästan får mer tid över… Nästan.

 

Kan knappt tro att det är sant. Det är första gången på lääänge som jag vaknar och har en hel dag bara för mig själv. Jag ligger efter på väldigt många plan så jag har definitivt en del att ta igen, men det är ändå så himla skönt att jag har en hel dag att bestämma alldeles själv över.

Jag har inte hunnit handla julklappar, och har knappt ens hunnit tänka på vad jag ska handla, så det borde vara prio 1. Sen brukar jag ju gå på Sh'bam på lördagar – vilket jag älskar – men av någon anledning så är det inget Sh'bam-pass just idag. Så himla trist!

Men… jag ska inte gnälla över det utan har bestämt mig för att få en rejäl konditionsboost istället, genom Body attack. Det blir kul det med!

Igår hade jag ju PT-dag, som alltid på fredagar, och jag hann med ett eget pass tidigt på morgonen också. Ett pass bestående av bland annat marklyft, och som sen avslutades med magövningar.

 ... och sen hela vägen upp – tills man är typ dubbelvikt. Den här brukar jag köra 3 x 15.

Idag är det dags för ryggmärgsprov för Alvin. Eller egentligen är det inte ett vanligt ryggmärgsprov, utan de ska in i ryggraden och mäta trycket i den vätska som cirkulerar upp mot hjärnan. Precis som de gjorde på Mio för en massa år sen och som visade att trycket var för högt. Inte så högt att det var livsfarligt, men så högt att han alltså har ont av det, och ibland så mycket att han kräks. Alvin har haft problem med huvudvärk i flera år men vi har inte tyckt att det har sett likadant ut som för Mio, men nu har det blivit mer och mer likt och han har till och med fått mer ont på ena sidan, precis som sin storebror. Så idag ska vi alltså till Lund för att ta reda på hur det står till där – med trycket. Jag har en känsla av att han har ungefär samma som Mio, jag kan inte tänka mig nåt annat faktiskt… Jag tror att vi får svar direkt. Med Mio var det i alla fall så, så jag hoppas verkligen på det. Vad som kommer att hända om han har högt tryck… ja det vet jag inte. Vi har ju inte särskilt bra erfarenheter av det där med att operera in en shunt…

 

Jag tog inte så många bilder igår men lyckades ändå fånga några ögonblick. De här vindstilla morgnarna är man inte bortskämd med när man bor på en ö, så morgonpromenaden, som alltså var i lä, med lilla Bruno var magisk. Vindstilla och ganska kall. Men det ordnade jag med en himlans massa – inte så matchande men ack så varma – kläder. 

Nu kommer dagens klyscha: Hur kan veckorna gå så snabbt? Det var ju precis måndag! Ungefär så känns det varje vecka, men extra mycket den här veckan tror jag.

En väldigt tråkig update om Alvin nu då: Han har ju under ett par år också haft huvudvärksproblematik som ofta har startat med rejäl huvudvärk med kräkningar första eller andra dagen, och sen en fortsatt huvudvärk under en vecka. Vi har tyckt att det har varit en annorlunda huvudvärk än Mios – och framförallt så har den “bara” pågått i en vecka i taget med långa pauser emellan. Men nu – efter undersökningar samt testande av migränmedicin (som inte hjälper ett endaste dugg) – så börjar vi misstänka att det har med trycket i den vätska som går i ryggraden upp mot hjärnan att göra, precis som för Mio. Det är vad läkaren tror och tyvärr också vad vi börjar tro. Jag tror att nästa steg är att de ska söva honom och gå in och mäta trycket i ryggraden – precis som de gjorde på Mio… Det här känns helt sinnessjukt trist, orättvist och övermäktigt. Hur ska vi klara samma resa med Alvin? Om det inte är livshotande så kommer vi aldrig att operera in en shunt på honom i alla fall – för det har vi ju lärt oss, att den funkar ändå inte. Och riskerna med en shunt är jättestora. 

Den här bloggtystnaden – ja men det beror enbart på att det har varit mycket av… allt. Precis allt faktiskt. Båda barnen är sjuka, och har varit det länge, och Jonas (pappan) jobbar mer än någonsin just nu så jag pusslar ihjäl mig för att få saker att gå ihop. Vanligtvis så har vi turen att Jonas har knäppa arbetstider och därmed kan vara hemma en hel del med sjuka barn på dagarna, men just nu är det alltså inte så. Så jag försöker få tiden, livet och jobbet att gå ihop helt enkelt. Och då fick bloggen lida. Men det är skärpning nu. Jag vill ju blogga. Så med det här inlägget vill jag egentligen bara säga – I am back! Och egentligen har jag aldrig försvunnit, bara tidsbristpausat lite. Men oj vad jag saknar det när jag inte uppdaterar. Är ni här? Är ni kvar? 🙂

Jag älskar älskar älskar att det är fredag idag. Efter att ha sovit alldeles för lite i två nätter så fick jag en hel natt inatt. Men det är då tröttis-baksmällan kommer. Jag är svintrött idag. Vill egentligen bara sova men så har jag ju PT-dag och ska även förbereda inför tjejkvällen imorgon. Vi ska ju ha en tjejkväll på gymmet. Jippi! Tror att det blir jättelyckat och kul. 

Helgen kommer jag att spendera dels i gymmet och dels på diverse fotbollsplaner. Hoppas på “varmt” och snällt väder. Och så ska jag förbereda mitt talk om Social Selling nästa vecka. Som jag ska köra på Minc under ett frukostseminarie.

Det började med att jag var hemma med sjukt barn (Alvin) igår på förmiddagen. Sen skulle jag till Stockholm. Och jag visste ju att det var snökaos – men ändå så är det så svårt att förstå omfattningen när man inte är där. Så jag åkte till flygplatsen. Flygresan gick jättebra. Inga som helst problem. Men det var sen allt började. Arlanda Express gick lite så där sporadiskt, så jag väntade väl ungefär en timme. Och när jag kom på tåget så var det förstås knökfullt. Men så tänkte jag att tjugo minuter är väl ingenting, jag kan stå hur trångt som helst, bara jag kommer in till stan.

Men det gjorde vi inte. Inte på väldigt länge i alla fall. Resan tog över en och en halv timme (!) och det som var mest frustrerande, näst efter att min mobil började ladda ur och att det var så otroligt trångt, var att vi stod en minut från Stockholms central. En minut! Förstår ni frustrationen? Man vill ju bara gå av. Hur som helst – vi kom ju fram. Till slut. Gissa hur lång taxikö det var? Den var jäkligt lång. Så lång att jag insåg att det här är ingen idé. Om jag ska komma fram innan kvällen är slut så är det lika bra att ta tunnelbanan istället. Så det gjorde jag. Kön där? Ja men den var också svinlång. Och jag fick vänta rätt länge innan jag fick plats. Det var nämligen många som hade tänkt som jag. Som liksom inte hade något annat alternativ. 

Jag kom i alla fall på en tunnelbana till slut och gick av på Söder. Tanken var att jag sen skulle ta en taxi till hotellet, men det var ju helt omöjligt så det var bara att börja gå. Götgatan, som ju är rätt trafikerad av fotgängare var som en enda isbana. Hur kan man inte salta en sån stor gata undrar jag? Jag gick i snigeltakt eftersom inget annat var möjligt. Var femte person jag mötte halkade omkring och ramlade. Helt galet allting.

Efter ett tag insåg jag att jag inte kommer hinna mellanlanda för en dusch på hotellet, utan vände om och letade upp en toalett för att byta om och fräscha till mig lite. Och sen åkte jag skridskor tillbaka längs Götgatsbacken ner till Slussplan. 

Där var det däremot väldigt trevligt. Jag var på en nätverksträff igår med ett gäng grymma entreprenörer. Vi träffas en gång i kvartalet under väldigt trevliga former med vin och småplock. Ämnet igår var “att göra en exit” eftersom en av killarna just har gjort det. Intressant ämne som inte har någon som helst botten eller några som helst gränser. När jag skulle hem så fick jag tag i en Uber. Priset var 2,4 gånger högre än vanligt (ja men det ser man ju i appen när man loggar in). Det han (chauffören) inte visste var att jag hade betalt 10 gånger mer om nödvändigt. 

I morse fick jag gå upp klockan 5 och missa hotellfrukosten (årets sämsta va?) för att vara säker på att komma till Arlanda i tid. Mitt flyg går klockan 9 men med tanke på omständigheterna så finns det liksom inga gränser för vad som kan hända på vägen mellan Söder och Arlanda. När jag igår kväll bad recptionen om att boka en taxi så sa de att de skulle försöka, men att de absolut inte kunde lova nånting. Jag somnade med en inställning att “ja ja, om jag fastnar i Stockholm så får jag bara göra det bästa av situationen”. Men det gjorde jag inte. Eller det tror jag inte i alla fall. Jag är på Arlanda (Yey!) och mitt flyg är inte inställt (Yey!) som så många var igår.