År: 2016

Och så var det Mios tur

Efter en väldigt hektisk vecka, på många olika sätt, så kom den stora finalen i natt. När det äntligen kändes som att vi skulle kunna andas ut – både över Alvins andningsproblem som helt klart är bättre, men långt ifrån bra, och från mina åtaganden – så händer det som inte får hända: Vid tolv inatt vaknade jag av att Mio skrek rakt ut. Han skrek och hade panik av smärta. Ont i huvudet igen. Och eftersom han har en shunt inopererad så är det alltid raka vägen in till akuten som gäller. Det kan nämligen vara stopp i slangen. Men jag började med att försöka lugna honom för att se om det eventuellt skulle avta, men så blev det bara värre.
Så då sitter jag allltså där med ena barnet som ligger och andas högt och ansträngt och så andra barnet som sitter och skriker och kräks av smärta. Helt sinnessjuk situation. Och det enda jag tänker på är att jag inte vill lämna Alvin (som är väldigt mammig de här sjukliga dagarna) men att jag måste in med Mio. Jonas kommer hitrusandes och jag ringer ambulans. Det går omöjligt att få iväg honom sittandes i en bil när han har så där ont. Men så efter en kvart så märker jag hur det börjar avta pyttelite och avbokar därför ambulansen, tänker att vi kan köra in själva om det inte avtar mer. Men det gör det. Det blir bättre och bättre och till slut så vågar vi ta beslutet att stanna hemma. Jonas åkte hem igen och vid 3-tiden somnade Mio och sov gott. Men vaknade förstås sämre än vanligt. Så det blir hemmadag för båda barnen idag. 
Och nu måste vi backa bandet med Mio. Det kan inte vara så här. Vad är det som är fel? Vi pratade om det inatt – vi måste nog försöka börja om från början. Men hur gör man det? Vi kan ju inte gå till vårdcentralen som om inget har hänt. Ja vi måste kolla upp det där helt enkelt…
Mina små älsklingar ♥ Hoppas att det lugnar ner sig med sjukdomar här snart…
PS. Jag ska berätta mer om dagarna senare idag. Har ju varit på Internet i Fokus en heldag, och på Better Bloggers-event med Linda och ett gäng härliga bloggare. 

Kommentera (0)

Hemma från sjukhuset och Internet i Fokus

Vi kom hem igår eftermiddag. På vägen hem körde jag till Apoteket och köpte ut akutmedicinerna. Nu har vi en till liten kille att vara oroliga över dygnet runt. Suck. Men det kommer förmodligen lätta (avta helt?) efter att de har fått bort den där tumören som ju tar sån plats på ett sånt viktigt ställe. Nu är vi ju rädda för minsta lilla svullnad i halsen. De sa, innan han blev utskriven att om det här händer igen så ska vi åka raka vägen in till akuten, men först ge honom av den där medicinen. 
När vi kom hem så hann jag bara duscha och göra mig klar, för sen skulle jag iväg på ett bloggevent – som jag hade sett sååå mycket fram emot – som Linda från Better Bloggers höll i. Hon och jag skulle prata om innehåll och bloggande så jag fick återigen känna på det här med kontraster. Ena sekunden i en sjukhussäng – andra på ett trevligt kvällsmingel. Och det var väldigt trevligt. Många härliga bloggare, och så mina kollegor också. Men jag visste hela tiden att Alvin var där hemma och egentligen inte alls ville att jag skulle iväg. Han blev ledsen, vilket sällan händer. Och idag är det Internet i Fokus där jag ju ska vara moderator. Det kommer bli jättebra när jag väl är där. Ska vara där redan 07,30 så jag väcker inte Alvin innan jag går, utan pappa Jonas kommer hit och tar över.
 
Nu kör vi! Internet i Fokus 2016! Det går bra att följa dagen på Twitter och Instagram – #IIF2016 – och imorgon kommer det komma upp videos från alla talks. 
 

Kommentera (0)

Bättre idag

Idag mår han bättre. Natten var lugn, men han var uppe flera gånger för att hosta upp allt slem som sitter fast där nånstans. Förstår inte att han kan vara så otroligt duktig. Hans egen upplevelse av den här grejen är först total panik – som man så klart får när man inte får luft – men sen att det har varit väldigt mysigt här på sjukhuset. Alla har varit så snälla, och i och med att vi ligger i ett isolerat rum så får vi inte lämna det. Det innebär att vi blir serverade allt som om vi vore på hotell. Och det är som sagt rätt mysigt, enligt huvudpersonen själv.
De gick ronden i morse och berättade att tumören som han har i svalgen upptar 2/3 av platsen där. Inte så konstigt att han snarkar om nätterna och har andningsuppehåll. Vi har ju sökt för det tidigare men då har det inte hittat nåt. Så nu ska den i alla fall opereras bort fortast möjligt. 
Sen är det det här som hände med andningen, att det blev helt igentäppt både på in- och utandningen. Vi hoppas att det inte ska hända igen men har fått med akutmedicin hem om ifall att…
Och så den tredje grejen då, hans huvudvärk som har pågått i över ett år, och som vi också har sökt vård för – den ska de ta tag igen. Det är inte okej att han vaknar på natten och gråter av smärta. Förstås. Läkaren kallade det för “röd flagg”. Så nu äntligen blir det vidare undersökning där. De har skickat remiss till neurologen. De avslutade undersökningarna i somras när han hade genomgått en magnetröntgen och inte hittat nåt. Men nu får de alltså gå vidare – och dessutom kolla storebrors journaler också. Han har ju sin huvudvärksproblematik som inte är helt olik…
Det sköna är i alla fall att vi får komma hem idag. Ikväll kommer pappa Jonas i några timmar för då ska jag på BBMeet och prata om innehåll tillsammans med Linda. Kontraster.

Kommentera (0)

Han vaknade och kunde inte andas – och vad är adenom?

I morse, precis när jag hade skrivit klart det här inlägget, vaknade Alvin i ren panik. Han fick ingen luft. Han väste från sängen, och som tur är gick Mio precis förbi och hörde det, så han ropade på mig. Samtidigt rusar Alvin upp och ställer sig över toalettstolen som att han ska kräkas. Han fick inte fram ett ljud, utan väste bara, och kunde inte prata. Jag tänkte direkt att det är falsk krupp (som Mio hade en hel del som liten) och sa att “Det är lugnt, det känns som att du inte får luft, men du får pyttelite så det är okej” Och så bar jag ut honom i trädgården. Där satt vi en halvtimme med filt om oss, och till slut kunde han prata lite och fick lite mer luft. Han frågade om han skulle ha dött om vi inte hade gått ut. Lilla gubben. 
Hur som helst, efter en halvtimme gick vi in igen. Det hade blivit lite bättre, men han hade fortfarande problem. Så jag ringde 1177 och rådfrågade dem. Det slutade med att jag snabbt rafsade ihop våra saker och åkte in till barnakuten. Han hade ju blivit bättre, men inte tillräckligt bra. Så här lät han i bilen på väg till sjukhuset. 
Jag fick lämna en nyvaken Mio hemma – det fanns inte en chans att hinna ringa och fixa så att Jonas kom dit, men Mio fixade det galant med hjälp av mig via telefonen.
När vi kom fram fick vi direkt komma in för undersökning. Då började han kräkas och fick upp jättemycket slem. Bingo! Då gick det ännu lite bättre med andningen.Men han var väldigt tagen.
Och sen har det gått upp och ner under hela dagen, och när han inte ens kunde gå 25 meter utan att få rejäla andningsproblem så bestämde de sig för att lägga in honom. 
Tanken var egentligen att det skulle räcka med att stanna inne på akuten några timmar och få kortison och adrenalin, och att det skulle hjälpa så pass mycket att de sen kunde skicka hem oss med mediciner. Men det räckte inte. Så nu är vi här.
Nu är det bättre. Mycket bättre, men det känns väldigt tryggt att sova här på sjukhuset – i ett rum with a view – med alla mediciner och apparater i närheten.
 
Men nu kommer vi till det viktigaste av allt: När öron-näsa-hals-doktorn undersökte honom innan idag, genom att stoppa ner en kamera genom näsan ocn ner i halsen (Det finns ingen som är så duktig som Alvin när det kommer till sånt. Vilken liten kämpe han är. Han sitter där, har svårt att få luft, men blundar och slappnar av och låter läkaren köra ner den där slangen utan ett pip) så upptäckte de att han hade en adenom där bak nånstans. En tumör alltså?!?!? Det fick vi precis veta av en läkare här på avdelningen. Så den ska opereras bort. Inte just nu men väldigt snart. När hon pratade om adenom så gjorde hon det så lättvindigt, så jag gissar att det då är en självklarhet att den är godartad. Ja men det tar man ju för givet när det sägs på ett sånt enkelt sätt, men nu när jag läser om det så verkar det finnas både och. Kanske att man väldigt tydligt kan se (och garantera?) att den är godartad bara genom att titta på den? De har tagit mängder av prover så jag är säker på att de har en plan och vet vad de gör, men jag undrar ju ändå om den där adenomen? Vad tusan är det? Nån som vet? Imorgon bitti, när de går ronden, kommer jag fråga ut dem förstås… då har de också fler provsvar att gå på. 
 

Kommentera (0)

Så gör vi för att vara så effektiva som möjligt

Igår hade vi mötesmarathon. Det var möten precis hela dagen, och sen avslutade vi med en workshop där vi började jobba med vår nya kund. Även om det blir en lång dag såna här gånger, med många intryck, så flyter jag bara bara med eftersom jag vet att jag inte kommer ha tid till något annat. Får jag någon minut över till att sitta vid datorn och svara på mail eller beta av to do-listan så är det bara bonus. Nu fick jag inte det igår men var inte alls stressad över det eftersom jag inte hade förväntat mig det. Det känns som att allt handlar om förväntingar – och därför är det nog bra att köra hela dagar med möten så där, så vet man liksom redan från början att dagen är “försvunnen” och slipper gå och känna stress över det. 
 
Tänkte berätta om hur vi lägger upp vårt arbete för att vara så effektiva som möjligt. För det känns som att vi har hittat en bra form nu.
Vi börjar med ett internt möte varje måndag morgon kl 8,15. Där går vi igenom vad vi gjorde för våra kunder förra veckan och vad vi har för tankar om att vi vill göra den här veckan. Alla har ansvar för några kunder var, och i det ansvaret ligger att man har koll på vad som ska göras och ser till att allt som vi har utlovat har blivit gjort. Det är inte nödvändigtvis den som har ansvaret som gör allt arbete för den kunden dock. Anni är ansvarig för hela produktionen så att säga, så det här hon som håller i morgonmötena.
När morgonmötet är slut – det brukar ta en timme och en kvart – så har vi första mötet med en av våra kunder. Det sker per telefon. Jag är alltid med på våra kundmöten. Vi vill inte vara den där byrån där VD'n/ grundaren försvinner efter ett tag. Vet inte hur länge det här är hållbart men förhoppningsvis alltid så länge jag är med vid införsäljningen. Och om inte så vill jag att vi är tydliga med det från början. Så jag är med i alla fall. Alltid.
Sen fortsätter möte efter möte efterm möte. De flesta via telefon eller Skype. Vi har en av våra kunder som kommer till kontoret ibland, och det funkar ju lika bra. Klockan 13,00 är vi klara med våra möten och kan börja ta tag i allt som ska göras. Anni, Sanna och Amanda brukar börja producera innehåll och jag gör… annat. Min roll är mer att föreläsa, träffa kunder och potentiella kunder, intervjua olika personer till två olika poddar och… helt enkelt hang around out there. Men just måndageftermiddagar brukar jag försöka vara på kontoret och vid datorn.
Eftersom den här veckan är extra busy så bestämde vi oss för att sitta kvar länge igår. Så vi handlade sushi och åt middag tillsammans för att få ny energi.
Sen började en fyra timmar lång workshop. När Alvin ringde och sa att han hade feber fick jag ångest och åkte hem. Fast då var vi klara med vårt första utkast av en grej. Ja det är till den där nya, roliga kunden alltså. Kunde först inte förstå att det tog sån tid, men så kom jag på att det ju har att göra med att vi måste hitta tonen och formen i skarpt läge. Då tar det alltid lite längre tid när man ska producera den första grejen. 
Idag jobbar jag hemifrån på förmiddagen, för att få vara lite med Alvin. Gick upp svintidigt för att kunna vara och närvara med honom lite när han vaknar. Sen kommer Jonas och löser av. För klockan 11,45 ska jag (och ett gäng andra företagare) på lunch med självaste Birgitte Bonnesen, VD för Swedbank. Men nu – väckning av det stora barnet.
 

Kommentera (0)

Veckan som kommer

Vi har ännu en hektisk vecka framför oss på kontoret. Jag ska:
  • idag jobba från 8,00 till kanske 21,00. Jag vet inte exakt hur länge, men vi sa att vi skulle köra ett race så att vi blev klara med väldigt mycket. Det kanske blir ännu längre, vad vet jag? Vi har ju som sagt en ny kund att sätta oss in i och jobba med redan från och med idag. Så vi kände att för att komma ikapp i vår lite för fullbokade vecka så blir det skönast att ta en dag och gå all in.
  • idag även träffa två personer som vi vill anställa. Ja vi vill gärna anställa både men måste välja en. Trist. Fy vad det kommer att bli svårt.
  • på torsdag vara på Internet i Fokus. Jag ska vara moderator, Anni ska komma dit och prata “Social Selling” och Sanna och Amanda kommer sitta i publiken och ta emot frågor från Twitter och kasta upp de till mig på scenen. 
  • imorgon, äta lunch med Swedbanks VD Birgitte Bonnesen. Jag gjorde samma sak för nåt år sen, åt lunch med dåvarande VD'n Michael Wolf. Ja det var inte bara jag och han, och det kommer inte heller vara bara jag och hon. Jag tror att vi är 8-10 personer. Väldigt trevligt.
  • klippa ihop det sista i vloggen. Det tar sån tiiiid första gången när man inte riktigt vet hur man ska filma, utan filmar alldeles för mycket. För säkerhets skull…
  • på onsdag gå på bloggevent, som vi är med och sponsrar, på Hotel Duxiana. Det är ingen mindre än Linda och Better Bloggers som kommer till stan. Det ska bli så kul. Anmäl er här om ni vill komma. Det är alldeles gratis och en kul get together för bloggare. 
  • köra PT-dag på fredag och sen AW med Johanna och förmodligen även mina kollegor. Förutom Anni som prioriterar sin bästa kompis födelsedag. Dåligt.

Men nu kör vi igång veckan! Jag är faktiskt otroligt pepp, förutom att båda barnen hade huvudvärk igår. Mio var bättre på kvällen men Alvin hade jätteont. Hoppas, hoppas, hoppas att de är bra idag. (Ja för det här inlägget skrevs tidigt på morgonen)

För precis ett år sen på Internet i Fokus så vann jag och Karsten “Årets Digitala Entreprenör”. Kul 🙂
 

Kommentera (0)

Min favoritstund på dagen

Det här är nog ändå en av de bästa stunderna på dagen. Jag skulle vilja få till en till bästa stund: sätta mig i soffan på kvällen och liksom “ta kväll”. Det får gärna vara med barnen men det hade bara vara så mysigt att avsluta arbetsdagen på något sätt. Som det är nu så hinner jag aldrig det. Det är en av de bitarna som jag tydligen har prioriterat bort. De enda fasta “programpunkterna” som vi har här är måltiderna, sen är det ju alltid någon som är iväg på fotbollsgträning, och så har jag en massa att jobba undan eller så fixar jag med mat, tvätt, undanplockning och annat. Kanske borde strukturera om?
Ja ja, hur som helst så är det väl därför den här stunden på morgonen, när jag precis bara har gått upp och duschat och det fortfarande är helt mörkt och släckt överallt, som är en av mina absoluta favvisstunder. Barnen ligger fortfarande och sover väldigt gott och jag har en och en halv timme på mig att jobba undan sånt som är svårt att hinna med under dagen. Ja men det är nog bästa tipset för att sen kunna börja arbetsdagen i lugn och ro och få väldigt många saker gjorda på kort tid.
 

Kommentera (0)

Det här med att mixa olika stilar hemma ♡

Jag är ganska ombytlig av mig, men en sak går nästan alltid igen: Jag gillar inte att ha för många prylar hemma och jag vill gärna att varje sak ska ha sin egen plats. Annars råder det ett ständigt kaos tycker jag. Och det kan låta som en enkel sak att varje sak ska ha sin plats, men jag tycker faktiskt att det här med förvaring är rätt svårt. För även om man kan proppa skåp fulla med hur mycket prylar och kläder som helst så vill jag inte ha det så. Jag vill att det ska vara lättöverskådligt och luftigt även inne i skåpen.
Sen är det det här med att barnen ofta har prylar typ överallt. Den som har en lösning på det lilla i-landsproblemet – som ändå är något som irriterar mig varje dag – Ring mig! Nu!
Hur som helst – jag försöker att inte ha för många prylar överallt (icke att förväxla med en riktig minimalist – hen hade inte tyckt att vi har få prylar här hemma) utan gillar när det är rent och det finns rena ytor. Fast med växter lite här och där förstås, för myskänslan. 
Men så finns det några ställen där jag går loss och kör all in. Som till exempel vid mitt skrivbord. Jag har vy över den platsen från min säng och gillar att ligga och titta på myset och fluffet.
Ni kommer ihåg att jag sa att om jag bara skruvar ihop garderoben så kommer många andra platser bli mindre röriga? Jag gjorde äntligen det förra helgen – skruvade ihop garderoben och fick in en massa kläder och fick upp böckerna som tidigare har legat och skrotat på mitt skrivbord.
Så nu har jag äntligen fått tillbaka min arbetsplats, efter att ha suttit i köket ett tag.
Jag har fortfarande inte fått upp så mycket på mitt armeringsjärn, men det kommer. Garanterat.
Vid den här lilla platsen i hemmet har jag som sagt många prylar. Men jag gillar det.
Och alltid växter.
Jag har inte så många färger i mitt hem så de gröna växterna livar verkligen upp.
Som alltid, när jag håller på och fixa här hemma, så har jag den här lilla kompisen efter mig.
Hur gör ni? Mixar ni olika stilar eller är det en och samma stil i hela ert hem?

Kommentera (0)

Träna ryggövningar hemma

När jag var på Svalbard så hade jag med mig mina TRX-band och körde ett träningspass inne på rummet. Jag hade inte behov av fler eftersom jag hade huvudvärk precis hela veckan. Jobbigt!
Men det jag tänkte på då i alla fall var att jag tyckte att det var svårt att komma på bra ryggövningar som går att göra hemma. Normalt sett, när jag är på gymmet, så kör jag latsdrag och några andra övningar i samma maskin.
Den här maskinen.
Och den är ju svår att ersätta i ett hotellrum. Men det finns ju andra ryggövningar man kan göra, men av någon anledning så kom jag inte på några och har sedan dess fastnat där. Har tyckt att det liksom inte finns några bra ryggövningar att göra hemma. Men det finns det ju. Förstås. Det är som sagt bara min hjärna som har hakat upp sig. Såg det här klippet, av Lofsan, med tips på bra ryggövningar att göra hemma. Den första övningen kan man som sagt göra med gummiband, precis som hon säger i videon.
Och varför vill man träna ryggen då? Jo men eftersom allt vi gör i vardagen är “framåt”. Vi sitter med armarna och axlarna framåt när vi sitter vid en dator till exempel, så är det ett måste om man vill vara hållbar, att träna ryggen. En stark core och en stark rygg är bra.

Kommentera (0)

Saker jag har lärt mig om livet ♡

Nu ska jag göra nåt riktigt ödmjukt: citera mig själv. Haha, är det höjden av självupptagenhet? Äsch, det struntar jag i. Nu har jag i alla fall lyssnat igenom hela Balanspodden och tänker att jag ska dela med mig av saker som jag har lärt mig (om livet), och som jag berättar om i podden:
  • Jag kommer hoppa av tåget igen om jag måste – om det går ut över mitt mående. När jag drev min första startup, Foap, så slutade det ju med att jag efter ett års ångest i helvetet (ja men det var så det kändes när jag och min medgrundare hade dålig stämning oss emellan) gick ifrån kontoret en dag, med tårar som sprutade, och utan nån som helst aning om vad som skulle ske nu. Hur skulle jag kunna betala min hyra? Vad skulle jag jobba med nu? Ja men ni fattar. En av de värsta perioderna i mitt liv. Men jag skulle ändå göra om det igen. 

Den där Foapresan började på ett sånt fantastiskt sätt. Jag kommer aldrig, aldrig, aldrig att glömma känslan den dagen då vi, i samband med lansering, hamnade på CNN. Internationell TV liksom. Wow, vilken känsla det var. Och lika stark, om inte starkare, känsla var det när jag lämnade min bebis, som det ju faktiskt kändes som när jag lämnade företaget.

  • Jag behöver balans. Jag har många möten och mycket som ska göras under en normal vecka. Och som ett tillägg till det så har jag ju också barn – varav ett har varit nästan heltidssjuk i sex år och gått igenom 15 operationer – som har fotbollsträningar totalt sex gånger i veckan. Så för att klara av det här så har jag insett att jag måste sprida ut saker under dagen och se till att ha luft emellan så att jag inte lämnar ett möte och direkt går in i ett annat. Ibland så tänker jag att det skulle vara mer effektivt att köra mötesmaraton utan pauser, men så inser jag att då kommer kalendern bara bli ännu mer full. Och jag har ju faktiskt inte tid att sätta mig ner på kvällarna förrän det är dags för Alvin att gå och lägga sig. Och då hänger jag med honom, mest för att ha lite kvalitetstid tillsammans. Och ja, det slutar så klart med att jag inte orkar gå upp igen, utan somnar. Från början var det jobbigt att “egentiden” försvann men det löser jag genom att gå upp väldigt tidigt på morgnarna och genom att boka in luft mellan alla grejer. Och så tränar jag ju. Det är egentid.

Det är ganska fina stunder vi har på kvällarna, jag och den här lilla stjärnan. Som lillebror till ett sjukt barn hamnar man väldigt lätt lite i skymundan, hur ogärna vi än vill, och därför tror jag att han behöver extra mycket mammatid ♥︎

  • Människorna omkring mig är så otroligt viktiga. På flera sätt. Både att det är viktigt för mig att omge mig med vänner och bekanta som får mig att må bra. (Jag har så lätt för att lägga andras ångest på mina axlar nämligen). Men också mina kollegor i PR with an Edge till exempel… utan dem så är vi ju ingenting. Det är viktigt att ha rätt människor omkring sig helt enkelt, både privat och i jobbsammanhang.
De här tre är så viktiga för mig när det kommer till jobbsammanhang. Ja men alltså, de är fina människor privat också förstås ♡
Om ni inte kan få nog av mig efter det här inlägget så får ni helt enkelt gå in och lyssna på podden.
 

Kommentera (0)