alexandrabylund

Nääe vet ni vad… Hur står det till med era kroppar så här efter jul och nyår? Är ni fortfarande mätta efter all julmat? Jag känner mig ständigt mätt och är inte sugen på någonting alls. Efter den här hösten, och med julen och all julmat som härlig topping
på det, så känner jag verkligen att jag måste äta mer hälsosamt.

Inte det att jag ska gå på nån diet eller förbjuda mig själv att äta vissa saker, nej jag ska istället äta MER. Det låter kanske knäppt, men jag ska förklara: Även om jag äter, låt oss säga pizza eller nåt annat onyttigt, så vill jag vara mer noggrann
med att även få i mig sånt som det finns näring i. 

Jag har hittat en ny favvissallad på Holy Greens – Heja Hummus – så nu kan jag varva den med min Cesar. Mums!

Jag har länge dragit mig för att göra en årskrönika över 2017 och har faktiskt bestämt mig för att strunta i det. Eftersom det har varit ett pissigt år så väljer jag nu att lägga det bakom mig och istället fokusera på det bästa året ever – nämligen 2018! Låt oss gå raka vägen dit!

• Kasta upp saker på bordet – även om det är obekvämt. Med det menar jag att jag ska säga som det är, i alla lägen. Inte för att läxa upp någon eller för att uppfostra andra, utan mer för att jag själv älskar såna människor. Man vet verkligen vart man har dem och det är uppfriskande med folk som bara säger som det är, utan krusiduller. Eller som frågar “Vad menar du?” om de undrar, istället för att bli kränkta eller nåt. Förstår ni hur jag menar?
• Äga mer! Det vill säga inte vara så “jante-aktig”. Ja jag kan lägga upp bilder på mig själv i en blogg och på Instagram, ja jag kan säga att jag är grym på mitt jobb, ja jag väljer de bilder där jag känner mig snyggt och nej jag tänker inte ursäkta mig. Inte för att någon någonsin har sagt det till mig men jag (och många med mig tror jag?) har så lätt för att hamna i “Inte ska väl jag?” eller “Varför skulle någon vara intresserad av det jag har att säga?” och så vidare… Jo jag ska! Och jo, det finns en himla massa människor som är intresserade av vad jag har att säga. Är ni med mig? Kan vi inte alla lova att sluta att ursäkta oss och istället ÄGA?! ♡

• Om jag gör något för någon annan – typ städar Mios rum – så ska jag göra det med glädje. Inte först göra det och sen gnälla “Nu har jag städat ditt rum igen, kan du aldrig bla bla bla bla…” Gör jag det så ska jag göra det med glädje och stå för det. Om jag ändå är sur så kan jag lika gärna strunta i det och be honom städa själv. Den här punkten gäller mest mellan mig och barnen, jag gnäller inte på andra. 
• Sluta vara en people pleaser. Alla behöver inte gilla mig.

Men gärna de här två dock ♡

• Våga säga saker högt! Om jag idag känner att jag ska gå all in för Toughest så kommer jag säga det, ÄVEN om jag inte är 100% säker på att jag kan stå för det om en månad. Jag ska säga ALLT som jag vill göra och sen så får jag lov att ändra mig om jag vill. Man får alltid lov att ändra sig, eller hur?
• Jag ska satsa helhjärtat på bloggen som ni redan vet.
• Åka på en gruppträningsresa

• Åka på en yogaresa (hellre mer meditation och rörlighet än styrka)

• Tillåta mig att känna alla känslor. Jag får lov att hata om jag gör det, och jag får också lov att känna att något är tråkigt, fult, dåligt, bra, fantastiskt, idiotiskt… Ja men ni fattar va? Jag kom att tänka på det när folk blev uppjagade över att Vanja KÄNDE att hon gärna ville ha en flicka. HUR SJUTTON KAN MAN BLI ARG FÖR DET, undrar jag? Det är hennes känsla och det är INGET som hon kan påverka. Visst skulle hon kunna dölja det genom att säga “Det spelar ingen roll” men varför skulle hon göra det? Att andra kan ha svårt att få barn, att det finns folk som är ofrivilligt barnlösa eller att det finns folk med sjuka barn (Hallå!! Där har jag bannemej koll!) har väl inget med vad hon KÄNNER att göra?

Känslor är sånt man inte kan styra över och det kommer jag alltså vara väldigt noga med att inte försöka göra under 2018. För det enda man gör, om man försöker styra dem, är att ljuga för sig själv och andra. 

• Flytta in! Jag har en del grejer kvar här hemma att göra, och det är så lätt att de bara skjuts mot framtiden och plötsligt så har jag bott här ett år och har fortfarande tavlorn på golvet

Igår ringde pappa Jonas och ville spontanstjäla kidsen i några dagar, och det är klart att han fick göra det. Men då startade en inre konversation i mig.

– Wow, du är spontanledig en fredagkväll! Coolt! Då kan du ju passa på att gå ut och göra nåt. 

– Eeeh, va? Då kan jag passa på att sova menar du? Jag är ju trööööött…

– Sova????? Det kan du göra en annan dag. Passa på att vara social! Du ångrar ALDRIG att du går ut och är lite social, och dessutom vårdar dina relationer.

– Men åååh, det är väl bättre att jag vaknar imorgon utvilad och fräsch. Sticka och träna lite, fixa hemma… ja viktiga saker helt enkelt.

– Du fattar ju ingenting! Gå UT OCH VAR SOCIAL NU. Sova kan du göra sen! Och viktiga saker… äsch… de där grejerna kommer du inte ångra att du inte gjorde när du ligger där och ska dö. Och dessutom – bara för att du sover nu så innebär
inte det att det är en investering som är bestående forever and ever. Skit i det nu och gå ut!

Resultatet? Ja men jag ringde upp Kristina, som jag har velat träffa sååå länge, och frågade om hon var sugen på ett glas vin. Och det var hon. Älskar spontana och flexibla människor. Visst är det härligt med såna vänner?

Vi tog två glas bubbel på MJ's och sen gick vi hem.

Nu måste ni hjälpa mig, ni som har koll på sånt här. I cirka en månads tid har jag haft ont i mitt högra långfinger från och till. Det är svullet och gör ont i leden när jag böjer det. Eller om jag trycker på det. Det gör inte ont så att det är olidligt och det är inte rött och varmt, utan bara svullet. Min ring, som jag brukar ha där, går absolut inte på och jag märker att jag anpassar mina rörelser med högerhanden eftersom det gör ont. Mio får alltid gradera på en skala hur ont han har i huvudet när han är på sjukhuset, och om jag skulle göra det så graderar jag det här till fyra, på en skala mellan ett och tio alltså. Så det gör alltså inte SÅ ont, men det försvinner ju inte heller, så något är det som inte står rätt till. Det har också börjat sticka lite och kittlas (vet inte hur jag bättre ska uttrycka det) i ringfingret bredvid. Haha… så! Nu har ni fått alla mina symtom. Berätta vad det är för fel på mig. 

Herregud, nu vill Tina (en barndomsvän) och hennes dotter också köra hotellgrejen på nyårsafton (Kul!) så vi har kollat runt lite men inser att det är svinsvårt att hitta ställe. För en gångs skull så är vi superflexibla. Malmö, Lund, Köpenhamn, Stockholm, Göteborg, Båstad, Halmstad, Ronneby… ja men vart som helst kan vi tänka oss egentligen. Det enda vi vill ha är ett bra hotell där det finns plats i restaurangen vid 20-tiden. Och hotell har vi hittat… det är det där med restaurangen som är svårt. Och vi vill inte gå till en annan restaurang utanför, vi tänker att det är roligare för barnen att hänga runt på ett hotell.

Så om du känner till nåt ställe där vi kan bo en natt över nyår, och äta middag i restaurangen, så hojta.