alexandrabylund

God morgon kära ni! Nu har jag några dagar framför mig utan barn, och även om det känns lite trist att inte ha dem så ska det bli otroligt härliga dagar. Jag ska göra det där som jag alltid tänker att jag ska göra men som aldrig blir av: Semestra här på hemmaplan. Visst, det har jag gjort även tillsammans med barnen, men nu blir det mer vuxenaktiviteter. Jag ska gå på stranden med en kompis och bada och äta precis när jag vill, läsa en bok och kanske råka somna utan att någon liten person sitter bredvid mig och svimmar av värmeslag pga. inte kan bada när mamman sover, äta sallader på stan mest hela tiden, köra “After beach” och dricka nåt gott, träna utan att passa tider… Ja men ni fattar! Bara njuta. Och det fina är att jag även kommer hinna jobba. Den här veckan har jag fokus på flera större projekt som kräver tankeverksamhet och planering. Så himla viktigt och också väldigt kul. Men nu… innan jag sätter mig några timmar med mina projekt – dags för fakturering. Jippi! Eller nåt… 

 

God morgon! Idag fyller min älskade lilla kille år! ❤️Ja men den yngsta kommer alltid vara liten… Vi ska åka iväg och bada precis hela dagen idag, och ikväll ska vi ut och äta med pappa Jonas och hans bror. Jag hoppas att Mio hänger med nu på dagen – det gör han så klart om han inte är dålig – men Alvins kompis kommer också hänga med, så det kommer bli kul i vilket fall som helst. 

Hur som helst… jag ska inte tjata mer om den här boken efter det här inlägget, men jag vill ändå visa er ett kapitel som är så himla mitt i prick för min del. Jag är nämligen livrädd för att hamna där jag var innan semestern, igen. Jag hade så mycket att göra att jag nästan fick panik över att vara så “fängslad”. Det fanns ju INGET som helst utrymme för spontanitet och det enda jag gjorde var att jobba. Problemet när jag har så mycket att göra är dels att jag blir snål med min tid med vänner (så klart! När skulle jag hinna vara med de liksom) och dels att jag så klart blir stressad. Mio, sa vid nåt tillfälle “Mamma, har du funderat på att inte jobba så mycket?”, och nu när jag pratade med honom om det häromdagen så sa han “Mamma, du var ganska stressad ett tag”

Alltså nu känner ju inte ni honom, men när han säger någonting så är det ofta eftertänksamt och väldigt klokt. Älskade lilla unge! Och jag har sån sjuk jäkla ångest över att jag INTE vill hamna där igen. Det GÅR inte att jobba så mycket och jag KOMMER inte göra det igen. Så nu gör jag en del förändringar (bland annat så måste vi göra några ändringar i teamet) och kommer att anställa någon slags “assistent”. Är inte jätteglad för det ordet, men det är det jag behöver. En person som kan hjälpa mig helt enkelt. Så det får bära eller brista. Jag har ingen aning om ifall det är en vettig investering, men jag hoppas det. Dels för att jag aldrig någonsin mer vill jobba så och dels för att jag ska ha tid till att sälja så att vi får fler kunder och kan växa. En jäkla chansning (risktagning) alltså, men alternativet är att jag “tar” av mig själv istället och det kommer jag aldrig mer göra.

Och…. det roliga i det här är att jag, igår när jag fick hem boken, slog upp det här kapitlet. Och jösses vad rätt det kändes. Så självklart. Eller hur? 

Herregud, den här soliga sommaren gör ju att jag inte får nån tid över. På morgnarna, den här veckan, sitter jag och jobbar, på dagarna åker jag och Alvin (och ibland Mio) och badar och på kvällarna läser jag böcker, lyssnar på böcker och poddar, bläddrar i tidningar och gör sånt där som man ska göra när man är ledig. Men imorgon fyller Alvin år så jag har liksom haft det här med att jag måste spendera några timmar i stan, eller på Emporia, i mitt mindset senaste veckan. Men aldrig kommit iväg. För det är ju sånt strålande väder☀️ Hjälp vad bortskämda vi är med det nu. Hur som helst, igår gjorde jag slag i saken… Jag var så sjukt effektiv och rusade runt i stan som en tokfokuserad enstöring och bara gjorde, gjorde, gjorde. SÅ himla skönt. Det är typ omöjligt att köpa presenter till en person som fyller 11. Han vill ha paket men han vet inte vad han önskar sig. Svårt! Men jag måste säga att jag är helnöjd med vad jag kom på. Det kommer jag dock inte skriva om här nu… det får vänta? 

Hur som helst, jag köpte en present till mig själv med. Den här boken, av Johannes Hansen. Kommer ni ihåg att jag och min kompis Maria var och tittade på hans föreläsning i höstas?

Jag pratade lite med Nina, i kommentarsfältet, om det här med att driva bolag helt ensam. Jag har både drivit bolag tillsammans med en partner, och nu själv. Och den ständiga frågan är: Är det bättre eller sämre att vara ensam ägare i sitt bolag? Jag tror nog, även om jag har rätt dåliga erfarenheter av att driva bolag tillsammans med någon, att det är bättre att vara två eller fler. Visst, det kan ju så klart skära sig, så man ska vara försiktig och verkligen tänka till innan man väljer partner. För min del så är det viktigaste är att det är en person som är psykiskt stabil, som har respekt för andra (alla!) och som är en doer som får saker gjorda. Det värsta jag kan tänka mig är att ha en partner som bara pratar och kommer med en massa idéer men som sen inte orkar kavla upp ärmarna och jobba! Eller… kanske ännu värre… att driva bolag med någon som är psykiskt labil och där det går ut över andra människor. 

Hur som helst, jag önskar faktiskt att jag inte hade grundat och ägt Mama Said helt själv, men det är väldigt svårt att ta in någon nu… Jag har aldrig känt att det har klickat med någon på det sättet att jag skulle vilja ta in hen i mitt bolag i alla fall. Inte någon där vi har pratat om det alltså. Det är klart att det finns massor av folk som jag eventuellt skulle kunna tänka mig att dela bolag med, men det är ingen som jag har pratat med och där vi liksom har känt att Wow! Hur är ni? Ni som redan driver bolag – gör ni det själva eller ihop med en partner? Kan inte ni berätta? Komma med råd? Och ni som skulle vilja driva bolag – hade ni velat göra det själva eller ihop med någon?

 

God morgon! Hur mår ni? Jag mår alldeles utmärkt. Känner mig så otroligt utsövd och ostressad vilket är skönt. Jag är dock nervös för när allt kör igång på riktigt igen eftersom jag vet att de första två månaderna kommer vara väldigt hektiska. Därför har jag bestämt mig för att den här veckan jobba med strategiska uppgifter, affärsutveckling, planering samt att jag som sagt ska göra en affärsplan och en budget. Tänk om det hade varit grått och regnat i en hel vecka, det hade ju varit perfekt ?Ja inte bara för mig utan även (och framförallt!) för naturens och de där jäkla brändernas skull. De där arbetsuppgifterna som jag skrev ovan… det ligger ganska mycket i dem så det är definitivt ingenting som kommer bli klart på en vecka, men jag behöver verkligen börja i alla fall. Vart ska vi liksom? Vilka ska vi vara? Ska vi vara en fullservicebyrå eller fortsätta med att vara specialister inom just vårt område? Ska vi jobba mer med mätningar? Borde vi utveckla oss mot nåt håll och förnya oss? Ja men ni fattar… Vi kan ju inte bara stå här och stampa utan att ifrågasätta oss själva. Vi måste vara solklara med vilka vi är och vilka vi vill vara. Det är okej att stå kvar på samma plats om det är ett medvetet val, jag är bara rädd att hamna där för att “det blev så”. Förstår ni hur jag menar?

 

 

Hörni, kan vi prata om en sak… Det här med marknadsföring online, särskilt den som sker i traditionell annonsanda, är utdöende! Det är ingen som är intresserad av ett företag som bara pratar om sig själv. Visst, än så länge funkar det kanske till en viss del, men vänta ni bara. Snart är det totalt utdött! Vi kan se det på Instagram – det är plötsligt jättesvårt att nå ut med sina fina bilder, och vi skyller på algoritmen när det egentligen handlar om att ifall alla bara sitter och postar fina bilder så finns det ju ingen som tar sig tid att titta på dem, eller hur? – och vi ser det på Facebook, i statistiken och i marknadsförarnas frustrerade ansikten.

 

Har du ingenting att berätta eller har intresse av att ha en dialog – ja men då kan du lika gärna lägga ner din marknadsföring. Och du borde sluta upp med att utgå från dig själv och istället fokusera på dina följare. Det är då du kommer att lyckas! Jag vet inte hur många gånger jag ska säga det här, men det ger såå mycket mer att till exempel på Instagram, lägga tid på att kommunicera med dina följare än på att mata ut nästa bild. Och på exakt samma sätt funkar det i alla andra kanaler. 

Jag önskar att Instagram och Facebook hade presenterat statistik över hur aktiva vi själva är hos andra, för det är det som kommer att räknas i framtiden. Och faktiskt delvis redan nu.

God morgon! Det är som sagt väldigt skönt att få lite utrymme till att tänka istället för att bara springa på. Just nu har jag två stora, konkreta, saker som jag funderar på och som jag verkligen vill göra inför hösten: 1) Budget 2) Affärsplan

Ja det låter kanske lite märkligt att börja fundera på det nu, Mama Said är ju redan up and running sen länge, men jag tänker att det är dags att backa några steg och utgå från ett blankt blad. Det har hänt så mycket sen vi startade för snart fyra år sen och jag tror verkligen att det skulle vara nyttigt att tänka igenom allt och, rent tankemässsigt, börja om från början. Så jag backar några rejäla kliv och gör helt enkelt en affärsplan. 

Jag brukar använda mig av Venture Cups mall  när jag gör en affärsplan…

…men vet att det även finns en mall på Verksamt.se. 

 

God morgon! Vi är hemma igen (Puh, vad mycket bilkörande det har varit på sistone) och jag har sovit i min egen säng inatt. Så härligt! Jag har bestämt mig för att, under den här semestern, försöka få in yoga- och mediationsrutiner på morgnarna. Jag vet att hösten – ja till och med redan från 1 augusti – kommer starta extremt hektiskt för mig och att när det väl rullar på så är semestern och det härliga lugnet ett minne blott. Så jag måste försöka få in en oas av lugn i min vardag. Det kan inte krävas att jag ska vakna till strålande sol och den här utsikten för att jag ska vilja köra ett yoga eller meditationspass. Jag behöver verkligen få till den där lugna oasen vart jag än är.