År: 2017

Idag är vi typ bara halva styrkan här på kontoret. Sanna, den stackaren, opererades igår – och även om hon mår förhållandevis bra så är hon förstås inte här. Och så har vi Christin som är hemma med en liten sjukling. Det är sånt som händer och som man alltid ska räkna med, men oj vad många saker man står lite lätt handfallen inför. Hur loggar man in där? Vad är det för lösenord? Vad blev sagt med den kunden? Vem ligger bollen hos? Och så vidare. Så vi längtar verkligen tills våra kära kollegor är tillbaka igen. Inte bara för att de behövs jobbmässigt – utan även för att vi gillar dem och saknar dem förstås. Lärdom: Se till att fler än en person kan administrativa saker kring våra kunder.

Min dag har mest bestått av möten, möten och möten. Och så har jag spelat in några sekunders poddsnack om vår sponsor Swedbank. 

Jag hade ju PT-dag igår, men avslutade ändå dagen på kontoret eftersom jag tillsammans med nio andra personer skulle göra en miniföreläsning på fem minuter var innan AW'n i huset drog igång. Vi skulle prata om trender och drömmar. Jag valde att mest fokusera på trender (är det nåt ni vill att jag skriver så gör jag gärna det) inom vår bransch (media, influencers och podcasts).

Jag var inbjuden till ett riktigt roligt event igår – nämligen Kronabys lanseringsfest. Kronaby är en ny slags “smart watch” som har mer fokus på design och användarvänlighet än onödigt många funktioner. Jag gillar idén om att det mer ska kännas som en klocka som har något alldeles extra än som en liten minidator. Apple watch i all ära men den är ju rätt sportig och passar inte alltid in till övriga smycken. Så jag är faktiskt rätt såld på Kronaby-klockorna. 

 

Idag har hela dagen bestått av möten och kundmöten. Jag och Sanna träffades på ett café för att göra en ganska genomarbetad offert. Genomarbetad på det sättet att vi verkligen fick tänka till hur mycket vi ska skapa varje vecka för just den här kunden, hur lång tid vi tror att det kommer att ta och vad vi tror att kunden tänker sig för nivå. Det där är alltid väldigt trixigt, för jag brukar alltid fråga vilken nivå de tänker sig… vad de har för budget, men det är aldrig någon som svarar på det. Varför gör man inte det?

Jag tror att jag tänkte, förr när jag själv köpte in tjänster, att “Nä säg ni så att jag inte lägger mig på ett för högt pris”. Fast det är ju inte så det funkar. Om en kund talar om för oss att de kan tänka sig att lägga 100,000 kronor i månaden så räknar vi ut hur mycket vi hinner producera för de pengarna. Väljer de att lägga 50,000 så producerar vi helt enkelt mindre. För i slutändan så (även om jag hatar att räkna timmar) handlar det om hur mycket tid vi lägger ner. Alla vill nå samma mål –> bygga community för att öka varumärkeskännedomen och på så sätt i slutändan få fler kunder. Och vi brinner så himla mycket för det här och vill egentligen alltid gasa i 220 km/ h, men det funkar sällan med kundernas budget, så det handlar om att lägga oss på en nivå där det känns rimligt och i en takt som de mäktar med rent ekonomiskt. Men samtidigt som blir värdefull i själva community-byggandet. Ja ni som själva bloggar fattar. Det tar tid att skapa och sprida bra innehåll, eller hur?!

Hur som helst – vi satt på Satori och gjorde offerten och vi kände båda två att vi fick till en all time high-offert rent innehållsmässigt. Hoppas att kunden också gillar den, och säger “Yes! Vi kör!

 

Det känns som att vi redan har varit igång i två veckor. Minst!  Vi är ett ganska så nytt gäng på kontoret. Anni är ju iväg på långresa och skickar en massa sjuuukt jobbiga (härliga) snaps till oss. Just nu är hon i Guatemala och hänger runt i en paradisliknande miljö. Undrar om jag ska blocka henne från mina kanaler 😉

Men den här första arbetsveckan då… den har varit väldigt rolig, nystartande och lite rörig. Rörig eftersom vi är en helt ny konstellation, samtidigt som vårt företag håller på att göra en liten förändring. Det blir rätt många, eller framförallt stora, förändringar samtidigt, och det är lätt att tappa bort sig och glömma vem man egentligen är. Som företag alltså. Men nu, efter den här veckan – då vi har haft en del mini-workshops där vi har pratat om alltifrån hur vi ska presentera projekt inför kunderna till hur våra egna kanaler ska se ut och hur mycket tid vi ska lägga på varje projekt – så har jag kommit till insikt med några saker: Vi är ju redan ett företag som har funnits i snart två och ett halvt år. Det betyder alltså att vi har redan en personlighet som företag, och den vill vi absolut bevara. Så på måndag, under vårt stora veckomöte så ska jag samla ihop allt vi har pratat om och göra någon slags sammanfattning om vem vi är, vad vi ska göra och hur vi ska göra det. Sen har vi tydliga riktlinjer, och det känns jätteskönt. Jag har en bra känsla för 2017. Det kommer bli ett bra år, och jag och Sanna pratade häromdagen om att vi verkligen håller på att göra en transformation – från att vara den pyttelilla och rätt billiga byrån – till att bli mer “på riktigt” och faktiskt tacka nej till projekt där vi känner att det tar mer än det ger (vi har jobbat ganska mycket mer än vad vi har fått betalt för, och det funkar inte i längden) och ta betalt för det vi gör, eftersom vi gör det fantastiskt bra. Så nu hoppas vi verkligen att vi kan titta tillbaka på det här om ett halvår och säga YES, vi klarade det! Och tycka att det var en lycksoam förändring…

 

 

I mellandagarna fick jag ett brev i brevlådan (Visst blir man glad när man får fysiska brev, det händer ju så sällan) – och jag blev så himla glad när jag såg att det var från Clara och Bossbloggen. 

På ena sidan var det ett citat sagt av mig i någon av de intervjuer som hon har gjort med mig…

 

Så himla kul att vara tillbaka på kontoret med gänget idag. Vi saknade visserligen vår älskade Mandy – utan henne blir det inte komplett, men hon kommer imorgon så det är lugnt. Visst saknar vi Anni också, men henne har vi liksom bearbetat bort ganska länge nu eftersom vi har vetat i nästan ett år att hon ska ut och resa. Men fyyyy vad härligt det kommer bli när hon kommer hem.

Morgon började med frukost – det var jag som skulle fixa den här första veckan – med eget bryggt kaffe. Japp, vi har fått en kaffekokare i julklapp (Tack mamma!) så att tjejerna kan få kaffe i fortsättningen. Jag dricker inte kaffe men det är väl ändå skam att man inte har en kaffekokare på kontoret…

1) Att året har dragit igång nu, och på allra bästa sätt. Det är full rulle på alla plan – nu ska jag bara få tid att göra de arbetsuppgifter som ligger på mig. 

2) Det bästa av allt är ändå att både Mio och Alvin mår bra. Mio har hängt med kompisar idag och säger att det är den roligaste dagen på länge, och de båda längtar ihjäl sig till skolan. Kan det bli bättre? Nä, knappast! Jag är sååå himla lycklig!