År: 2016

Sociala medier

Sista arbetsdagen

Av Alexandra Bylund / 22 december 2016, 07:20

Idag är det sista arbetsdagen innan lite julledighet. Jag kommer kanske inte vara 100 % ledig (jag är så peppad på att få tid till att göra de lite större grejerna såsom budget etc. nu när jag får mer tid över), men jag kommer i alla fall inte behöva åka in till kontoret eller ha några möten. Så jag ser framför mig mycket häng med barnen och väldigt få tider att passa. Jag känner verkligen att jag vill umgås mycket med barnen, som har fått utstå en massa flängande på mig nu när de har varit sjuka så länge. Jag har liksom flängt fram och tillbaka och inte riktigt räckt till någonstans, och nu sista veckan då vi har svinmycket att göra så har jag varit borta jättemycket. Så ledigheten kommer bli så otroligt härlig. 
Imorgon har jag ett par sista julklappar att köpa, som jag tänker att jag drar iväg och fixar direkt på morgonen – och sen tror jag minsann att vi ska julmysa så det står härliga till här hemma. Pepparkakor, julmusik, julmust och kanske lite spel. Jaaa, det vill jag göra. Älskar lille julafton.
 

Kommentera (0)
Entreprenörskap

Nyårsmål

Av Alexandra Bylund / 21 december 2016, 07:25

Nu börjar det nya året närma sig och istället för att blicka tillbaka så gör jag det som jag är bäst på: Ser framåt. Jag tycker att det är svårt att dokumentera det som har varit och står nästan och stampar som en häst inför det nya som ska komma. Så det här med nyårsmål – det är min grej. Jag har varit inne på det lite grann tidigare, men nu är det alltså dags att outa ännu fler nyårsmål. 
Bakgrunden till flera av de jobbmässiga nyårsmålen är att vi nu känner att vi vill bli “på riktigt”. Efter att först ha kört PR with an Edge som en sidobusiness i över ett år, och sen bestämt mig – i januari i år – att satsa på det på riktigt, för att sen – nu för några veckor sen – nischa oss rejält och därmed även byta namn så känns det som att det nu är dags att bli ett “riktigt” företag. Det är inte det att vi inte ha varit det, men ni fattar säkert vad jag menar. Så här är några av mina jobbmässiga nyårsmål:
  • Jag vil göra en ordentlig budget och likviditetsplanering med någon som verkligen kan den där grejen. På riktigt alltså, så att jag med stolthet skulle kunna visa upp det för vilken banktjänsteman som helst och dessutom kunna förklara och argumentera för varenda liten ruta. Det här är en grej som jag verkligen måste, måste, måste göra. 
  • Jag vill att vi ska börja jobba mer med videos, så kanske det skulle vara läge med en utbildning eller nåt inom det. Jag tänker videos i all enkelhet som vi kan använda både till våra egna och våra kunders sociala kanaler, alltså inte riktig videoproduktion, det får nån annan göra. Vi gör en del videos redan nu, efter bästa förmåga, och själva innehållet är bra men jag skulle vilja bli bättre på själva filmandet utan att göra en proffsig produktion av det…
  • Jag vill ännu mer att vi utvecklas i story telling. Oklart exakt hur, men jag älskar folk som kan konsten att göra en historia intressant. 
  • På tal om att vi inte längre ska vara en underdog utan nu bli lite mer “på riktigt” så har vi bestämt att vi ska höja oss en nivå. Fram tills nu har vi haft alla våra kundmöten lite där det finns plats just där och då; till exempel i cafeterian eller vid nåt annat ledigt bord i det publika området i huset där vi sitter. Nu har vi bestämt oss för att höja oss en nivå som sagt – på alla plan; vi ska ha snygga presentationer, snyggare offerter, vi ska alltid bjuda på dricka i ett redan förberett konferensrum (oavsett vilken kund det är, vi ska   vara proffsiga även om det är en kund som “bara vill komma förbi på en kaffe”)… ja vi ska till och med ha en workshop om det här, det vill säga om hur vi vill vara och vad vi behöver göra för att höja oss en nivå. Jag tror att det här är direkt nödvändigt om vi vill ha fler lite större kunder. Vi gillar mixen av att ha både små och stora kunder och vill därför ha fler av båda.
  • Jag ska gå på fler föreläsningar och seminarier. Ett tag, för flera år sen, gick jag hela tiden men sen tyckte jag att det tog för mycket tid och prioriterade bort det. Nu inser jag hur fantastiskt bra det är både ur ett trendspaningsperspektiv, men också för att nätverka, inspireras och lära mig saker.
  • Jag vill utbilda mer och själv också föreläsa mer. Det här är verkligen något som jag brinner för och som jag också har pausat emellanåt, för att det tar sån otrolig tid. Nu har jag bestämt mig för att göra det all in igen, men på svenska eftersom det inte tar hälften så lång tid att förbereda.

Jag tror att det här är allt. Det räcker väl i och för sig. Jag ser väldigt mycket fram emot 2017 och hoppas och tror att det blir vårt bästa år nånsing. Nu är vi ett riktigt härligt team på hela sju personer, vilket känns helt fantastiskt.

Om ni har lust att lyssna på mer snack om nyårsmål, så kan ni höra om både mina och Lindas i våra två senaste poddavsnitt. Här. Eller om du hellre vill söka efter “Vad fan håller jag på med?” i din podcastapp.
Hur ser det ut för er andra – har ni nyårsmål?

Kommentera (0)
Personligt

4:e advent och julmys

Av Alexandra Bylund / 18 december 2016, 19:08

Jag älskar julen och njuter varenda dag av pepparkaksmys, tända ljus och mysiga kväller som vi ofta har här hemma . Den här tiden är så otroligt mysig, och jag har till och med börjat uppskatta tiden efter jul också eftersom det för mig innebär total avkoppling och nedvarvning. Jag får liksom inga mail, ingen ringer, inga möten inbokade – och det finns plötsligt tid att komma ikapp. Det är under de perioder när jag stänger ner datorn som jag blir kreativ och kommer på alla idéer som eventuellt kan driva företaget eller mig själv framåt. Och sen så är det också en sån grym känsla att inte ställa klockan och inte ha några planer, utan bara glida omkring och göra det som faller en in för dagen. Nu är inte jag typen som bara ligger och slappar hela dagarna men jag äääälskar ändå att varje dag är som ett oskrivet blad. Jag går och tränar när jag känner för det, spelar spel med barnen när jag känner för det, fikar med en kompis när jag känner för det… Och så vidare… Ja men jag älskar helt enkelt julen. Förr tyckte jag att det härliga tog slut vid julafton, men nu är det nästan tvärtom. Tänk om vi hade haft snö också… 
Den sista månaden har varit så otroligt hektisk med tanke på heltidssjuka barn plus mitt jobb så jag har verkligen fått fundera över hur jag ska spendera varenda minut. Därför är jag otroligt glad över att jag idag köpte de första julklapparna… men att jag också nästan har köpt allt. Wow va! Jag är såå imponerad av mig själv. Har bara ett par småsaker kvar – sen får det gärna bli julafton. Jag tror att det blir så att när jag har så ont om tid så planerar jag så noga och blir så effektiv att jag nästan får mer tid över… Nästan.
4:e advent redan… kan knappt fatta det…
 

Kommentera (0)
Personligt

Heldag för mig själv + magövningar

Av Alexandra Bylund / 17 december 2016, 08:40

Kan knappt tro att det är sant. Det är första gången på lääänge som jag vaknar och har en hel dag bara för mig själv. Jag ligger efter på väldigt många plan så jag har definitivt en del att ta igen, men det är ändå så himla skönt att jag har en hel dag att bestämma alldeles själv över.
Jag har inte hunnit handla julklappar, och har knappt ens hunnit tänka på vad jag ska handla, så det borde vara prio 1. Sen brukar jag ju gå på Sh'bam på lördagar – vilket jag älskar – men av någon anledning så är det inget Sh'bam-pass just idag. Så himla trist!
Men… jag ska inte gnälla över det utan har bestämt mig för att få en rejäl konditionsboost istället, genom Body attack. Det blir kul det med!
Igår hade jag ju PT-dag, som alltid på fredagar, och jag hann med ett eget pass tidigt på morgonen också. Ett pass bestående av bland annat marklyft, och som sen avslutades med magövningar.
Här är några magövningar som jag brukar köra ibland när jag kör mage: (Japp, alltid flera magövningar för att komma åt både inre och yttre och sidomagmusklerna)
1) Jag börjar med situps liggande på en bänk. Jag gillar att ha så mycket lutning det går eftersom jag är stark i just den här övningen. Hela vägen ner…
 ... och sen hela vägen upp – tills man är typ dubbelvikt. Den här brukar jag köra 3 x 15.
Sen kör jag planka i 1 minut… 

… och 20 Russian twists. 
Efter det vilar jag. Sen kör jag om samma sak igen… 1 minuts planka + 20 Russian twists och så vila. Totalt minst tre gånger. När man kör Russian twists så kan man antingen ha fötterna i golvet (om man vill göra övningen lite lättare) eller uppe i luften som jag har här. Sen tar man en boll eller en vikt i händerna och lyfter den från höger till vänster sida. Det viktiga här är att man ska brösta upp sig, så att man inte säckar ihop och inte alls jobbar med magmusklerna. 

Kommentera (0)
Barnen

Hemma från sjukhuset

Av Alexandra Bylund / 15 december 2016, 16:33

Idag gick allt jättebra! Vi var i Lund redan 07,30 i morse, kletade på bedövningssalva på händer, armar och bak i ryggen och fick sen en säng att ligga i, vilket gjorde att vi kunde ligga och titta på vår favvisserie “Pretty little liars” i en timme. Den är så himla spännande, och jag kan verkligen rekommendera den till alla som har halvstora barn som gillar mycket spänning. 
Det är en sån där serie där man i säsong ett tror att man är nära den stora lösningen, svaret, men så visar det sig att det är sju säsonger. Kan hända att det alltid är så här i serier – jag är världssämst på att följa serier eftersom jag somnar – men jag tror ändå att den här slår nåt slags rekord. När sista säsongen är slut har man misstänkt precis alla.
Just det, innan vi körde till Lund så var jag tvungen att åka in på kontoret och lämna nyckeln till poddrummet. Hade råkat få med mig den hem, och eftersom vi har folk som hyr rummet ibland så var jag så illa tvungen att köra dit. Det är sånt man helst slipper att göra när man har en tidig tid att passa på morgonen.
Men jag kom på hur mycket jag älskar att komma till kontoret så här tidiga morgnar…
Sitta och jobba när ingen är där, ingen ringer och ingen mailar. Hög mysfaktor och väldigt effektivt!
Hur som helst, efter en en timmes “Pretty little liars” och lite Othello-spelande var det dags att åka upp till narkosläkaren och operationsrummet.
Ja det var ju ingen operation men det blir ju samma process ändå med sövning, ingrepp och sen in på uppvaket. De stack och stack och stack i hans små händer och armar, men lyckades aldrig riktigt sätta nålen. Alvins tårar började rinna och han sa: “Det går aldrig bra för mig mamma”. Stackars, stackars liten ♡ Men så fick han lustgas, och det var nåt slags himmelrike. Han tyckte att jag såg ut som en Lego-bit och var allmänt lugn och väldigt flummig. Sen kom orden som alla, precis alla, narkosläkare säger. Jag tror att det är nånting de lär sig på läkarlinjen för det slår aldrig fel: “Då tackar vi mamma för hjälpen…” Ja det betyder alltså att jag ska gå ut. Och det är det värsta – att lämna sitt barn som i samma sekund somnar in, som kanske sekunderna innan har gråtit och haft stora, rädda ögon – även om man ju vet att de inte längre har en aning om ifall man är där eller inte. Idag var inte väntan lika jobbig som när jag lämnar Mio för operation. För det första så slapp jag fundera på att de skulle skära upp honom, och för det andra så visste jag att det var en “lätt” sövning och att det dessutom var ett lätt och snabbt ingrepp. Efter en timme ringde de mig och sa att jag kunde komma till uppvaket där han fortfarande låg och sov gott. 
Minuterna det tar att komma dit är hur långa som helst, men sen när man sitter där så kan man andas ut. Nu är det liksom över. Och det var det första Alvin sa när han vaknade: Är vi klara nu mamma? När jag svarade ja så kom ett stort leende, och: “Nu är det äntligen över mamma, vad skönt!”
 

Kommentera (0)
Barnen

Det gick inget vidare på sjukhuset

Av Alexandra Bylund / 14 december 2016, 18:06

Jag och Alvin åkte ju till Lund i förrgår för att göra den där lumbalpunktionen, som det heter. På morgonen mådde båda barnen dåligt, som vanligt, men jag körde ändå och lämnade Mio på skolan eftersom han skulle ha nationellt prov i matte. Det var jättejobbigt att lämna honom utanför skolan, så dålig, och bara köra iväg till Lund. Men det fanns liksom inget val. 
Hur som helst, vi kom fram till Lund – jag och en nervös liten Alvin. Han blev inlagd (bara över dagen) och fick bedövningssalva på huden.
Medan det verkade tog vi en promenad…
… och spelade spel.
Lumbalpunktionen, som alltså går ut på att man sticker en nål in i ryggen och ända in i ryggmärgen, misslyckades. Det var alldeles för hårt där inne sa dem. Så efter tre försök och en liten Alvin som grät och grät så gav de upp. Han var så himla duktig, gjorde precis som de sa och låg ihopkrupen som en liten boll, alldeles stilla, men när det ändå inte funkade så sa han “Förlåt” till personalen, mellan tårarna. Lilla gubben, det var ju inte hans fel.
Vi fick stanna några timmar för att det där lugnande skulle gå ur kroppen och tills vi hade fått en ny tid. 
Och för att hinna med den obligatoriska glassen…
Och imorgon är det dags igen. Klockan 07,30 ska vi vara i Lund, och då ska han sövas innan de gör ingreppet. Sen får vi veta hur det står till med hans tryck… Vet inte vad jag ska hoppas på. Han har ju ont så det är klart att vi vill hitta en orsak… Men samtidigt, att gå igenom samma sak som med Mio, nä men det funkar jag inte…
 
 

Kommentera (0)
Personligt

Ryggmärgsprov för Alvin

Av Alexandra Bylund / 12 december 2016, 06:52

Idag är det dags för ryggmärgsprov för Alvin. Eller egentligen är det inte ett vanligt ryggmärgsprov, utan de ska in i ryggraden och mäta trycket i den vätska som cirkulerar upp mot hjärnan. Precis som de gjorde på Mio för en massa år sen och som visade att trycket var för högt. Inte så högt att det var livsfarligt, men så högt att han alltså har ont av det, och ibland så mycket att han kräks. Alvin har haft problem med huvudvärk i flera år men vi har inte tyckt att det har sett likadant ut som för Mio, men nu har det blivit mer och mer likt och han har till och med fått mer ont på ena sidan, precis som sin storebror. Så idag ska vi alltså till Lund för att ta reda på hur det står till där – med trycket. Jag har en känsla av att han har ungefär samma som Mio, jag kan inte tänka mig nåt annat faktiskt… Jag tror att vi får svar direkt. Med Mio var det i alla fall så, så jag hoppas verkligen på det. Vad som kommer att hända om han har högt tryck… ja det vet jag inte. Vi har ju inte särskilt bra erfarenheter av det där med att operera in en shunt…
Men någonting vill vi så klart göra. Han har varit dålig länge nu, mitt lilla hjärta, som vanligtvis är så pigg och sprallig ♡
 
 

Kommentera (0)
Entreprenörskap

AW med Fuelbox

Av Alexandra Bylund / 11 december 2016, 08:23

I fredags hade vi AW, jag och världens bästa kollegor. Jo men de är faktiskt det. Alla fyller sin egen lilla funktion i gänget och vi har väldigt högt till tak samtidigt som vi har väldigt stor ödmjukhet och förståelse för varandra. Jag har ju PT-dag på fredagar men hade sett till att ha eftermiddagen fri. Anledningen till att vi hade AW var dels för att vi ville fira vårt nya namn och dels att vi ville få med Christin på festligheter också. Zandras första vecka innebar ju julfest.
Så det började med att jag bokstavligen rusade in med bubblet redo. Vi hade några av våra “Snabbis med Alexandra” kvar från gårdagen så vi började med det. 
Med bubbel med oss förstås. Det är ju inte helt seriöst att sitta halvonykter och prata viktiga saker, men eftersom det var första klunkarna så var det lugnt. 
“Snabbis med Alexandra” är det som jag har pratat om tidigare: Jag sätter mig en kvart varannan vecka och pratar med mina kollegor en och en. Jag tycker att det är mycket bättre än att köra tunga medarbetarsamtal en gång per år. Tänk vad mycket som kan hinna samlas på sig och skapa negativ energi. 
Som vanligt gör Mandy allt för konsten. Om ni inte redan följer oss på Instagram – gör det nu! Ni måste nämligen kolla in våra Insta stories som Mandy är världsbäst på att dokumentera. Där får ni se den inte så putsade sidan, den som är på riktigt, och väldigt rolig om jag får säga det själv.
Jag körde en genomgång av mitt Social Selling-seminarie. Mest för att vi skulle komma in på själva innehållsskapandet. Hur tänker vi när det kommer till innehåll? Hur skriver vi? Hur skriver vi inte? Vad är det som får folk att vilja läsa, titta eller lyssna? Och hur får vi sen de här att bli kunder – utan att jaga de i de sociala kanalerna? Ja en massa sånt – så att vi alla har samma tänk när det kommer till innehållsskapandet både till oss själva och till våra kunder. Zandra och Christin är ju nya hos oss så det är viktigt att de förstår vårt språk. Men sen är det fina att de själva har byggt upp communities i sina egna kanaler så det är ju en kompetens de redan har. Superbra för oss att få nya ögon på det vi gör. Sånt behövs alltid.
För att slippa ta med datorn så kollade jag mina anteckningar i mobilen istället. Vi gör allt vårt innehåll i Google docs, vilket gör att jag alltid har tillgång till det. Så himla smidigt! Jag kommer ihåg förr när man skrev i word och sen gjorde ändringar och mailade runt “Version-11-sista-sista-versionen-2016” till varandra. Minns ni? Nu är det så mycket enklare när allt kan ligga online och ändringarna görs direkt.
Sen körde vi några rundor med Fuelbox. Vårt nya intresse och som vi faktiskt använder nästan varje dag. Vi kör en liten paus på eftermiddagen då vi tar några frågor ur boxen. Det här slår alla typer av samarbets-workshops som finns. Vi lär känna nya sidor av varandra varje dag. Så himla spännande!
En AW med Fuelbox kan jag verkligen rekommendera! Så himla kul! Eller till nyårsfesten. Vi kommer garanterat köra med Fuelbox på nyår. Ser redan fram emot det.
Efter AW'n på kontoret så gick vi vidare ut. Det blev ingen lång runda så jag var hemma redan vid 20,30. Skönt!
Det roliga är att den dagen då vi faktiskt firar vårt nya namn och att vi håller på att bli ett “på riktigt”-företag (Det startades ju faktiskt som en på-sidan-om-business) så får vi den här påminnelsen. Det var alltså för exakt två år sen som vi la ut den här bilden. Väldigt roligt sammanträffande. Och vilken skillnad på vad vi gjorde då och vad vi gör nu. Och framförallt på Anni. Hon är numera Kreativ Chef & Chef Sociala Medier och har ett stort ansvar för hela den dagliga driften. Ja men vi är inte ens samma företag som då. Wow, vilken skillnad. 
 
 
 

Kommentera (0)
Entreprenörskap

Mama Said

Av Alexandra Bylund / 9 december 2016, 07:48

Idag är en stor dag! Hela den här veckan har jag jobbat med sånt som egentligen inte skulle ta nån direkt tid: Tekniska problem med hemsidan och våra mailadresser. Det är alltid nåt som ska strula när man ger sig in i den där teknikvärlden. Men nu är det löst! Jippi! 
Varför jag har hållit på med teknik-issues? Jo för idag är det äntligen officiellt att vi byter namn på PR with an Edge. Ni som har hängt med här har ju koll på att vi har snackat om det här ett tag, och vissa av er har till och med förstått vilket namn det blev. Jag la ju in en fråga för ett tag sen för att få era åsikter i frågan. I slutet stod det nämligen mellan två namn:
Tomorrow Agency
Mama Said Media
Vid första tanken så tyckte jag att Tomorrow Agency lät bra, men samtidigt lite klyschigt. Typ “Vi ligger alltid i framkant”. Det gör väl alla tänker jag. Eller vill göra i alla fall. Så efter hand växte Mama Said, och jag blev mer och mer förälskad i det. Och det är också kul – att det växer. För ett företagsnamn får ju gärna vara något man lägger märke till och kommer ihåg.
Kan ni gissa vart Mama Said kommer ifrån? Just det – från Forrest Gump!
Ni vet när han sitter på bänken och berättar historier. Det är just det vi håller på med; story telling…
Vi efterlyste någon som kunde göra vår logga väldigt snabbt – och fick fantastiskt många bra svar (TACK alla ni som svarade) men så bestämde vi oss för Duncan. Han tog sig an uppgiften direkt och vi är såå nöjda. Vad tycker ni? Är den inte fin? Här är den i några olika versioner:
Anledningen till att vi bytte namn är för att vi inte känner oss som en traditionell PR-byrå. Vi jobbar med Content Marketing, Sociala Medier, Podcasts, Influencer Marketing, utbildningar & föreläsningar så vi skulle hellre kalla oss en digital byrå. Här kan ni läsa mer om varför vi valde att byta.
Idag har jag PT-dag, men sen i eftermiddag ska vi fira med en AW. Vi vill gärna ha med vår nya Christin på en AW också – så det passar utmärkt att fira namnbytet och att hon har börjat hos oss. 
Vad tycker ni om namnet? 
 

Kommentera (0)
Träning

Att träna fast man är trött

Av Alexandra Bylund / 8 december 2016, 07:49

Igår kväll var jag så trött och sömnig att jag egentligen bara ville gå och lägga mig. Jag var väldigt, väldigt nära att strunta i träningen just på grund av tröttheten. Men så tänkte jag att jag kan ju ändå inte gå och lägga mig klockan åtta, plus att jag liksom får passa på att gå och träna när det ges tid. Det är rätt meckigt att få in det i mitt vardagsschema just nu eftersom barnen har varit sjuka i flera veckor. Så när det väl passar en vardag vill jag som sagt passa på. På helgerna är det inga problem, men det är svårt att lägga all träning lördagar och söndagar. 
Så jag gick dit. Tog mig till mitt favvisgym (fast det är det som ligger längst bort) och bara körde. Jag har ett program, som jag har satt ihop tillsammans med min PT, som jag kör efter så det finns ingen tvekan om vad jag ska göra – och jag tror att det är nyckeln såna här dagar, att man bara gör det som redan är bestämt. Hade jag inte haft det tydligt bestämt sedan tidigare är jag säker på att jag hade maskat lite. För jag var verkligen sååå trött.
Det slog mig då att det är ju så här det är för många som inte tränar…. att man inte kommer iväg för att man är så himla trött. Och så blir det en ond cirkel, för ju mindre man tränar desto tröttare blir man. Ju. Och det är svårt att kämpa emot en sån grundläggande känsla som trötthet. Men man måste bara göra det – såvida tröttheten inte beror på sömnbrist eller överträning – då kan det ibland vara helt tvärtom, att man inte ska träna. 
När jag kom till gymmet så läste jag för första gången vad som stod på den ena väggen. Väldigt passande…
Här är några mentala knep som jag brukar ta till för att komma iväg till träningen:
  • Även om det är längre bort så väljer jag att åka till favoritgymmet eftersom jag känner rätt mycket folk där, och det känns lite som att man är där tillsammans fast man bara säger hej till varandra och sen kör var för sig.
  • Jag tänker att jag ska ha en härlig stund i bilen med poddlyssnande både dit och hem. Jag är typ aldrig ensam nuförtiden, när barnen är dåliga, så jag riktigt njuter av det.
  • Tiden på gymmet ser jag framför mig som min absoluta egentid där jag får lov att ta tid på mig – man kan inte stressa när man tränar – och bara tänka på mig själv. Om det ringer nåt jobbsamtal så kan jag inte ens svara eftersom det pumpar ut musik i högtalarna. Enda grejen som kan “störa” är barnen. Så jag ser det lite som lyxtid där jag för en gångs skull inte rusar från A till B. För grejen är att även om jag tänker att jag ska göra passet i lugn och ro, utan stress, så tar det precis lika lång tid som om jag skulle ha stressat igenom det.

Har ni några bra knep för att komma iväg till gymmet? Dela gärna med er 🙂

Kommentera (0)