alexandrabylund

God morgon! Lite senare än vanligt jag vet… Jag hade ett pass med min PT kl. åtta i morse och innan det skulle jag hinna med både meditation, spikmatta och så hela morgonprocessen med barnen då så klart. Att ligga på spikmattan är ett desperat försök att fixa min nacke, som är stel igen och som gör att jag får en dundrande huvudvärk. Och vet ni… spikmatta, huvudvärkstablett och sen träning verkar ha gjort susen, för just nu har jag knappt nån huvudvärk alls. Underbart! Jag har en teori om att vissa människor är såna som får ont i magen och andra i huvudet. Jag tillhör den sistnämnda. Och har aldrig ont i magen å andra sidan.

Hur som helst, träningen gick bra. Ja alltså den gick suuuuperbra! Mitt mål med träningen är att jag vill bli stark inifrån och ut. Mitt starkaste liksom. Jag bryr mig inte om vilka vikter andra sätter på sina stänger, men tycker att det är kul när jag själv blir bättre och bättre. Och just idag gjorde jag ett fantastiskt pass. Mest nöjd är jag för att jag hade helt perfekt teknik i marklyft. Jag har hållit på och finputsat på det ett tag och det är så svårt att förändra ett invant beteende (på alla platser i livet) och det har jag alltså kämpat med nu ett tag. Och idag var det nånting som klickade till – och jag fattade plötsligt grejen.

Och det är så skönt när man känner att man lyckas med en sak. Det gör mig så sjukt starkt, mentalt, och idag innebar det att jag sen presterade på topp även under resten av passet. Jag var starkare än nånsin.

Men… när det är väldigt tufft… då är det ju svinsvårt att vända det till nåt positivt och försöka få det där positiva flowet. Men jag försöker alltid tänka på det i alla fall och försöka vända det, istället för att grotta ner mig i det negativa. Hur är ni där? Jag tror inte att det finns nåt rätt och fel, utan att vi helt enkelt är olika som människor. Vad tror ni?

1) Hitta ditt eget jag (ja antingen som person eller som varumärke) istället för att inspireras för mycket av andra. Inspiration är bra, men du måste gå in i dig själv och ta reda på vem du är och vad du är intresserad av. Och sen, kanske det viktigaste, också lägga ambitionsnivån på en nivå som du känner att du klarar av att hålla övertid. Om det inte funkar i din vardag att posta perfekta bilder varje dag, så som  dina favoritkonton kanske gör, ja men då får du hitta nåt annat som är bra. Du kanske istället är grym på att skriva texter som engagerar? Eller på att lyfta ett visst ämne som du är passionerad för? Hitta vad som passar dig. Ju närmare dig själv du kommer desto mer framgångsrik blir du. Och ja, det här gäller som sagt även för företag och varumärken.

2) Var inte rädd för att skriva längre texter om de har ett innehåll. Allt handlar om innehåll. Det funkar sällan att skriva “Happy friday” längre, vi kräver ofta mer än så. Visst… “Happy friday” KAN funka om det är så att du jobbar på ett väldigt tydligt sätt med dina bilder istället. Men oftast så gillar vi sånt som har mer innehåll i sig.

3) Istället för att ständigt jaga nya följare – ta vara på dem du har och se till att du gör det riktigt bra för dem att hänga hos dig. Ju bättre de får det hos dig desto fler följare kommer du att få. Satsa på kvalitet när det kommer till relationsbyggande alltså, du kommer ändå att få kvantiteten på köpet.

5) Det finns en teknisk detalj som är rätt avgörande när det kommer till Instagram. Jag gillar inte att tänka så mycket på algoritmerna och tekniken utan försöker istället tänka att om jag gör relationsbyggandet på ett bra sätt så blir det, per automatik, bra… men så finns det ändå en grej som gör tydlig skillnad för hur stor räckvidd ett inlägg får: Tidpunkten när vi postar! Jag skulle säga att det i de flesta fall är som bäst att posta söndagar till torsdagar mellan kl. 20,00 – 21,00 och i andra hand tidiga vardagmorgnar vid 7-8-tiden. En bild som postas mitt på dagen går oftast mycket sämre eftersom färre kommenterar och likear då, och bilden därmed får lägre räckvidd. 

God morgon! Igår hade vi en spelfri dag (dagtid) här hemma och det var så himla skönt! Jag är definitivt inte emot att barnen spelar och sitter vid sina datorer och telefoner men när det är heeela tiden och det liksom blir en kamp att få dem därifrån, ja men då måste vi sätta gränser. Jag och pappa Jonas pratade om det häromdagen, och bestämde oss för att de behöver “skära ner” lite på sin speltid. Jag la fram ett förslag till barnen då, som de inte alls gillade, så jag har sagt att vi får sitta ner idag och tillsammans komma fram till någonting. Förhoppningsvis har de själva nån bra idé. När Mio är dålig så spelar han aldrig, så då har vi inte det problemet, men de andra dagarna…

Ja ja, vi hade i alla fall en spelfri dag igår och det resulterade i att Alvin gick bort och spelade fotboll med sin kompis medan jag och Mio åkte in till stan och köpte två adventsljusstakar (som jag har tänkt göra i fem år men alltid, i sista sekund, varit för snål för att göra), en svinsnygg nyårsklänning till mig, som dessutom har en massa bra kriterier som passar mig (långa ärmar eftersom jag är frusen, skön, inte tajt i halsen så att jag får huvudvärk – ja men jag får det om det sitter åt i halsen. Kommer väl från nacken gissar jag, och festlig), och så skor till Mio.

 Tanken var egentligen att jag skulle köpa en stickad tröja till mig själv eftersom jag, efter att ha rensat för ett tag sen, insåg att jag har ont om just det. Och den som jag hade på mig igår till exempel, har ett hål framme på bröstet, och jag såg att den jag åkte till Stockholm i förra veckan hade ett hål på ärmen.

God morgon! ☀️Just nu sitter jag här, vid datorn, medan resten av huset ligger och sover. Det är så mysigt att ha de här morgnarna helt för mig själv, i mörkret och med tända ljus. Helt tyst. Annica var ju här igår och det var så himla mysigt det med. Vi satt i soffan och pratade, pratade, pratade. Återigen, det är det som är det härliga med barndomsvänner, att man kan catcha upp utan någon startsträcka. Man sitter liksom inte och pratar om väder, ytliga jobbsaker och annat som inte har nåt värde. Utan man börjar direkt att prata om riktiga saker. Ja alltså det behöver inte nödvändigtvis alltid vara så djupt, ibland är det skrattigt och ytligt också, men ni fattar vad jag menar? Även om man pratar om nåt ytligt, så sker mötet på ett djupare plan. Ja så det var en riktigt mysig kväll. Det fina är att jag har märkt att när jag umgås med vänner som är riktigt nära, så är barnen mycket mer “sig själva” direkt. Mindre “artiga” och “ytliga”. Tänk att det finns så mycket i det subtila, som vi inte kan se eller förklara men som ändå liksom ÄR. Ja men det här att barnen, omedvetet, märker på mig att det här är en väldigt trygg relation och därmed själva blir tryggare.