Månad: maj 2016

Idag fick vi ett brev hem om att Alvin har fått tid till magnetröntgen om 2 veckor. Av huvudet alltså, för sin huvudvärk med kräkningar. Eller ja, det händer ju inte såå ofta att han kräks, men tillräckligt. Så det blir bra att göra en ordentlig undersökning för att utesluta hemskheter.
Just nu mår han dock väldigt bra.

Men jag fattar inte. Hur svårt kan det vara liksom? Kyckling – Så.förbaskat.svårt! Antingen blir det vattnigt, eller så blir det torrt. Eller så, om man låter det puttra i sin egen marinad – så blir det smuligt. Jag kommer inte göra kyckling fler gånger. Det blir inget mer av det. Och ja jag vet – det finns massa finfina recept och tips på nätet. Men de funkar inte. Kyckling är inte kompatibelt med mig helt enkelt. Bara om nån annan lagar det, då kan jag tänka mig att äta det.
Så det här var sista gången jag gjorde kyckling. Igår, på min 43:e födelsedag. Hädanefter lagar jag vegetariska biffar. De är stensäkra. Kan inte bli varken torra, vattniga eller smuliga. Så kör jag kyckling när jag äter ute. 
 

I senaste avsnittet av vår podd “Alex & Alex” så pratar vi om skönhetsideal. Vi går igång på det här med att det bara finns en typ av ideal och att det (idealet) är så otroligt… litet. Smalt. Minimalt. Jag tycker inte att det är nåt fel med att vara liten, smal, minimal… men det är så tröttsamt att det bara är det som gäller. Varför förstår man (media) inte att det är lättare att inspireras av såna som vi kan identifiera oss med? Vanliga och snygga kroppar som vi kan känna att vi har en chans att få. Det pratar vi om i senaste avsnittet. Och mycket annat. Lyssna här.
Läppstiftsgeneral Tetschet. Lika mycket som hon gillar läppstift, lika lite gillar jag det. Förstår inte det där. Så väldigt obekvämt. 
 

Det finns ingenting som peppar mig så mycket som tjejer och kvinnor med power. Och gärna som är säkra och trivs i sina kroppar. Jag inspireras av tjejer som inte går och drar i tröjan, som vågar klä sig så att formerna syns oavsett vad det är för former, som vågar använda sina kroppar utan att skämmas, som har en stolt hållning och som dessutom inte är så fokuserade på andra tjejers och kvinnors kroppar.
Jag inspireras av Frida Fahrman och Elaine Eksvärd som båda känns som tjejer med sunda ideal och som liksom är starka och använder sina kroppar mer än att de fokuserar på ytan. (Jodå, man kan vara snygg och ha svinssnygga kläder utan att för den sakens skull ta sin kropp, den ytliga delen, på för stort allvar – det är inte en motsättning). Och så inspireras jag av många träningstjejer som har prestationsmål istället för utseendemål. Jag själv har alltid haft utseendemål som ung (jag tror att de flesta börjar så, eller?) men tänker helt annorlunda nu. Jag vill kunna göra vissa grejer (träningsmässigt), och hur kroppen blir… ja men det kommer på köpet. Jag litar på att så länge jag äter när jag är hungrig, och tränar som jag gör, så kommer jag vara rätt nöjd. Kroppen används och blir stark, och det känns så himla bra!
För att summera det så kan man säga att jag imponeras och inspireras av tjejer som trivs i sina kroppar. Som Beyonce till exempel. Älskar hennes power!
https://www.youtube.com/watch?v=NPP10z9nz8I

Hurraaaa…

1. för att det är min födelsedag
2. för att bästis-Tina kom hit på en spontanare med en present
3. för att andra barndomsbästisar med kids kom hit på långlunch (som precis slutade) och firade mig.
4. för att alla våra barn har lekt ute hela dagen, och för att de, precis som vi tar vid där det slutade sist. Även om det var länge sen de sågs.
5. för att alla är friska
6. för att min favoritgranne (som inte är granne längre. Buhuuuuu!) spontant kom hit med en bukett rosor.
7. för att jag har fått blomsterbud
8. för att det är så otroligt många som har grattat mig på olika sätt idag.
9. till min systerson William som också fyller år idag. (Ja han blev min födelsedagspresent för 12 år sen)
10. för att många kom och firade med mig och min fina JoJo som också fyller år, i fredags. Det var kul!

 
Igår gick vi dit (till kontoret) och städade. Så imorgon kommer det inte lukta vin när jag kommer dit. Win 😉
 

I flera dagar, nästan en vecka nu, har Mio mått bra. Han har lekt med kompisar, varit på bal i skjorta och fluga (!), spelat fotboll på gården, hängt runt på Ön och haft de lyckligaste och roligaste dagarna i livet. Ja det säger han själv. Det är så fantastiskt skönt att kunna säga “Mio ska vi promenera och hämta Alvin?” Och så bara gör vi det. Går en kvällspromenad med vovve och fotboll.
Det tar alltid ett litet tag innan jag vänjer mig vid det nya, och liksom förstår att det är det som gäller, i det här fallet att han är frisk och mår bra. Jag tror att det har att göra med att jag inte riktigt vågar hoppas på att det ska bestå. Men det är ju dumt. Lika bra att njuta fullt ut så länge det varar ♥