God morgon på er! Återigen så måste jag säga att det är så kul att blogga nu när vi pratar mer med varandra. Heja kommentarsfältet! Eller heja er egentligen♡
Jag hann knappt packat upp skidväskan (var ju till sist tvungen att göra det igår eftersom jag behövde väskan, annars hade jag nog väntat tills i helgen faktiskt) förrän den stod färdigpackad igen och vi nu ska åka till Västerås, jag och barnen.
Men det blir mysigt. Just nu är jag i ett sånt där mode ni vet att så länge jag får vara med mina barn så är jag glad. Det innebär inte att jag inte behöver egentid, för det gör jag så klart, men just nu vill jag bara vara med mina små killar. Till och med Bruno ska med. Han behöver härdas och vara med om lite äventyr. Han är den mest ängsliga lilla varelsen på jorden.
Jag ska hinna med ett pass med min PT innan vi åker, och så ska jag till en naprapat och knäcka min stela nacke (som bara kommer bli ännu stelare efter mitt styrkepass ju. Jag måste få in mer rörlighetsträning i min vardag igen). Sen har jag att göra på tåget. Jag måste fortsätta att göra klart min KeyNote inför utbildningen.
Det är alltid saker som ska anpassas, och imorgon är det ett politiskt parti jag ska utbilda – det är lite annorlunda än när jag utbildar företag. De har andra utmaningar och jag måste hitta helt andra exempel vilket alltid tar mycket längre tid än jag tror. Jag hade tänkt mig ett par timmars justeringar, men efter att ha suttit med det fyra timmar igår kväll insåg jag att det behövdes mer tid. Ja ja, det blir ALLTID bra till slut och jag KOMMER ju greja det i tid och på ett perfekt sätt, det vet jag.
Jag älskar att föreläsa och utbilda, och jag tror att det är det som gör att det alltid blir bra. Passion är typ allt!
Vad ska ni hitta på idag då? Idag är det ju freeeedag! Vi ska ha myskväll på hotellet och imorgon är det ju ännu bättre eftersom det då är Mello. Så mysigt! Vi hörs i eftermiddag från tåget. Puss!
Det har varit lite dött här idag eftersom det har varit teknikstrul på blogg.se – plattformen där jag bloggar. Vet inte vad det var, men jag kom inte in. Men nu så… Jaha… vart ska jag börja nu då? Jag börjar med det som är bra.
Mio mår mycket bättre idag. Han mår fortfarande lite illa och har sämre aptit, men allmäntillståndet är “bra”. Det vill säga som vanligt. Inte bra så att han orkar gå ut eller gå i skolan, men i alla fall inte totalt däckad. Skönt!
Jag har varit på kontoret lite drygt halva dagen och kört mötesmaraton.
Vi började i morse med att sy ihop podcastutbildningen som vi ska ha nästa vecka, och där svishade två timmar iväg fort som tusan. Men det kommer bli väldigt bra. Jag kommer inleda dagen med att prata generellt om podcasts och innehåll, och sen tar de andra vid och grottar ner sig i teknik och klippning. Jag hade själv älskat att gå den här utbildningen när jag skulle lära mig att klippa och redigera poddar.
Sen hade vi möte och workshop med en kund i några timmar. Det ger väldigt mycket att köra en lite djupare avstämning nån gång ibland, och det gjorde vi idag. Jag blir stressad av meningslösa möten, men skulle säga att alla möten och workshops som vi har är väldigt effektiva och alltid leder till positiva förändringar och förbättringar.
Vi jobbar bland annat med Malmö Näringslivsgala – och just nu håller vi på att filma Malmöpersoner som ska dit, så Josefin och jag gick på jakt efter en person i huset som vi skulle filma. Utan resultat dock. Jag som älskar att checka av to do'n så där lite snabbt, men det gick visst inte idag.
Jag hade också möte med en jätterolig potentiell kund – en nöjespark – som jag hoppas att vi kommer att få jobba med, men vi får se. Jag ska börja med att skicka ett förslag. Håll tummarna för oss.
Jag gick sen hem och jobbade vidare hemifrån eftersom jag skulle ta hand om min lilla kille.
Jag fick iväg en offert på en halvdagsutbildning som en kund ringde och frågade om idag (håll tummarna för att jag får köra den), satt flera timmar och förberedde min utbildning som jag ska hålla i Västerås på lördag, svarade på mail och poddade med Linda.
Vi pratade om 2018 års personliga mål. Jag har ju redan skrivit om de tidigare, här i bloggen, men om du också vill lyssna så ska du göra det i veckans avsnitt. Gör det! Det finns säkert mål som du också kan ta del av. Vissa mål är flummiga…
…och andra mer ytliga. Eller egentligen var det nog bara ett ytligt tror jag…
Linda tyckte att jag behövde bli lite mer konkret i HUR jag ska göra för att uppnå mina mål… och det har hon nog rätt i.
Men det får bli nästa steg. Och kanske ett annat poddavsnitt. Nu ska jag packa eftersom vi ska till Västerås imorgon. Vad ska ni hitta på i helgen? Om ni vill följa oss så kan ni göra det via Instagram stories som vanligt. @alexandrabylund heter jag där.
PS. Podden är på väg ut… håll utkik under kvällen.
Det är så svårt det här med att ha ett sjukt barn. Å ena sidan så vill man liksom bara stänga in sig och sitta och krama om honom hela dagarna, men sen, å andra sidan, så måste ju livet fortsätta liksom. Dels för att jag ju faktiskt har ett företag att sköta med allt vad det innebär och dels för att ett barn aldrig bara lägger sig ner och ger upp. Tur är väl det. Så vardagen pågår liksom som hos alla andra. Nästan i alla fall. Det som skiljer oss från andra, förutom oron och handikappet att inte kunna hitta på så mycket utanför hemmet, är att det är ständiga frågor (tjat) till Mio: Hur mår du nu? Är du bättre eller sämre? Mår du fortfarande illa? Har du mer eller mindre ont i huvudet? Och så vidare…
Han är lite trött på mina frågor tror jag… 😉
Och så det där eviga pusslandet. Jag vill inte att han ska vara ensam för länge om han är dålig, men samtidigt så måste jag jobba också. Ibland önskar jag att jag hade sluppit det och bara kunde gå hemma utan några som helst åtaganden förutom att sköta om mina barn. Vad skönt det hade varit. När det kommer till kritan så är ju det det enda som betyder nåt… Hälsan och att man får vara tillsammans.
Och på tal om det då… Nu ska jag till kontoret och ha en workshop kring vår podcastutbildning som vi ska ha nästa vecka. Men det blir bra! Jag är rätt duktig på att fokusera på det jag ska göra och försöka “skjuta” det andra åt sidan en stund. Men oj vad det tar energi. Men slut pratat om mig nu… Hur mår ni?
Vilket fruktansvärt dygn det här har varit. Det här gör jag ALDRIG om! Mio är sjuk och jag vågar inte lämna honom på det här sättet förrän jag vet att det är stabilt. Och det är det INTE nu. Vi vet så lite, men har fått reda på att han har Partiell binjurebarksinsufficiens. Vad det i sin tur beror på håller de på att reda ut. Vi har fått svar på att det inte är Addison men nu vill de kolla en annan grej (Kommer ni ihåg att jag sa, när vi var i Tyskland, att det fanns en tredje extremt ovanlig sjukdom som läkaren sa att vi INTE ville att det skulle vara?)…
Det är den de misstänker nu. Jag vet inte hur starka misstankarna är eller vad som kommer att hända om han har den… Det ville inte läkaren berätta idag, utan han sa bara “Det tar vi då!” Och när jag frågade om man kunde göra något åt det så sa han “Det kan man om man upptäcker det i ett tidigt skede”. Så jag försöker nu tro på att någonting (förutom alla ni som gjorde det möljigt) gjorde så att vi åkte till Tyskland och därmed upptäckte det här i tid… För tänk om inte… Eller tänk om vi redan är sent ute.
Jag förstår inte hur jag ska stå ut tills vi får ett svar på det här. Jag förstår att det är väldigt allvarligt. Det förstår man när läkaren säger “Du har fått klart för dig vad det är vi letar efter va?” Men det har jag ju inte riktigt… Jag vet ju inte vad det heter eller exakt vad det kommer att innebära. Hur som helst… Det är ett blodprov som ska tas, och vad jag förstår så ska de också göra magnetröntgen.
Min lilla lilla plutt. Jag är så orolig ♡
Jag åkte ju hem från Åre tidigt i morse, jag bokade om till flyg istället för att åka nattåget nu inatt eftersom Mio var så himla dålig igår, och tyvärr så missade jag mitt flyg från Stockholm till Malmö eftersom det första flyget var försenat. Jag har varit med om MÅNGA prövningar det senaste dygnet vill jag lova. Jag ville bara slå någon eller börja gråta hysteriskt när jag satt på flygplanet i Östersund och insåg att de aldrig skulle hinna till Bromma i tid.
Igår när jag pratade med Mio orkade han knappt prata med mig. Han var så dåsig och illamående och åt ingenting på hela dagen. Så jag rusade iväg från middagen, i panik, och bokade flyg och flygtaxi för att komma hem fortast möljigt. Natten var hemsk! Behöver jag säga det? Fy fan, det här önskar jag ingen!
Idag är han tack och lov piggare men hade bara ätit ett äpple när de kom till läkaren. Nu har han fått i sig ett glas ProViva och en macka. That's it! Han har noll aptit, men åt bara för att läkaren sa till honom att han måste.
Nu är vi hemma och han är ganska pigg. Jag tycker att han är blek och glåmig men jag hör på hans röst och hur han pratar att han ändå är pigg.
Aldrig mer säger jag! Inte så länge det är så här svajigt. I helgen ska vi ju till Västerås, eftersom jag ska ha en utbildning där lördag eftermiddag, men då är vi alla tre tillsammans ♡ Och det finns ju sjukhus i Västerås, så det oroar mig inte direkt.
Fan alltså… Mio var så dålig igår. Han mådde illa hela dagen och var jättehängig. Det blev sämre på kvällen och han orkade inte ens prata. Så jag avbröt middagen och gick upp på rummet och bokade flyg hem nu på morgonen. Jag måste hem och kan inte vänta
tills jag är i Malmö. Jag vill bara hem, hem, hem…
God kväll hörni! Hur har ni det? Vi har haft ännu en fantastisk dag i Åre, även om jag saknar mina barn väldigt mycket och har hemlängtan. Mio är väldigt dåilg idag och ena delen av mig har lust att sätta mig på ett flyg eller snabbtåg och åka hem. Just nu så känns det faktiskt som att jag ALDRIG mer vill åka ifrån honom.
Men det är också lite motsägelsefullt… det jag precis sa, för på ett annat sätt så har jag det så bra här. Jag älskar att hänga med alla inspirerande människor och det har varit så många bra föreläsningar, workshops och insikter.
Mina favoriter är alltid de workshops där man sitter i små grupper och går in på mer personliga utmaningar eller bara blir mer konkreta helt enkelt.
Men vi börjar med skidåkandet. Idag åkte jag med Nathalie, Mona och Johanna. Vi hade en helt magisk dag i backarna.
När solen tittade fram kände jag mig väldigt lycklig. Tänk att få åka omkring i det här vackra landskapet. Helt galet!
Det är lite jobbigt att ta fram mobilen och fota eftersom det blir väldigt kallt om fingrarna och eftersom ena delen av mig säger till mig själv att njuta av stunden istället för att dokumentera. Men några bilder blev det ändå.
Vi åt lunch uppe i Hummelstugan. Fantastiska pizzor och lika härligt sällskap. Ja men ni märker ju… jag är typ hög av alpluften eller nåt. Eller så är det bara för att det ÄR så härliga människor här.
Hur som helst, på eftermiddagen hade vi fler föreläsningar och workshops, och de tänker jag att jag ska berätta om sen när jag har lite mer tid. För är det någonting som jag INTE har haft här så är det dötid. Det blir så när man BÅDE ska vara på föreläsningar och jobba lite (Det tog liksom en och en halv timme att få iväg akuta underskrifter till revisorn idag. Ni vet hur det är när man inte är hemma och behöver skriva ut 52 sidor, skriva under, scanna och skicka tillbaka. Ja men allt blir så mycket större när man är borta), och sen också åka skidor. Då får man ta att det inte blir nån dötid, men det gör ingenting. Det är sååå värt det! Jag tog ett kundsamtal, som blev en kvarts möte, mitt i backen idag också. Haha… tänk om hon hade vetat. Ja ja, nu är det middag… Hur har ni det denna onsdagkväll?
God morgon på er! Igår var det som sagt lanseringsmingel för Lindas bok “Yrke: Influencer”. Vilken känsla att ha sin egen bok i handen va? Nu ska jag inte ta över showen här, men har jag sagt att jag ska skriva en bok? Tanken är att jag ska sitta en vecka under februari och bara göra det. Men mer om det sen, nu tillbaka till Lindas lanseringsmingel.
Så här såg jag ut. Min nya grej är att det ska vara bekvämt. Nu kan ni ju inte se hur mjukt det här var, men det var som att gå omkring i en pyjamas.
Här är hon, med sin allra första bok. Coolt va? Jag är så imponerad!
Yrke: Influencer handlar, som ni kanske förstår, om Influencerbranschen och vad man borde tänka på om man vill arbeta som influencer. Är ni minsta intresserade av det yrket, antingen som influencer eller som företag som vill jobba med influencers – läs den!
Alla minglade och fick varsin bok.
Och så gjorde Sara en mini-intervju med Linda…
… som avslutades med att hon läste ett stycke ur boken.
Wow wow wow alltså! Jag blir så imponerad och inspirerad av sånt här. Jag är, som ni vet, en sucker för andra tjejer som tar för sig och gör grymma grejer och går så mycket igång på det att jag kan spricka. Heja dig Linda och Grattis! Nu ska jag iväg och äta frukost, och sen är det föreläsningar och skidåkning med några nya tjejer idag. Jag träffade så inspirerande människor igår kväll, som jag ska berätta mer om sen. Ni vet det här med att ge upp livet i stan, som hårt arbetande entreprenör, och flytta lååångt ut på landet. Cool grej! Men jag berättar mer sen. Puss!
God kväll på er! Vilken dag jag har haft! Vi började som ni vet med frukost. Jag bor på tredje våningen och älskar min utsikt över backarna. Vi får gärna lov att byta rum idag tydligen, för att få ustikt över Åresjön istället men jag trivs så bra på den här sidan så jag stannar kvar.
Efter frukosten föreläste Sanna om “Värdeburet ledarskap”, och vi hade workshops kring våra egna värderingar. Jag satt tillsammans med Katta och Jaqueline (länkar kommer, jag har inte de just nu) och vi fick träna på att sitta och lyssna UTAN att svara eller bekräfta den som pratade. Så vi skulle prata tio minuter var, om oss själva, utan att någon fick avbryta. Himla bra övning som jag vill ta hem till Mama Said-gänget.
Sen fick jag liftkort och skidutrustning som superreseledaren (ja men hon känns som en sån, som hon springer omkring här och fixar och donar och har sig) Sara hade fixat…
… så det var bara att bege mig till rummet för att byta om. Jag älskar känslan när jag ska upp i backen.
Vädret idag har varit helt perfekt för min del, varken för kallt eller blåsigt.
Och jag är så lycklig när jag kan vara ute så här hela dagen och röra på mig. Det är en fantastisk känsla.
Jag åkte tillsammans med Maja som jag lärde känna idag. Vi hade en helt underbar dag tillsammans med skidåkning och långlunch i backen.
På eftermiddagen var det dags för föreläsningar igen, men de får jag faktiskt berätta mer om sen, för nu ska vi på lanseringsmingel för Lindas bok “Yrke: Influencer“. Vi hörs lite senare. Kul att ni tittar in 🙂
God morgon måndag och god morgon Åre! Åh vad jag älskar Åre och den här snöiga, gulliga lilla byn. Det är så fint här, och jag var så lycklig när jag gick av tåget och gick över till hotellet. Lycklig men yr i huvudet. Ni vet som det gungar när man har åkt båt? Så kände jag mig efter 14 timmar på gungande tåg.
När jag kom fram satt de andra precis i sluttampen av middagen, och det passade mig alldeles utmärkt att kvällen typ var slut. Jag sprang upp på rummet och fräschade till mig lite, och sen gick jag ner och pratade med Linda, Clara och några andra i en halvtimme. Sen då? Jo men då gick jag upp på rummet och packade upp mina skidkläder (Wiiii!! Idag ska jag åka skidor) och la mig och sov. Det kändes tomt i kroppen när jag skulle gå och lägga mig… jag saknar barnen. Men det kommer nog gå över idag när aktiviteterna börjar.
De här dagarna kommer det bli mycket Åre i bloggen. Hoppas ni gillar det! Nu ska jag gå ner och äta frukost.
Heej fina ni! Kul att höra vad ni hittar på idag. Det är mycket roligare att blogga nu när vi pratar med varandra än tidigare då jag bara skrev ut i tomma intet. Ja men det känns lite så när man inte har den där tvåvägskommunikationen som uppstår när ni kommenterar. Nu är det ju inte ERT fel att ni inte har kommenterat tidigare, det är jag som inte riktigt har bjudit in till det tror jag. Men nu känner jag att vi har nåt på gång, eller hur? Nu kommunicerar vi!
Hur som helst, det här med att sitta på ett tåg i 14 timmar… Herregud, jag har inte för en sekund tyckt att det har varit drygt. Nu har jag förvisso fyra timmar kvar men jag njuter så mycket att jag har svårt att tänka att jag kommer att tröttna.
Efter de här intensiva veckorna så är det lyx att få så här mycket tid för mig själv. Jag har jobbat lite, betalt räkningar (ja jag fick slänga med dem i väskan eftersom jag plötsligt bestämde mig för att åka) och läst. Jag har läst, läst och läst, och nu har jag snart plöjt halva den här boken, och den är så himla bra.
Det finns gott om spirituella böcker, så det ska rätt mycket till innan jag fastnar för en, men det har jag verkligen gjort för den här. Den är så enkel och konkret, och det finns så mycket i den som jag verkligen tror starkt på.
Jag är till exempel en stark motståndare till det här med “Jag vågar inte tro på att det går bra för då jinxar jag kanske det!”. Vad är det för dumt påhitt? Vi ska ju inte vara rädda för att tro på oss själva, tro på att bra saker ska hända, eller på framgång och att vi ska få vara friska. Tvärtom så är det ju det vi SKA tro på. På det som är bra menar jag. Ju mer energi som går åt till att säga positivia saker och på att tro på att det kommer att gå bra, desto större chans är det att det går bra.
Det finns väl inte en idrottsstjärna i världen som säger “Nää, jag vågar inte tro på att jag vinner, för då kanske jag jinxar det”? Tvärtom så går de ju all in för att prestera på topp, de har en enorm tro på sig själva och kan definitivt se sig själva på prispallen. Hur skulle de annars komma så långt? Försök säga till en idrottscoach att det är bäst att vi tänker lite negativt nu så att vi inte jinxar nåt. Ja men ni hör ju hur galet det låter. Eller att gå in i ett säljmöte och tänka att “Näää, jag kommer inte lyckas sälja”. Hur stora är oddsen då för att man lyckas? Typ noll ju.
Så sluta genast upp med att vara rädda för att jinxa saker och säg istället vad ni vill ha så kommer ni att få det. Ju mer ni säger det och tror på det, desto större chans är det att ni lyckas. Gör det nu bara! Testa!
Håller ni med? Eller känner ni att det är bättre att ta det säkra före det osäkra och tänka att det kanske går dåligt så då är det lika bra att förbereda sig på det? ?
Och nu blev jag så uppspelt att jag helt kom ifrån den här boken. Den handlar inte om att vi inte ska jinxa, men ändå nåt liknande. Det blir liksom samma resultat. Läs den om ni är sugna på lite förändring och känner för att anta en utmaning inom personlig utveckling. Puss ♡